Recension

: Cirkeln
Cirkeln Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
2011
Rabén & Sjögren
9/10

Förhäxande fjortisläsning

Utgiven 2011
ISBN 9789129676051
Sidor 520

Om författaren

Foto: Andreas Apell
Foto: Andreas Apell

Mats Strandberg (född 1976) är frilansjournalist och krönikör i Aftonbladet. Han debuterade med romanen Jaktsäsong 2006. Sara Bergmark Elfgren (född 1980) är manusförfattare och har arbetat med både film och teve. Tillsammans har de skrivit Engelsforstrilogin: Cirkeln (2011), Eld (2012) och Nyckeln (2013). 2013 kom också seriealbumet Berättelser från Engelsfors.

Sök efter boken

Nej, jag vet. Det är Emelie som skriver om Cirkeln idag. Jag ska bara läsa den ändå, men när jag gjort det är det liksom svårt att hålla tyst om det. Det är en sådan där läsupplevelse som bubblar över, som för mig tillbaka till det där som kallas slukaråldern och får mig att alldeles glömma att jag inte alls är en femtonåring på sommarlov, utan en trettioåring som faktiskt ska till jobbet imorgon bitti. Jag struntar i det. Jag bara måste få veta hur det går.

Och förutom en lätt abstinens och att varje obevakat jobbögonblick ägnas åt att försöka surfa fram när nästa del – för det ska ju bli en trilogi – äntligen kommer, så gör det ingenting. Jag bubblar. Fjortisläsande har uppenbarligen lätt centralstimulerande effekter.

Som många andra har jag charmats redan av författarparet, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, som ju varit flitigt förekommande i tevesofforna de senaste veckorna. De verkar ha så trevligt ihop. Man riktigt längtar efter att ha en nördig skrivarkompis, att hitta på karaktärer och att droppa nördiga referenser.

Jag gillar det där med referenser. För den som kan sina tonårsskildringar med en släng av postmoderna övernaturligheter – ja, det måste nog faktiskt kunna betraktas som en genre vid det här laget – är det lätt att se parallellerna – och författarna gör knappast någon hemlighet av dem heller. I intervjuer beskriver de romanens Engelsfors som en blandning mellan Twin Peaks och Strandbergs uppväxtort Fagersta. De kallar Buffy the Vampire Slayer för världens bästa teveserie och John Ajvide Lindqvist är en lika självklar referens.

Och det är inget tomt namedroppande. Sättet att blanda svensk vardag med det övernaturliga är klart Lindqvistskt. Från Joss Whedon känner man igen inte bara ”high school is hell”-metaforen (som inte riktigt längre är en metafor), utan också balansen och komiken i kontrasterna mellan stor dramatik och trivial vardag. Det här är på allvar, och ingen går säker. Det är knappast någon slump att så många fantastiska berättelser om gott och ont samtidigt handlar om tonåringar. Det finns någon djupare sanning i det. Ibland kan det fantastiska på flera plan kännas helt realistiskt.

Inte minst gillar jag skildringen av det lilla bedagade brukssamhället där allting utspelar sig. Engelsfors skulle kunna vara vilken liten småstad som helst, där alla tror sig känna alla. Det är ett klassamhälle i miniatyr där tristessen inte sällan är den viktigaste drivkraften. Det blir en förträfflig romanvärld och ändå är den här typen av miljöer så sinnesjukt underrepresenterad. Själv en liten del av hela det där Sverige som sällan någonsin syns blir jag själaglad bara av det.

I Engelsfors tvingas sex tonårstjejer med helt olika ursprungspositioner att försöka samarbeta för att besegra ondskan. Sättet att utforska och utveckla karaktärerna genom deras nyupptäckta övernaturliga förmågor är intressant och välgjort. Vad händer till exempel med den mobbade tjejen som plötsligt får kraft att styra sina medmänniskor? Om hon får oinskränkt makt att förändra, att hämnas? Eller om den snygga, kaxiga tjejen plötsligt blir osynlig?

Än så länge är både huvudpersonerna och vi läsare bara i början av att upptäcka vad de kan, vilka de är och skulle kunna vara. Jag riktigt längtar efter att få veta mer.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-05-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-09 23:53

Kategori: Recension | Recension: #4128

3 kommentarer

”Det är knappast någon slump att så många fantastiska berättelser om gott och ont samtidigt handlar om tonåringar. Det finns någon djupare sanning i det.”

du har så rätt i det! jag tänker också på mottaglighet och lyhördhet, eller känslighet. att det alltid ligger lite närmare i tonårsjaget. och att det på något sätt utgör grunden för den här typen av litteratur.

Emelie Novotny Redaktionen 2011-05-10 15:08
 

[...] vs demonerna” Emelie recenserar Cirkeln. “Förhäxande fjortisläsning” Ella recenserar Cirkeln. “Realistiska häxor” Emelie recenserar Eld. ”Vi hade inte i [...]

 

En suverän bra Svensk bok !

Böcker Medlem 2013-04-07 18:33
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?