Fin artikel. Knausgårds bok är ruskigt intressant (inte läst Combüchens). Mot slutet skriver du:

Jag tänker på de hårda orden i del ett, om hur en nybliven far slits mellan att vara med sina barn och att skriva, och i slutändan ändå väljer skrivandet. Är det moraliskt förkastligt och hjärtlöst? Eller är det i sanning att göra det man tror på?

Jag tror inte det finns någon motsättning här. Att välja bort sin familj kan vara ”moraliskt förkastligt och hjärtlöst” även om man uppfattar det som att man skulle upphöra att existera om man inte gjorde detta val. Och även om valet är nödvändigt. (kanske är det fel att tala om ”ett val” här)… Inget av detta sagt som någon kritik mot att Knausgård skriver 12h om dan.