Människan gör det omöjliga. Hon reser över haven, tämjer vildmarken, flyger till stjärnornas land. Men expeditionen till Mars har bara varit på den röda planeten i en knapp vecka när de drabbas av en enorm sandstorm. Det finns bara en sak att göra: avbryt uppdraget, fly för livet, hoppa in i marslandaren och påbörja den […][...]

Jag tror det här är fjärde gången jag läser* Moby-Dick sedan jag var typ 12. Det är alltid lurigt att läsa om böcker, speciellt när man har haft dem med sig så länge; jag har utvecklats en hel del som läsare mellan varje gång, men den har utvecklats som roman också. Dissect him how I […][...]

OLLE ÅNGEST: Varför är världen full av idioter? IDIOT: Vad menar du? ”Du är dum.” Det är, inte minst så här i sociala mediers och åsiktsmeritokratiers dagar, ett förvånansvärt användbart argument. ”Du heter Pigge Piggsvin och du är dum.” Sällan uttryckt exakt så, förstås, vi är ju inte på dagis längre, men skrapa lite så […][...]

Om jag inte redan hade vetat att Teju Cole är Tranströmer-fan vill jag gärna tro att jag hade gissat det redan innan kapitel 19, där den namnlöse berättaren citerar Tranströmer rakt av för att försöka förstå sin plats som hemvändare till sin gamla hemstad Lagos. Det är något i språket, något i blicken, som lugnt […][...]

För tre år sedan släppte Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag, som han då sade skulle bli hans sista roman. Knappast så förvånande, han har ju trots allt varit folkpensionär sedan förra seklet och att värka ur sig intrikata tegelstensromaner med decennier av forskning bakom varje ord är ett hårt jobb. Kanske är det det som […][...]

Jag växte upp på Franquins serier. Inget ont om Tintin, men jag var ett Spiroufan, och senare ett Gastonfan. Det fanns alltid en liten galenskap i Spirous äventyr, som blommade ut fullt i kontorsslackern Gastons eviga kamp mot att behöva lyfta ett finger. Så när jag på 90-talet fick låna en gammal svensk utgåva av […][...]

Någonstans djupt in i en skog i det lapptäcke av småriken som en gång kallades ”Ryssland” står tre statyer (för naturligtvis måste det alltid finnas statyer efter stora män). Han med mustaschen, som störtade Tsarryssland via revolution; han med födelsemärket, som störtade Sovjet via demokratisering; och han utan haka som en gång för alla gjorde […][...]

Tyskland, 1923. Fem år efter världskriget ligger ekonomin i spillror; inflationen rusar så till den milda grad att de riksmark (hundratusentals, miljoner, miljarder) man får utbetalat på förmiddagen är värdelösa på eftermiddagen. Allt är pantat, allt är sålt. En hel generation går fortfarande i vapenrockar – det bästa plagg de någonsin ägt – med obehandlad […][...]

Ett av mina stoltaste ögonblick på dagensbok.com var när jag såg att min recension blivit citerad på den svenska utgåvan av Pride And Prejudice And Zombies. Jag gillar galna crossovers – det där ögonblicket när två historier som inte alls borde fungera ihop plötsligt tvingas ihop och visar sig förklara varandra rätt väl, understryker eller […][...]

Jomenvisst är det en gimmick. En spökhusroman (om också mer inspirerad av filmer som Amityville Horror än, säg, Shirley Jackson) som utspelar sig i ett gigantiskt möbelvaruhus, och hela boken formgiven nästan exakt som en IKEA ORSK-katalog* med produktskisser, rabattkuponger, kartor över tag-själv-lagret, och skämt om pallen DRITTSËKK, matbordet ARSLE och hyllsystemet KJERRING. * Horrorstör […][...]