Humans need fantasy to be human. To be the place where the falling angel meets the rising ape. Precis som jag upptäckte Douglas Adams för tidigt, innan jag upptäckte science fiction, upptäckte jag Terry Pratchett för sent, utan att någonsin egentligen ha varit så förtjust i fantasy. Någon liten röst i mig har alltid velat […][...]

Bibliograv handlar om det titeln antyder – den tryckta bokens förmenta död i digitaliseringens tidsålder. När man pratar om böcker och digitalisering tror många att det bara är e-böcker som avses, som om brottytan mellan Då och Sen utgörs av en Amazon Kindle. Svaret blir ofta ”Ja, själv läser jag1 ju bara riktiga böcker, jag […][...]

Gibson, Stephenson och Jobs kan slänga sig i väggen. Hela vårt moderna mediesamhälle och dess prylar uppfanns 1980 av en psykiatriker från Katrineholm. Ni tror mig inte? OK. Här hittar P C Jersild på, i tur och ordning, iPaden… Nästa steg kallar vi lästavlan (…) en flat bildskärm med ett system av tryckta kretsar på […][...]

I Dostojevskijs Bröderna Karamazov finns en novell insprängd som handlar om den gången Jesus kom tillbaka… i Spanien på 1500-talet. Jesus blir, som man kan vänta sig, omedelbart arresterad av inkvisitionen och kastad i en cell dit storinkvisitorn kommer för att förklara att det sista katolska kyrkan behöver på toppen av sin makt är en […][...]

…stoppade gubbsockor och kalsonger från långt före kriget. Före vilket krig? Han är tolk, men vissa saker går inte att översätta; kontexten för ”vilket krig?” är helt annorlunda för en ryss (där kriget bara byter namn då och då) och en schweizare (där kriget är det där som finns utanför gränsen). Men han är tolk, […][...]

Det är knepigt, det här med att vara romanförfattare och då och då få ur sig kortare historier. Om en var en sån där som skriver noveller, OK, då kan man släppa en samling sådana. Men så är det alla de där styckena som är lite för långa för noveller och för korta för att […][...]

Det är svårt att utelämna den politiska vinkeln från alla diskussioner om Mo Yan. Det dröjde ungefär 30 sekunder från att han fick Nobelpriset till att protesterna började; han är en medlöpare, han är ett språkrör för en regering som mördat miljoner, hans romaner skämtar bort ämnen som andra författare dött eller gått i exil […][...]

Jag är bara en halv sida in i De yttre boulevarderna när jag inser att min inre berättarröst håller på att glida över i en dålig Hans Villius-imitation. Den börjar ju faktiskt precis som något sådant där gammalt pausprogram på SVT: ”Mannen på bilden…” …är min far. Murraille lutar sig fram mot honom, som för […][...]

Det hela börjar runt 1989. Eller kanske 1956. Eller kanske 1920. Eller kanske 1691, eller… Nä, fan, det börjar runt 1989, någonstans i Ungern, innan murens fall (och möjligheten till den – vissa saker är bara möjliga i efterhand). Samtidigt som änkefru Pflaum återvänder till sin grå, sjabbiga hemstad och sin perfekt inredda museipjäs till […][...]

Julia faller genom en spricka i livet. Det går så lätt; ett litet felsteg, ett litet misstag, och plötsligt går allt sönder. Det börjar ju så bra. Hon har precis kommit fram till en semesterort vid kusten tillsammans med sin man och nyfödde son. De har kört bil hela dagen, hon är fortarande dödstrött och […][...]