Vid det här laget har väl knappt någon missat vårens litteraturhajp Cirkeln som är första delen i en trilogi av författarduon Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Att det är just en ungdomsbok som står för den gör den mer välkommen, men jag har alltid varit skeptisk inför hajper. När jag började läsa hade jag ännu inte blivit tilldelad att skriva om den, därför försökte jag läsa utan recensionsblick: uppleva istället för att tänka. Och det tror jag att Cirkeln vinner på, för det är en bok att just uppleva!
Men vi tar det från början: i de djupaste skogarna någonstans i ingenstans i mellersta Sverige ligger Engelsfors. I samhällets gymnasieskola går Ida, Anna-Karin, Minoo, Linnea, Rebecka och Vanessa. De är inte kompisar och känner inte varandra men vet mycket väl vilka de andra är, sådär som man gör när man bor i ett litet samhälle och har följt varandra åt sen dagis.
Det är alltså inte vänskap som för tjejerna samman utan någonting helt annat. En fullmånenatt möts de och skolans mystiska vaktmästare i den nedlagda folkparken. Ingen av dem vet egentligen hur de hamnade där, men snart står det klart att tjejerna har viktigare saker att tänka på än läxläsning. Vi får veta att ordet häxa är fullt av fördomar och att vi ska glömma allt vi redan vet om dem. Men häxor är just vad tjejerna är. Ondskan har redan skördat ett liv på gymnasieskolan i Engelsfors, för den oinsatte ser dådet ut som ett helt vanligt, men tragiskt självmord. Och nu håller samma Ondska på att ta över staden och Sverige och kanske hela världen och det är våra hjältinnors uppgift att stoppa den.
Som häxa tillhör man ett av de sex elementen: eld, vatten, jord luft, metall eller trä. Till varje element hör övernaturliga krafter, som att kunna göra sig osynlig, flytta materia, läsa tankar och påverka folks vilja. I början är tjejerna skeptiska och oförstående, de vill inte rädda världen och speciellt inte tillsammans, de vill bara göra sånt som vanliga tonåringar gör. Men när deras liv börjar sväva i fara inser de att det är dags att agera. Man blir inte häxa med magiska krafter över en natt utan det krävs massor av övning. Delarna då tjejerna måste jobba tillsammans och samarbeta för att utvecklas blir också de mest givande och spännande för mig. Sakta men säkert börjar de känna av varandras energier, tyda texter och få kunskap om magiska ritualer.
De olika karaktärerna baseras på de stereotypa tonårsgestalterna, där finns mobbaren, den mobbade, plugghästen, värstingtjejen med alkoholiserade föräldrar som redan flyttat hemifrån, den snälla som är kompis med alla och så den snygga tjejgängstjejen som alltid har sina bästisar med sig. Även om tjejerna utvecklas och förändras och vi får se andra sidor av dem än vilka de visar upp i skolan, håller dessa karaktärsdrag i sig långt in i boken. Författarparet Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren poängterar ofta vikten av det lilla samhället när de pratar om Cirkeln. Jag tänker att gestaltningen av tjejerna är samma som de förutfattade meningarna som finns om dem, det som alla redan vet. Själv är jag uppvuxen i Stockholm och har bytt skola för varje stadium och har svårt att känna igen mig i det där att alla redan vet vem man är. Men jag vet hur lätt det är att placeras i en roll och hur svårt det är att komma ur den.
Bitvis känns det samhälle som målas upp i Cirkeln överdrivet amerikanskt. Det är något med stereotyperna och skolan som känns som hämtat ur vilken collagefilm som helst. Vem blir egentligen tillsammans med skolans snyggaste kille på niornas vårbal? Att han dessutom är fotbollsstjärna och något av en lokal kändis och hur svärmorsdrömsaktig som helst, gör det hela lite för mycket. Liksom att samla hela skolan i aulan för att ha sorgestund, läsa dikt och låta rektorn hålla tal.
Därför kan jag tycka att romanen är mer trovärdig i de magiska och övernaturliga partierna än i de realistiska. Men jag läser inte Cirkeln för en realistisk skildring av småstadssverige utan för att bli hänförd av magi och det lyckas Cirkeln med om och om igen.
Publicerad: 2011-05-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-08-27 13:51
34 kommentarer
Hej alla!
Nu startar vi minibokcirkeln om Cirkeln.
Självklart är det fritt att diskutera vad som helst ur boken, men för att komma igång börjar vi med tre frågor:
1) Vad tyckte du om boken?
2) Vad tyckte du om karaktärerna? Finns det någon karaktär som du gillade/ogillade extra mycket?
3) Vad har du för förväntningar på uppföljaren till Cirkeln?
#
Jag gillar Minno för att hon är den enda som fattar något i början. Sen är hon lätt att känna igen sig i. tex som när hon blir kär i Max och han är vuxen.
