19 år gammal – byxmyndig, straffmyndig, men lagligen fortfarande ett barn – kastar sig Anne en natt från muren till fängelset där hon spärrats in på sju år, bryter foten, hasar sig bort till landsvägen och blir upplockad av en passerande motorcyklist med dunkelt förflutet. Han hjälper henne fly, hon förälskar sig i honom, han […][...]

På en buss i Helsingfors sitter en skäggig man från någonstans i Mellanöstern och läser en bok med arabisk skrift. Efter att de andra passagerarna nervöst viskat med varandra ett tag vågar en av dem till sist fråga om han läser Koranen. Den misstänkte terroristen försöker se så vänlig ut han kan när han förklarar […][...]

Speak är en berättelse om artificiell intelligens, men inte nödvändigtvis den vi är vana vid. Robotarna försöker inte ta över världen, de försöker inte skada oss, i stället är frågan hur vi hanterar dem. Vi är en ensam art, så ensam att vi i tusentals år uppfunnit både gudar, romanfigurer och internetavatarer, och behandlat våra […][...]

Det har varit mycket om artificiell intelligens på sistone. Filmer som Her, Ex Machina, Chappie och Terminator: Phil Collins, romaner som Speak, Ancillary Justice och vad jag förstår även David Lagercrantz nya fanfic… Det finns till och med en Philip K Dick-robot som visserligen inte kan skriva romaner (än) men väl diskutera filosofi. Vad är […][...]

Någonstans i ett land som inte fanns för några år sedan står en sovjetisk kavallerist och pissar i ansiktet på en död polsk soldat. Det polsk-sovjetiska kriget 1919-1921 är, åtminstone i resten av Europa, lite av ett bortglömt krig. Det nyuppståndna Polen och det nybildade Sovjetunionen rök ihop om… ja, officiellt förstås om kyrkan och […][...]

People often forget the evil they’ve done unto others, but retain forever the antipathy toward those they’ve wronged – reasons for this are found and fit into the puzzle later, retroactively. Ibland stöter man på romaner där idén att skriva en hjälpligt objektiv recension känns hopplös från början, där allt man kan säga känns futtigt. […][...]

Mellan 1929 och 1953 tillbringade Varlam Sjalamov 20 år i sovjetiska arbetsläger som oliktänkande. 16 av dessa i Kolyma, en region längst bort i Sibirien, ett fängelse stort som Frankrike, en halv värld borta från… allt. När han släpptes började han skriva om det: inget stort mastodontverk, utan bara (om man får använda ordet i […][...]

OK, vi kör den där obligatoriska referensen direkt så har vi det överstökat: 1940 recenserade George Orwell Mein Kampf. Recensionen är värd att läsa i sin helhet, men jag vill lyfta fram den här biten: Hitler knows that human beings don’t only want comfort, safety, short working-hours, hygiene, birth-control and, in general, common sense; they […][...]

Vafan? …tänker jag ett par kapitel in i Järnskallen, efter att vi etablerat att vi befinner oss i Stockholm anno 1917, med världskrig, revolutioner och inbördeskrig som rasar alldeles inpå knuten, året då allt kunde gått åt helvete, året då både konservativa och arbetare gick beväpnade på gatorna och väntade på startskottet för revolutionen, året […][...]

Kanske, när jag till sist blir färdig, kommer den här boken inte vara mer än en rad lögner för mina föräldrar och för min bror. Jag tröstar mig med att tänka att all objektivitet är subjektiv. Kroppen jag föddes i är en självbiografisk roman, autofiktion. Detta är tydligen viktigt eftersom det påpekas i baksidestexten. När […][...]