Frågan är ju egentligen inte om Stoner är en bra roman; det är den. En sån där enkel, rak, kristallklar berättelse som aldrig krånglar till det för sig, bara flyttar in oss i en annan människas liv så effektivt och så trovärdigt att man ibland tittar upp och undrar vart man är innan man dyker […][...]

Det finns faktiskt en europeisk invandring som vi inte är emot. Det är den utomeuropeiska invandringen vi är emot. Så varifrån är det okej att komma? Europa är lugnt? Ja. Får romer från Rumänien komma hit? (Lång paus) …Vita européer. - Sverige, 2014 Vi lär oss av historien att vi lär oss fel lektioner av […][...]

Detta jävla uttryck, ”i-landsproblem”, som vi slänger oss med för att beskriva något litet irritationsmoment i vardagen. Nej, Instagram ligger nere, var ska jag posta bilder på min katt nu? Kul nog tills vi benar isär det lite: Å ena sidan, att om det finns någon i världen som har det sämre än du är […][...]

I dagarna gick Darren Arronofskys Noah upp på biografer, en sån där film som alla har en åsikt om redan innan de sett den. En av de mest bisarra kritikerna kommer från en del amerikanska kristna, som hävdar att filmen är Satans påfund eftersom den får Guds beslut att slakta hela mänskligheten att framstå som […][...]

”Alltså, det där med Ukraina är jävligt komplicerat, va.” Det har sagts lite varstans de senaste veckorna (strax efter OS) och jo, nog är det det; ska man hålla på Putin eller på nazistpartiet? Ska vi skratta bort rysk medias uppenbara propaganda eller få kalla kårar av att den fungerar? Hur lever folk faktiskt där […][...]

Norra England. Dimma. Stora stenhus. Uråldriga små byar med misstänksamma invånare. En ensam, naiv besökare från storstan som upptäcker att den lilla byn har en Mörk Hemlighet. Behöver man ens ett spöke där? …Jo, man gör nog kanske det. Att läsa Kvinnan i svart är som att flyttas tillbaka till en förment oskyldigare tid, och […][...]

En av de första skräckfilmer jag minns att jag såg, för … många år sedan i alla fall, var Stephen Kings och George Romeros Creepshow. Jag ville ha mer. Efter att jag sett en bunt filmer till som sällan lyckades hålla stämningen uppe i 96 minuter insåg jag hur smart Creepshow var: skit i att […][...]

”Punk är trevligt, jazz är farligt,” var det någon som sa. Det ligger något i det. Punken, hur tyken den än blir, går ofta ut på att gå emot strömmen, medan jazzen dansar runt den. Punken, med sina standardackord, målar i chockerande färger innanför linjerna; jazzen kliver utanför dem. Punken är revolutionär, jazzen är subversiv. […][...]

Jag har ett kluvet förhållande till The Shining. I åratal höll jag med Stephen King: Stanley Kubricks filmatisering missar poängen helt. Romanen handlar om alkoholisten Jack Torrances kamp mot sina demoner, men i filmen spelar Jack Nicholson honom redan från början som en demon, och all spänning försvinner. Men häromåret såg jag om den och […][...]

Det moderna samhället är hopplöst. Dekadent, korrupt, ytligt, likriktat, intolerant, förlegat, komplicerat. Vi har ju precis gått in i ett nytt sekel, vi behöver tänka om, vi behöver förenkla, vi behöver tänka igenom våra behov och handlingar, vi behöver lägga gamla fördomar och fixa idéer bakom oss och bygga ett nytt, bättre, samhälle med visare, […][...]