#
min personliga favorit bland Cirkelkaraktärerna blir nog Linnéa. tycker att hon utstrålar intigritet och respekt, både mot sig själv och mot dom andra karaktärerna. och så verkar hon sådär spännande, som att det finns mycket att upptäcka hos henne, samtidigt som hon verkar lite ensam och utlämnad till sig själv. vilket ökar mina sympatier med henne.
#
Kanske inte en favorit bland karaktärerna i sig, men den kraften Anna-Karin, den mobbade tjejen med ganska misära hemförhållanden, får eller visar sig ha är grymt spännande. Tänk att kunna få människor att göra som man vill … Hur hon använder kraften och vad som händer där – i synnerhet med killen hon gillar – var ganska hjärtskärande och tankeväckande. Hm, man kanske inte ska avslöja för mycket?
Är också nyfiken på att se hur relationerna mellan tjejerna utvecklas i framtiden (i synnerhet mellan vissa).
#
Ja, jag gillar också Anna-Karin. Hon är ju en av de karaktärer man får följa mycket inifrån, och som redan från början är väldigt spännande. Flera av de andra upplever jag som mer stereotypa i början, fast de utvecklas med handlingens gång.
#
Egentligen är väl Cirkeln helt overklig, jag menar, vem vill läsa om häxor och övernaturliga grejer nu. Har inte ungdomslitten fåt nog av det nu. Fast alla vampyrböcker känns kanske mer sliskiga. Eller är den här boken också det? typ den där fotbollskillen någon blir kär i?
#
Anna, jag håller inte alls med dig om att Anna-Karin skulle vara mer komplex och mindre stereotyp än de andra karaktärerna. tvärtom tycker jag att hon har fått flera attribut som den klassiska mobbade tjejen ofta får: hon kommer från någon form av trassliga familjeförhållanden, bor lite avsides från resten av klassen, tyr sig hellre till djur och lever nära dom och är eller upplever sig själv som överviktig. det mest intressanta med Anna-Karin tycker jag är relationen till både morfarn och mamman, hur hon tyr sig till honom och hur hon föraktar henne.
#
Gulle, om du menar att Cirkeln är någon kärlekshistoria håller jag inte riktigt med dig. visst träffar vissa av tjejerna killar, har pojkvänner och blir kära. men fokus ligger främst på relationerna mellan tjejerna.
#
Ja, men det är ju just relationen med morfarn och mamman som jag tycker är intressant. Speciellt i slutet finns några fina scenener.
Sen kanske Anna-Karin inte är mer komplex(håller med om att hon har typiska ”mobbad”-attribut), men hon sätt in i en handling och ett eget litet projekt ganska tidigt som jag dras till på något sätt.
Tänker också på att det kanske finns en anledning till att man får följa bara några av karaktärerna inifrån…som att ska få följa de andra i nästa bok, t.ex.
#
Tycker författarna arbetar med stereotyperna på ett bra sätt. De fyller dem med innehåll, liksom (och nej, alla tjejerna är inte helt ifyllda än. Tänker inte minst på Ida.) Men det gör ju faktiskt ungdomar med – eller människor över huvud taget, förresten. Man testar roller och man försöker förstå sig själv och andra utifrån de bilder man har.
Gillar mkt just det här att kärleksrelationer inte står så mkt i centrum. Man tänker att det är det allt överskuggande i den åldern, men det är nånting man fått lära sig, tror jag. Jag tänker så själv, om mig själv, och sen om jag läser gamla dagböcker och sånt så inser jag att de mest verkliga, närmaste och kanske till och med mest intensiva relationerna var ju med ens tjejkompisar …
#
Ella, jag håller med dig om att författarna arbetar väl och genomtänkt med stereotyperna, att de använder fördomar och förutfattade meningar på ett medvetet sätt. Många ungdomar förhåller sig till varandra genom just stereotyper. Rolig och spännande bok!
#
[...] En av vårens två stora snackisar handlar om dold magi, hemliga sällskap, tonårssex och ond bråd död. Den andra är Cirkeln. [...]
#
Funderade på det här med amerikanisering – appropå alla inslag just nu om hur dyrt det är att ta studenten nu för tiden … Är det inte kanske skolaktiviteterna som tagit intryck av alla high school-filmer och blivit mer amerikaniserade? Niornas vårbal låter lite konstigt i mina öron också, men kanske inte för nån som går i högstadiet eller gymnasiet nu ..?
#
Jag gillar denna bok. Kan inte säga vem som är mest intressant. Ser fram mot nästa bok och hoppas den kommer snart det börja bli ganska spännande.
#
jag längtar också efter nästa bok, Eld. den kommer ut till våren = alldeles för länge om du frågar mig. men den som väntar på något gott..
