Recension

: Varg bland vargar
Varg bland vargar Hans Fallada
2015
Lind & Co
7/10

Akta föraktet för mänskoföraktet

Utgiven 2015
ISBN 9789174613391
Sidor 979
Orginaltitel Wolf unter Wölfen
Översättare Knut Stubbendorff
Först utgiven 1937

Om författaren

Hans Fallada, eller Rudolf Ditzen som var hans riktiga namn, föddes 1893. Hans liv kom att bli mycket dramatiskt med inslag som dråp, förskingring, självmordsförsök, mentalsjukdom, alkohol- och narkotikamissbruk. Trots censur och politisk förföljelse valde Fallada att stanna i Tyskland under kriget och räknas numera som en av landets verkligt betydelsefulla 1900-talsförfattare. Han dog 1947, några månader innan hans storverk och uppgörelse med nazismen, Ensam i Berlin, publicerades.

Sök efter boken

Tyskland, 1923. Fem år efter världskriget ligger ekonomin i spillror; inflationen rusar så till den milda grad att de riksmark (hundratusentals, miljoner, miljarder) man får utbetalat på förmiddagen är värdelösa på eftermiddagen. Allt är pantat, allt är sålt. En hel generation går fortfarande i vapenrockar – det bästa plagg de någonsin ägt – med obehandlad PTSD. Dolkstötslegender och revanschfantasier sprids som det enda betalningsmedel som fortfarande är värt något. Ute i skogarna samlas frikårer och planerar militärkupper. Inte bara demokratin, utan hela samhällsbygget är i fritt fall. Och av detta gör Fallada en … komedi?

För jo, långa stycken är det som en sådan det känns; en svart komedi med allvar i botten, men ändå. Självfallet delvis på grund av när den är skriven; 1937 satt nazisterna vid makten och man fick passa sig vad man sade om nutiden. Fallada valde att stanna kvar i Hitlers Tyskland hellre än att gå i exil, och han som några år tidigare slagit igenom med ett varningens finger och nio år senare skulle avsluta sin karriär med en uppgörelse över Hitlerväldet fick nu nöja sig med att skriva satir över den tid nassarna tog på sig berömmet för att ha räddat Tyskland från; det maktlösa, kaotiska, hyperinflaterade tjugotalet, då landet (som ju bara varit ett land i en knapp mansålder) verkade ligga på gränsen till att braka raka vägen tillbaka ner i medeltiden. Så efter att ha spelat bort sina sista pengar gör våra huvudpersoner med den unge (svåröversatte titelkarakären) Wolfgang Pagel i spetsen, raska käcka gossar med gamla officersgrader och ”von” före namnet men inte i bankboken, det man gör i sådana lägen: de lämnar det alltmer kaotiska Berlin med sina illegala spelhålor och horhus, gravida flickvänner, svältande befolkning och fullspäckade fängelseceller (old chum) och flyttar ut på landet, där det åtminstone finns mat och en tydlig befälsstruktur. Har man klarat sig igenom ett världskrig ska man väl klara att sköta ett gods? Hur svårt kan det vara?

OK, fullt så tokroligt blir det kanske inte. Komedin ligger i första hand i (de ibland rätt krystade) situationerna våra huvudpersoner hamnar i och sedan bara gräver sig djupare ner i, och i insikten att världen inte är byggd så som de alltid trott att den är. Allt de tar för givet är lika delar missriktad stolthet och överklasskygglappar – de som aldrig behövt bry sig om något så självklart som pengar har hela tiden varit helt beroende av dem. Alla pratar om vädret ekonomin, men ingen kan göra något åt den. Inflationen, och världspolitiken, är långt bortom en horisont som våra huvudpersoner, hur många åsikter och hur mycket pondus de än svänger sig med, har minsta hum om eller inflytande på; de kan bara försöka anpassa sig. Eller rättare sagt, det är ju just det de inte vet hur de ska göra. Vad betyder stolthet, vad betyder patriotism, vad betyder ett gott namn när dollarn står i flera miljarder mer nu än den gjorde i förmiddags? Vad är det då som säger att den ene är herre och den andre dräng? Vem kan inte bli egoist då – vem kan överleva som egoist då?

… 979 sidor lång är den. Det hade den verkligen inte behövt vara. Fallada har tillräckligt mycket sug i berättandet – språket går rakt på, detaljerna är många, cliffhangrarna står som spön i backen – för att ro hem det, men känslan av att han får betalt per ord är svår att skaka av sig. Samtidigt är orden han använder viktiga, och boken påminner faktiskt en hel del om Ivar Lo-Johanssons samtida och pocketaktuella Kungsgatan i hur frispråkig den är runt sex, droger och könsroller. Visst känns porträtten av kvinnor – för att inte tala om etniska och sexuella minoriteter som skymtar förbi – lite dammiga, inte minst med nazistyret som bakgrund, men de får i alla fall finnas och spela en aktiv roll i boken, till skillnad från… ja. Goebbels sägs ha gillat den, och även om jag kan förstå det vet jag ändå inte om han läste samma bok som jag, för hur mycket romanen än stryker under föraktet mot Versaillesavtalet, den svaga Weimarrepubliken och valutaspekulanterna, är det ändå i de enskilda människornas oändliga dumhet och medkänsla som Fallada hittar räddningen, i den mån den alls finns. I slutändan betyder den starkes rätt inte så mycket som han vill tro.

Schön wär’s.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2015-04-08 00:00 / Uppdaterad: 2015-04-07 18:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6083

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?