För den som gillar amerikanska brottsplatsutrednings- och advokatserier lämnar rättsmaterial från 1600-talet onekligen en hel del att önska. Det är frustrerande, men också naturligtvis intressant. Varför verkar rättegångarna så ofta ha runnit ut i sanden? Ser det bara ut så, för att material inte bevarats, eller lät man verkligen ganska ofta saken bero? Ta tyske […][...]

Det finns ingen skylt på den byggnad i Uppsala som en gång var Statens rasbiologiska institut. Det skriver Karin Bojs i sin bok Min europeiska familj, så det har fastnat hos mig redan innan jag slår upp Maja Hagermans biografi över institutets grundare och förste chef, Herman Lundborg. Det vill säga, det finns en skylt […][...]

Ivar Lundgrens roman om den tyske benediktinermunken och missionären Ansgar, som föddes 801 och avled 864, grundar sig i stora drag på Ansgars vän Rimberts levnadsteckning Vita Anskarii, som skrevs under åren 865-876. Rimbert och Ansgar stod varandra nära under 30 år. På Wikipedia läser jag att Rimberts biografi förmedlar många intryck från Ansgars vistelse […][...]

”Jag känner inte igen mitt land.” Minns ni att det hette så när Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen? Det kom som en chock för många att nationalistiska krafter och flyktingmotstånd hade ett så starkt fäste i vårt land. Vårt demokratiska, öppna, välupplysta land. Men denna naiva inställning är inget nytt. Redan under efterkrigstiden skylldes […][...]

För 300 år sedan, år 1715, dog drottning Hedvig Eleonora. Hon var då 79 år gammal och en tongivande gestalt i svenskt kultur- och konstliv. Kungl. Husgerådskammaren uppmärksammar detta med ett ståtligt praktverk och antologi om drottningens liv och gärning och om tiden hon verkade i. En lång rad svenska och internationella forskare bidrar med […][...]

Ego-historia kallar Yvonne Hirdman sin biografi och det är ett finurligt begrepp eftersom det innesluter både den individuella historien och den allmänna historien. Och precis så byggs biografin upp, den ger både inblickar i Yvonne Hirdmans liv och i svensk historia under 1900-talet, en förändringens tid. Det här är en biografi som saknar all 40-talistisk […][...]

I mitt arbete har jag ibland anledning att läsa något stycke här och där i Agneta Horns dagbok. Det är lätt att fastna i de oftast dramatiska skildringarna av denna självömkande kvinna som alltid tycks dra det kortare strået. Agneta Horn titulerar sin dagbok/självbiografi på följande sätt (i Karin Milles översättning till modern svenska): Beskrivning […][...]

Att under en begränsad tid läsa historiska texter. Jag kan inte. Utan att flyta bort i tanke, hamna i andra spår – och efter en stund förstå att jag har läst min egen fantasi. Men. En av årets Augustprisnominerade författare, Håkan Håkansson, har skrivit ett idéhistoriskt verk som inte låter tanken vandra till andra platser […][...]

Några lejon ingår förstås inte i den svenska biologiska faunan men väl i den kulturhistoriska. Och även om de riktiga lejonen i Sverige varit få så har de funnits och gjort avtryck på den svenska historien. Dramatens scen Lejonkulan har till exempel fått sitt namn efter en koja på Stockholms slott som faktiskt under en […][...]

Efter ett visst antal år på nätet lär man sig Godwins lag: ”Den som först jämför sin meningsmotståndare med Hitler har förlorat diskussionen.” En bra regel, men som alla regler har den sina brister. Vad händer när man tycker sig märka att ens meningsmotståndare faktiskt åberopar sig på idéer som i någon mån går tillbaka […][...]