Recension

: Resenären
Resenären Ulrich Alexander Boschwitz
2019
Albert Bonniers förlag
8/10

Tills…

Utgiven 2019
ISBN 9789100177997
Sidor 278
Orginaltitel Der Reisende
Översättare Jens Ahlberg
Först utgiven 1939/2018

Om författaren

Ulrich Alexander Boschwitz (1915-1942) lämnade Tyskland 1935 och befann sig i exil i Norge när han 1937 utgav sin första roman Människor utanför på Albert Bonniers Förlag under pseudonymen John Grane. Från 1939 vistades han i Storbritannien och internerades trots sin judiska bakgrund under en kort tid tillsammans med andra tyska medborgare i ett läger i Australien. 1942 tilläts han återvända, men dog 27 år gammal tillsammans med 41 andra passagerare när skeppet han färdades på torpederades av en tysk ubåt.

Resenären gavs ut första gången på engelska 1939 och på tyska först 2018.

Sök efter boken

Allt ska nog ordna sig tills

Så långt kommer det ju aldrig att gå tills

Alla partimedlemmar tar förstås avstånd från den mer extrema retoriken tills

Du kan lita på dina vänner tills

Du räknas nästan som en riktig tysk tills

Vi menar förstås inte dig, men du vet, tills

De där brunskjortorna är bara fåniga ligister som ingen tar på allvar tills

Dina pengar duger precis lika bra som alla andras tills

Din röst räknas som alla andras tills

Du är fri att resa vartsomhelst tills

Du är förstås välkommen i andra demokratiska europeiska länder tills

Rättrådiga medborgare kommer att vägra att tyst acceptera fascismen tills

Lagarna gäller förstås dig också tills

Det spelar roll hur väl du integrerat dig i ditt eget hemland tills

Att du stridit för ditt land i förra kriget betyder något tills

Koncentrationsläger är bara fängelser för oliktänkande tills

Ulrich Alexander Boschwitz satt i exil när nyheterna om Kristallnatten kom i november 1938. Han hade, till skillnad från sin huvudperson, sett vartåt det barkade och lämnat Tyskland i tid. Det hjälpte honom inte; han dog på ett flyktingskepp som sänktes. Men innan dess hann han på ett par veckor skriva Resenären, om Otto Silbermann som hela tiden velat tro att allt ska återgå till det vanliga igen, och som nu precis lyckas smita ut genom bakdörren när SA kommer och bankar på dörren.

Han ser inte så judisk ut att han blir stoppad på gatan, men hem kan han ju inte gå, så med sparmedlen i väskan köper han en tågbiljett och försöker fly. Men vart? Gränserna är stängda från båda hållen, Europa vill inte ha några flyktingar. Hans ariska vänner och kollegor vill plötsligt inte veta av honom. Sympatiska främlingar uppmanar honom att se det från den ljusa sidan, så illa kan det väl ändå inte vara, de har ju inte märkt av något. Andra judar kan han inte med, de drar uppmärksamhet till honom. Så där reser han med flackande blick på tåg kors och tvärs över det som nyss var ett fritt land, från Küstrin till Aachen, från Hamburg till München på jakt efter någonstans att ta vägen medan dörrarna stängs en efter en. På ett ögonblick har allt gått från ”hur illa kan det egentligen bli” till ”för sent”. Det är en bok skriven som i feber, en rätteligen paranoid panik som inte alls känns 80 år gammal; den är i nästan allt så modern, så medryckande, så förtvivlat panikartat NU.

Litterärt sett, alltså. För att dra paralleller mellan 30-talets Tyskland och dagens politiska klimat och flyktingsituation gör ju bara vänsterextremister, får jag höra. Så bara för att vara tydlig är detta en för jävla bra bok som är fullständigt irrelevant för något idag.

Tills den inte är det.

Björn Waller

Publicerad: 2019-12-15 00:00 / Uppdaterad: 2019-12-13 09:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7954

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?