Mordet på statsministern en senvinterkväll 1986 har präglat landet. Händelsen har följt oss, jagat många även i mardrömmar. Oräkneliga är löpsedlarna, nyhetsinslagen, KU-förhören och böckerna, de sistnämnda skrivna av ihärdiga privatspanare. Det här är INTE ännu en sådan bok. Hans-Gunnar Axberger är INTE ute efter att ta reda på vem som mördade Olof Palme. Nej, […][...]

I år är det 90 år sedan skotten föll i Ådalen. Fem personer dödades och flera skadades då militären öppnade eld mot demonstrerande arbetare. Ådalen -31 blev en milstolpe i arbetarrörelsens historia. Alla har vi väl någon gång hört att det är segraren som skriver historien. Roger Johansson visar att det är så. I det […][...]

Det här är en annorlunda bok om politik, helt olik den samhällsdebatt och de politikerbiografier som brukar landa på bokhandelsdiskarna. Undertiteln är Handbok för sociala ingenjörer och texten har tydliga drag av instrumentell handbok. Här finns gott om konkreta råd för den som är verksam inom politiken. Irene Wennemo delar med sig av erfarenheter gjorda […][...]

I min läsning finns nästan alltid en längtan efter att hitta ett författarskap som jag kan få förälska mig i, vila och få tryggt återkomma i famnen på. Björn Runeborg har jag inte läst något av tidigare, och mina förväntningar på Socialdemokratiska noveller var höga. För det är en fantasieggande idé han iscensatt den gode […][...]

När det här skrivs är valresultatet fortfarande oklart. Inte så mycket i betydelsen oräknat, som i betydelsen hur någon ska lyckas få till ett fungerande styre. Att detta skulle bli mer eller mindre rödtonat verkar i alla fall mindre troligt. Vänsterpartiet har visserligen gått framåt, men Socialdemokraterna, som ju är det parti som Göran Greider […][...]

Jag gillar Göran Greider. Han slår mig inte sällan som en av de sista ideologiskt tänkande socialdemokraterna, om inte den sista. Så är han förstås inte politiker heller, utan skribent. Som sådan producerar han böcker på löpande band, och jag undrar en liten smula varför Liten bergspredikan för socialister blev just en bok och inte […][...]

Smaka på den här baksidestexten: 1894 gör Kata Dalström skandal. Hon är trettiosex år, uppvuxen i en förmögen familj och gift med en konservativ man – ändå blir hon socialdemokrat! Jag överdriver nästan inte alls om jag säger att det är meningar som dessa som gör att jag vill hålla på med historia. Förändringarna! Dramatiken! […][...]

Titeln på Elin Grelsson Almestads nya roman Hundarna på huvudgatan är hämtad ur texten till Bruce Springsteens The Promise Land: The dogs on main street howl ’cause they understand If I could take one moment into my hands Mister I ain’t a boy, no I’m a man And I believe in a promised land Bokens […][...]

I skrivande stund går en våg av engagemang över Sverige, för flyktingars rätt att på ett säkert sätt kunna söka trygghet från brutalitet och utsatthet. Det är en politisk samling av ett sällan skådat slag. Det sammanfaller med ett sorts ”nu är det nog!”-statement mot rasism, den råa iskyla som sprider sig över nätet och […][...]

”Löntagarfonder är ett jävla skit/ nu har vi baxat dem ändå hit.” De nedklottrade raderna på finansminister Kjell-Olof Feldts riksdagsbänk, fångade av en pressfotograf i början av 1980-talet, brukar få symbolisera en vändpunkt i svensk politisk historia. LO-förslaget om att gradvis överta ägandet av företag genom löntagarfonder gillades av långt ifrån alla inom de styrande […][...]