Orsaken till att böcker skrivs kan vara många. Spännande är det när författaren berättar om upprinnelsen till en bok, om hur hon eller han till exempel i en text hittat någon liten oväntad detalj och förvånat studsat till och undrat: Vad är det här?, och fylld av nyfikenhet börjat fördjupa sig i bakgrunden till detta […][...]

Håkan Agnsäter spelade trummor i proggbandet Solen Skiner. Kring spelningarna börjar han plocka på sig affischer, först de för bandet, för att ”det var så häftigt att se vårt namn på affischer”, men snart även andra. 30 år senare öppnar han den där resväskan fylld med affischer som följt honom från källarförråd till källarförråd genom […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

”Löntagarfonder är ett jävla skit/ nu har vi baxat dem ändå hit.” De nedklottrade raderna på finansminister Kjell-Olof Feldts riksdagsbänk, fångade av en pressfotograf i början av 1980-talet, brukar få symbolisera en vändpunkt i svensk politisk historia. LO-förslaget om att gradvis överta ägandet av företag genom löntagarfonder gillades av långt ifrån alla inom de styrande […][...]

När jag läste första terminen i historia på Malmö högskola för en 10-15 år sedan avslutades kursen med en uppsats i muntlig historia. Man skulle intervjua någon om vad som helst i det förflutna, och eftersom det var ont om tid och julhelg slutade det med att de flesta intervjuade sina släktingar. Jag tror inte […][...]

Visst hade jag hört talas om den stora försvarsstriden 1912-1914 och om demonstrationen, kallad Bondetåget, som samlade över 30 000 bönder, som ville ha ett förstärkt försvar, men jag kände till väldigt få detaljer kring dessa händelser. Detta ville jag råda bot på, av det förflutna kan man lära sig enormt mycket, och dessutom kan […][...]

Det är förmodligen inte så lite symptomatiskt att mitt intresse för adelsfigurerna i Carin Bergströms Passion & skilsmässa skruvas upp ett snäpp när hon påpekar att de är samtida med Jane Austen. Mitt historieintresse vilar tungt på skönlitteraturen – det är ju oftast där det förflutna blir verkligt tillgängligt. Lite paradoxalt: får liv. Den historia, […][...]

Över- och medelklassen skriker efter billig hemhjälp. Inte tillräckligt många är beredda att ta de ofta slitiga, dåligt betalda och socialt utsatta arbetena. Samtidigt köar potentiell arbetskraft vid Sveriges gränser. Vad gör man som regering i det läget? Låter arbetsmarknaden reglera sig själv, med ökade kostnader för över- och medelklassen som följd? Eller griper in? […][...]

Jan Guillou, Mikael Wiehe, Suzanne Osten och Åsa Moberg. Kändisarna duggar tätt när teveprofilen Micke Leijnegard bokdebuterar med en serie porträtt av 1968-rörelsens stora. ”Var blev ni av, ljuva drömmar” lyder undertiteln, efter Tage Danielssons sång med samma namn. Det är en mycket trevlig bok, om en spännande tid och om imponerande människor. Men man […][...]

De klassificeras enligt olika psykologiska typer. De är demimonder, gatflickor, ligistflickor, berglärkor, soutenörsflickor, bettlerskor, bordellflickor. De är vampyrer. De är psykiskt undermåliga. Psykiskt abnorma. De är samhällets bottensats. De har ingen plats i Historien om Sverige. De måste låsas in. Eva F Dahlgrens fascination – eller besatthet, beroende, närhet – började med Rasbiologiska institutets arkivs […][...]