Du får vara publik. Du är inbjuden. Det kostar bara respekt. Jag vill att vi är snälla mot varandra. Så står det i baksidetexten till [betongpelarägd]. Det är ett rimligt avtal mellan författare och läsare, jag kan gå med på det. Men det betyder inte att jag måste tycka om dikterna. Jag måste inte tycka […][...]

Helena Granströms Infans ligger i min väska. Ännu oläst. En liten tunn bok. Den väger nästan ingenting. Råkar nämna för en vän att jag ska läsa den. ”Spännande”, säger hon, ”med Granström vet man aldrig vad man får.” Jag nickar och hummar lite, vill inte riktigt erkänna att jag inte läst något av henne än, […][...]

”Man föds inte till kvinna, man blir det” torde väl vara litteraturens mest kända citat på ämnet om vad det innebär att vara kvinna. Att Simone de Beavouir syftar på att könsrollen skapas av miljön snarare än befästs av x och y kromosomerna tedde sig nog så revolutionerande då, 1949, men är väl idag något […][...]

Efter den uppmärksammade boken Yarden hette det att Kristian Lundberg hade gjort en klassresa nedåt. Att han hade klättrat för att sedan falla och återvända till den klass han en gång föddes in i. Men i Och allt ska vara kärlek skriver Kristian Lundberg om en annan sorts resa: Det är där det börjar, tror […][...]

Blodröd måne över Villette är den fjärde fristående delen i serien om undersökningsdomaren Martine Poirot. Det är den första jag möter men jag blir snabbt vän med denna genomarbetade kriminalroman med ett utmärkt persongalleri och en spännande historia som löper genom tid och över Europa. Historien börjar på midsommarafton 1970 i Stockholms skärgård: -Du ser […][...]

När jag gick i åttan brukade jag önska att jag befann mig på sjuttiotalet istället. Jag tittade i min mammas gamla fotoalbum med de gulblekta bilderna, där mamma och pappa var ungdomar som festade med utsvängda byxor, cigaretter inomhus och stora fula glasögon. Jag såg på Forrest Gump och senare även Tillsammans, och föreställde mig […][...]

En universitetsuppsats innehåller några grundelement som återkommer oberoende av ämne och nivå. Det är teori, metod, syfte och problemformulering. Utifrån dessa ramar gäller det att fylla dokumentet med innehåll och substans. Hanna Nordenhöks prosadebut Promenaderna i Dalby Hage påminner mig om en vetenskaplig uppsats. De yttre ramarna känns på något sätt påtagliga då jag läser […][...]

Det är långfredag. En dag när man, traditionellt sett, skulle ha tråkigt i Sverige. Inga glada lekar, inget roligt på radio eller för den del TV när den kom, tråkig mat och till kyrkan skulle man. Och det på en ledig dag! På våren när det är fint väder och blommor ute. Ingen rim och […][...]

Lilla, bleka Macabéa lever ett torftigt liv. Livets njutningar består av en kall slurk kaffe på kvällen och ibland även ett hårdkokt ägg till lunch. Lika urvattnat är hennes förhållande med pojkvännen – metallurgen Olímpico de Jesus. Låter det apatiskt? Det är det. Likgiltigheten och håglösheten sprider sig som ett virus över sidorna, letar sig […][...]

Det är en balansgång att skriva om två överdramatiska och barnsliga 15-åriga tjejer. Att dessutom låta dem prata engelska i var tredje mening, döpa kapitlen efter nagellacksfärger och ha fladdrande fjärilar på boksidorna, är på något sätt så dömt att misslyckas. Men Sanne Näsling misslyckas inte med något i sin debut Kapitulera omedelbart eller dö, […][...]