Jag vaknade i morse och fick veta att Umberto Eco var död, och så var den dan förstörd. Det gjorde ont, minst lika ont som Bowie häromveckan. Gissningsvis lite mer för Umberto och hans familj än för mig, men ändå. Du ursäktar galghumorn, hoppas jag, Umberto. Dina böcker var ju alltid så oförskämt roliga, mitt […][...]

Vi vill gärna tro att litteratur, konst och intellekt är bålverk mot diktatur och förtryck. När demokratin vacklar är det historieberättarna som sätter upp ett varnande finger, det är de som kastas i fängelse som oliktänkande, det är de som i smyg skriver upprop på toalettpapper och sprider dem som underjordiska fotokopior, det är de […][...]

2016 är det 35 år sedan Bob Marley dog, och han är fortfarande rockvärldens ende superstjärna från den s k tredje världen. (Inget ont om Fela, men hur ofta har du hört fotbollsfans sjunga ”Zombie” efter ett mål?) Legend är en av de bäst säljande Greatest Hits-samlingarna någonsin, och förstås helt rentvättad från låtar som […][...]

VARGEN OCH DE ANDRA DJUREN
Det var en gång en varg som alla andra.
En dag blev han kung och såg att hans vilja var lag
och att alla böjde sig för hans vargaröst.
Då kallade han alla djuren till rådslag under ett grönskande träd
och tog högstämt till orda:
»I skogen råder laglöshet! I alla buskar och snår
har jag inte funnit annat än försyndelser,
dumhet, lättja och övergrepp,
med ett ord ingenting att yvas över.
Hur ska då skogarnas talrika folk kunna blomstra
med en sorglig ordning som denna?
Hör nu vad jag säger,
det är ord som ni måste instämma i.
Se på den varelse som kallas mänskan
hon som alltid går på två ben.
Ser ni vilken kraft
hon har i allt hon gör?
Inte ens naturen själv rår på henne,
varken vattnet eller elden står henne emot.
Lyckan ler mot henne i allt hon företar sig.
Låt oss därför ta mänskan till förebild
och allesammans, från lejonet till haren,
nu och allt framgent gå på våra bakben.
Jag har talat! Från och med nu ska vi bli dugliga
och aldrig mera gå på alla fyra!«

»Bravo, bravo, eders höghet! Vilket upphöjt sinne!
ropade alla djuren
som stod samlade under trädet.
De jublade och applåderade
och gav sig sedan av
på bakbenen
och försökte sätta tassar och klövar i sidan.

Men hur det nu var kom det hela att halta
för sen en tid var djurrikets skattkammare tom.
Många huvuden hade rullat
men alla såg
att djuren gick på onaturligt vis,
att leoparder, hjortar och harar snubblade fram.
Och om någon satte ner en tredje fot
att stödja sig på för att inte falla,
blev han genast gripen
och slagen i bojor.

När de fjäskiga rådsherrarna vildsvinen kom,
vågade de ändå inte dölja tillståndet i skogen,
och sa till den inbilske vargkungen
som stod där på fyra ben
och lyssnade värdigt
att allt var värre än förut.
Då hångrinade vargen mot dem
och sa med sin grymmaste min:
»Förstår ni inte att det gäller principen?
Jag vill inte höra mer. Mitt folk är vida överlägset
dem som går på fyra ben, både värdigare och ädlare.
Om någonting haltar
här och var kan jag rätta till det.
Alltså kungör jag i dag att alla från och med nu
bara får gå på ett ben!«

I vanmakt ser vi ofta sådant ske:
Mången skog vissnar och dör för principens skull.

Missförstå mig rätt nu. César Aira är en härlig författare, och att Bonniers ger ut honom ska de ha en eloge för. Och jag förstår att det måste bli ekonomi i det. Jag är bara inte helt säker på den här idén att ge ut tre av hans kortromaner samlade i samma volym. Hur jag […][...]

Skenorna dunkar under tågets hjul, och det är för sent. Var det med flit eller av misstag Mihály klev på fel tåg och skiljdes från sin nyblivna fru? Allt såg ju så bra ut. Erzsi hade skilt sig från sin make efter att ha vänstrat med Mihály ett bra tag, de gifte sig som vuxna […][...]

Det stör mig lite att förlaget är så noga med att jag ska veta under vilka förhållanden den här boken skrevs och publicerades. Om jag inte gillar en bok skriven av en döende författare är jag ett arsle, om jag gillar den kommer jag alltid att undra hur mycket det berodde på att jag projicerade […][...]

Tänk om .. Tänk om Hitler dött i mässlingen som ung. Tänk om Franz Ferdinand haft en skottsäker väst. Tänk om Jesus hade funnits på riktigt blivit snickare på heltid i stället. Hur hade historien förändrats? Hade den alls förändrats? Tänk om … är också titeln på en bok som kom ut för 15 år […][...]

För många år sedan nådde det brutala inbördeskriget i Sierra Leone till staden Imperi. Operation No Living Thing gick fram, husen brann, kulor och machetes och klubbor brukades och de få som lyckades springa (lyckades hålla sig från att se sig om, att försöka rädda sin familj, att lyssna på skriken) blev tvungna att vandra […][...]

Varje person presenteras med namn (ofta i diminutiv), ålder när kriget kom, och nuvarande yrke, som för att redan från första början slå fast att åtminstone den här fyraåringen växte upp till en, åtminstone dugligt, fungerande vuxen. Det är inte nödvändigtvis en tröst. Varför berättade jag detta för er? Nu tycker jag att det är […][...]