En av vårens två stora snackisar handlar om dold magi, hemliga sällskap, tonårssex och ond bråd död. Den andra är Cirkeln. Det finns få böcker från 1900-talet som används som referenspunkt för hur samhället fungerar lika ofta som George Orwells 1984. Samtidigt är det också den bok som flest ljuger om att ha läst, så […][...]

Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag handlar till stor del om samma problem som tjejer tampats med i alla tider. Rädslan för att bli sedd som slampa. Det där att vilja så mycket, att känna så mycket, att prova saker och egentligen inte förstå vad som skulle vara […][...]

Som uppväxtskildring är Erri de Lucas Montedidio typisk. Persongalleriet består av lätt karikerade lokala typer och ”original”. Vuxenvärldens normer framstår som grymma och obegripliga för den unga huvudpersonen. En brådmogen jämnårig inviger honom i sexualiteten. En klädsamt återhållen nostalgi vilar mellan raderna. Vägen från Pojke till Man är svårsonderad och förstås återges det i dagboksform. […][...]

När Maurice Sendak med barnboksklassikern Till vildingarnas land skapade den vilde Max och de kanske ännu vildare vildingarna gjorde han det på tretton meningar och en handfull bilder. Det lämnar ju en del frågor obesvarade. Till exempel de fyra som dyker upp på baksidan till Dave Eggers roman Vildingarna: Vem är Max? Vad är en […][...]

”Hur ska jag kunna minnas?” Polismannen rör inte en min. Christian tänker att bara han klarar sig igenom det här, så kommer allting att ordna sig. Bara han klarar formaliteterna. ”Ett specifikt datum för … tretton år sedan? Det finns ingen möjlighet att minnas något sådant.” ”Den 7 juni 1999.” Christian skakar på huvudet. ”Vi […][...]

Föreningen Ordkonst i Lund har lyckats med bedriften att bjuda in både Sigrid Combüchen och Karl-Ove Knausgård till AF-borgen bakom domkyrkan denna somriga tisdagskväll i maj. Trots vackert väder är det mer kö än jag nånsin upplevt till dessa tillställningar. Själv kommer jag främst för Knausgård, som närmast blev en husgud när jag sträckläste första […][...]

Nej, jag vet. Det är Emelie som skriver om Cirkeln idag. Jag ska bara läsa den ändå, men när jag gjort det är det liksom svårt att hålla tyst om det. Det är en sådan där läsupplevelse som bubblar över, som för mig tillbaka till det där som kallas slukaråldern och får mig att alldeles […][...]

Vid det här laget har väl knappt någon missat vårens litteraturhajp Cirkeln som är första delen i en trilogi av författarduon Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Att det är just en ungdomsbok som står för den gör den mer välkommen, men jag har alltid varit skeptisk inför hajper. När jag började läsa hade jag […][...]

Gwenni är ingen vanlig tolvåring. Hon hör och ser längre än de flesta andra människor. Och om nätterna drömmer hon att hon flyger över trakten där hon bor. Inte nog med det: under dessa luftfärder ser hon märkliga ting. Saker som ligger kusligt nära det som sedan sker i verkligheten. Men denna förmåga uppskattas inte av […][...]

Det tycks vara oundvikligt att prata om form när det kommer till Malte Perssons nya bok Underjorden. I recensioner pratas det om form. I intervjuer pratar Malte Persson också mest om form. Mer bestämt om sonetten, som är det versmått han använder för sin poesi i den här boken. När jag pratar med mina vänner […][...]