#
Sverige ÄR Amerikaniserat i mångt och mycket. I villket fall så ges inte de bitarna särskilt mycket utrymme (Tycker jag).
Boken är fantastiskt bra, den skildrar inte bara en magisk förvandling. Utan även tjejernas personliga utveckling, från småflickor till vuxna. Man kan riktigt känna hur det var själv, även om det var ett tag sedan;-) Utvecklingen som kommer då ett tungt ansvar åläggs dem.
Intressant att läsa om var och ens förutsättningar, hur de kämpar med att vända allt till ngt positiv och att gå vidare…
Så spännande att jag läste ut den på två dagar. Ser nu spänt fram emot uppföljarna:-)
#
du gulle eller vad du heter var inte så uppnosig det finns faktiskt personer som vill läsa om häxor och magiska krafter och sånt och cirkeln är faktiskt den bästa boken jag har läst!!!!!!!!!!!!!!!!!! :@.
jag älskar cirkeln när man ser den så låter den inte så bra men det är den.
jag längtar efter uppföljaren.
#
Känns så där originellt, va? http://en.wikipedia.org/wiki/W.I.T.C.H.
#
[...] av alla bloggare som har recenserat Cirkeln är Dagens bok, Bokhora, Lingonhjärta och Feuerzeug. Dessutom recencerade DN:s Jonas Thente boken med besked – [...]
#
[...] Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren Relaterade artiklarHäxorna vs demonerna [...]
#
Jag älskade boken! Så fort jag såg den i affären ville jag ha den! Jag gillar spänningen i boken och hur olika karaktärerna är. Allt är toppen och jag kan inte vänta tills nästa bok kommer! När exakt kommer den? :)
#
Hej Amanda, vad roligt att du gillar boken! Fortsättningen Eld kommer i april, och enligt författarnas facebookstatusar redigerade dom klart det sista igår. Och jag lovar att du inte är den enda som väntar på den :)
#
Hej tänkte på det du skrev att de samlades i aulan och lät rektorn tala och de sjöng, de är inte alls så att man inte gör det i sverige. För några år sedan dog en tjej på våran skola och alla samlades runt flaggstången där rektor och någon lärare pratade innan vi sjöng en känd psalm.
Jag älskade boken och väntar med spänning på Eld!
#
Kul att du gillade boken Danne, och visst blir det spännande med del två. Inte alls lång kvar tills den kommer nu:)
Tror det kan vara olika hur man gör på skolor i Sverige när någon elev dör, men exemplet från din skola visar ju att man gör så på skolorna här också, och inte bara i USA.
#
Ja, när recenserar vi ”Eld”? Det undrar jag också.
#
Så fort den har kommit ut såklart!
#
Aaaah! My mistake! Jag har inte insett att den än så länge bara går att förhandsbeställa, trodde den var ute redan.
#
Den är jätte bra. Den är så spännande och man kan inte sluta läsa. Det är roligt att kunna läsa från de olika huvud karaktärernas perspektiv. Hur de alla lever och vad de tänker och tycker. Vi har nyss haft nationella prov och temat var relationer. Jag tänker på hur man verkligen märker hur människor blir beroende på hur det lever/levt sitt liv. (Det här är positivt)
Jag tror jag gillar Minoo bäst, det är spännande att läsa om henne och hur det går för henne. Hennes relationer till de andra huvud karaktärerna och sid karaktärerna. :D
Jag har nyss läst klart Eld, men jag hoppades på att den skulle bli lika spännande som den första. :D
#
Roligt att du gillar cirkeln Maja! På måndag kommer recension av Eld, håll utkik!
#
Wow, jag började läsa boken Cirkeln för nästan en vecka sedan och blev helt beroende/uppslukad av den! läste ut den idag! Den här boken är en gåva, det är absolut den bästa boken jag någonsin läst!.
En karaktär som jag kände extra sympati för var Minoo. Nu sitter jag bara hemma och längtar att få lägga vantarna på den nästa boken – Eld.
Ett stort Tack! Mvh. Moa
#
vilka presoner har vilka element?
#
Hej Ingrid, de element som de utvalda har i Engelsforstrilogin är vatten, trä, eld, jord och metall. För att inte avslöja för mycket om personernas krafter skriver jag inte ut dem här, men det finns flera forum om böckerna på tex Facebook där du kan ställa mer interna frågor om böckerna. Det går också bra att mejla till mig på emelie.novotny@dagensbok.com. Allt gott!
#
Boken var skit!
Alla karaktärer var dumma och ingen hade personlighet.
Jag hade inte tänkt läsa uppföljarna!
#
håller med becky. som ungdom känner jag inte alls mig med någon av karaktärerna. enormt ointressant att läsa fantiserad overklighet
#
Kommentera eller pinga (trackback).