Vi är många som har väntat på uppföljaren till förra årets succé Cirkeln, och nu är den äntligen här! I Cirkeln, mötte vi De Utvalda: Anna-Karin, Ida, Linnea, Minoo, Rebecka och Vanessa. Som snart fick reda på att de var häxor med magiska krafter som tillsammans ska rädda världen från apokalypsen.

Både Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren gör allt för att undvika spoilers och säger själva att de knappt kan prata om Eld eftersom de då avslöjar vilka som överlever Cirkeln. Vilket också gör det väldigt svårt att recensera boken. För hur recenserar man en bok som inte ens författarna kan prata om i risk för att säga för mycket?

När vi träffar tjejerna igen är det sista dagen på sommarlovet och det är värmebölja i Engelsfors. Ingen av dem har ägnat sig åt magi på hela sommaren och deras tankar på att återuppta magilektionerna är motvilliga. Men häxa är ingenting man kan säga upp sig från att vara, det är man vare sig man vill det eller inte. Men under den första magilektionen introduceras de istället för Rådet som styr över alla häxor och deras magi. Nu har de kommit till Engelsfors för att reda ut om tjejerna olovligen har använt sig av magi. Det blir en höst full av hemligheter, lögner och ännu mer magi för att komma undan Rådets ögon. Som om det inte vore nog har Engelsfors tagits över av organisationen Positiva Engelsfors som förespråkar ett positivare tänkande. Men ju längre tiden går desto mer sektlik och uteslutande ter sig organisationen.

Det enda sättet för tjejerna att försvara sig från Rådet är att stå starka och enade inför dem, vilket innebär att tjejerna måste lära känna varandra lika bra som de känner sig själva. Vilket de också får göra både fysiskt och psykiskt. Vänskapen, lojaliteten och relationerna mellan De Utvalda är det som Eld handlar om. De som i Cirkeln knappt kände varandra, mer än att de gick i samma skola, måste nu försöka förstå, ställa upp och lita på.

Precis som i Cirkeln byter författarna berättarperspektiv och karaktärerna får i tur och ordning vara jag-person vilket ger läsaren inblick i allas liv. Det är med stor kärlek och mycket sympati som Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren skriver fram sina karaktärer, jag känner med de allihopa i alla möjliga situationer. Kärleken till medryttarhästen, morfarn som ligger sjuk på ålderdomshemmet, pappan som sviker, föräldrarna som bråkar, den olyckliga kärleken och omgivningens syn på den man är. Allt sånt som magi inte biter på i det långa loppet. Och trots att De Utvalda är försedda med övernaturliga krafter känns de fortfarande realistiska.

Det tar lång tid innan handlingen i Eld kommer igång och bitvis tvivlar jag på om den alls kommer att göra det. Eld är en tjock bok och jag tycker att jag läser och läser utan att något händer. Det gör mig ingenting för relationerna emellan tjejerna är tillräckligt mycket spänning för mig. Men ändå slår det mig under läsningens gång att det trots allt kanske är en sådan där fördjupande mellanbok som aldrig riktigt kommer igång. Men det blir kamp mellan ont och gott, på liv och död även i Eld. Och när dramatiken väl kommer blir den så mycket större för att De Utvalda är mina nya bästisar.