Om ni inte redan sett den, leta upp Grigorij Tjuchrajs film Ballad om en soldat från 1959. En ung sovjetisk soldat får mitt i fälttåget mot tyskarna en kort permission för att kunna hälsa på sin mor, och ägnar hela permissionen åt att försöka ta sig hem genom det gigantiska krigsdrabbade imperiet, bara så att […][...]

Detta är inte en recension, det är en pitch, som man säger i det där förment världsfrånvända mediasverige där ingen någonsin ens sett ett köksbord. Jag har läst en bunt böcker om Sverigedemokraterna nu, och det börjar kännas smått poänglöst. I synnerhet så här kort efter valet. Det står liksom inget nytt i dem; allt […][...]

Efter ett visst antal år på nätet lär man sig Godwins lag: ”Den som först jämför sin meningsmotståndare med Hitler har förlorat diskussionen.” En bra regel, men som alla regler har den sina brister. Vad händer när man tycker sig märka att ens meningsmotståndare faktiskt åberopar sig på idéer som i någon mån går tillbaka […][...]

Boken är skriven i Tyskland 1932. Ett år innan Hitler kom till makten. Den svenska titeln, översatt för första gången 1933, är lite pilsnerfilmsaktig; originalets Kleiner Mann, was nun? (Och nu då, lille man?) känns egentligen mycket bättre. Men samtidigt gillar jag den; det skapar en annan känsla, mindre av en varningsskrift (som det ju […][...]

Jag skulle vilja hjälpa honom men allting har blivit så svårt att förklara, det jag säger blir varken mottaget eller förkastat, bara något som en gammal människa har sagt. När Tove Jansson besökte USA i början av 70-talet fick hon se en av ”solstäderna” – de där nybyggda städerna i Florida, där alla nyinflyttade har […][...]

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä köpte sig en liten liten ö så långt ut i skärgården man kunde komma, inte långt från där Tove hade placerat Muminpappans fyr, den lilla fluglorten på kartan. De byggde sig ett litet litet hus, och där tillbringade de somrarna i 25 år. Och där skrev Tove Sommarboken, en liten […][...]

Och nu såg homsan Toft stormlyktan som pappan hade hängt i masttoppen. Den hade en mild varm färg och den brann stadigt. Båten var mycket långt borta. Homsan Toft hade god tid på sig att gå ner genom skogen och följa stranden till båtbryggan, precis lagom för att ta emot fånglinan. Där slutar ju berättelsen […][...]

Divorced, beheaded, died Divorced, beheaded, survived …får engelska skolbarn lära sig om Henrik VIII:s sex fruar. Jo, vi vet ju att alla här dör – det är en historisk roman, full med människor som fanns i verkligheten, och man behöver inte ha läst engelsk historia för att fatta att det är farligt att vistas nära […][...]

Att läsa Torgny Lindgren kan få en att skämmas. Den där lätta humorn, den glasklara prosan där allvaret ändå bara kan skymtas under ytan, som om han inte vill göra oss otjänsten att förklara för oss i någon större detalj utan bara… Som att snabbt lyftas upp över skogen, se hela landskapet i varje detalj, […][...]

Häromdagen fick jag en lapp från Sverigedemokraterna i brevlådan – jag har visserligen en skylt på dörren där jag undanber mig sånt, men ändå. ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, stod det. Neutrum. Inte ens ”Stoppa de organiserade tiggarna”. Det är inte människor, det där som ska stoppas, det är en företeelse som bara kan förbjudas utan […][...]