Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings biografi som han skrev tillsammans med Fanny Härgestam. De båda visste att det var bråttom om de skulle kunna få den klar innan cancern skulle rycka bort honom alltför tidigt. Till skillnad från hans andra bok, Factfulness, som utgår från siffror och fakta, fokuserar biografin på händelser och möten […][...]

Jag hade ett samtal härom veckan som fick mig att inse att religion på individnivå inte intresserar mig mer än måttligt. Religionskritik duggar som vanligt tätt och är i vanlig ordning sällan nyanserad; ofta handlar det om alltför generaliserande bilder målade med alltför grova penseldrag och föga fantasi. Om vi nu ändå av ren lättja […][...]

Simone de Beauvoir befinner sig i Rom när telefonsamtalet kommer om att hennes mor hamnat på sjukhus. Hon har fallit i sin lägenhet i Paris, legat länge på golvet innan hon lyckats få tag i telefonen och ringa på hjälp. Detta scenario har många upplevt och ännu flera går omkring och väntar ofrivilligt på ett […][...]

Fjolårets minst subtila, men kanske mest nödvändiga, filmögonblick var slutscenen i Spike Lees BlacKkKlansman, där han efter att med periodfilmens alla utanpåverk drivit med en nästan parodisk 70-talsrasism som är säkert placerad i Det Förflutna… bara för att klippa till nazister som tågar genom Charlottesville, mördar en motdemonstrant inför kamerorna, Trump som vägrar ta avstånd […][...]

När Christian Unges Har jag en dålig dag kanske någon dör kom ut i början av året så märkte jag två parallella strömningar i mina sociala flöden. Mina läkarvänner tyckte genomgående att boken i allmänhet och titeln i synnerhet signalerade ödmjukhet och en vilja att lära sig av sina misstag. En del av mina vänner […][...]

I Min sårbara kropp finns en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. En riktigt bra skildring av vänskap också. Liksom av kärleken till djur. Och ett återgivet samtal som är något alldeles särskilt. Ändå är det en bok som är knepig att rekommendera andra att läsa. Kombinationen av väldigt mycket ångest, väldigt mycket explicit sex […][...]

Essäsamling Den försiktiga resenären handlar om resor, att komma hem och att resa tillbaka till platser där man länge vistats. Om att vara resenär – det vill vi alla kallas eller kalla oss – inte turist. Om flygskam. Att lära sig något av sina resor. Att göra sig hemmastadd under resan. Att förstå nya miljöer. […][...]

Hösten 1978 ringer telefonen på underrättelseavdelningen vid Colorado Springs-polisen. Den som ringer vet förstås inte att det är dit han kommit, utan söker Ron Stallworth i ett speciellt ärende: han vill värva honom till Ku Klux Klan. Det är inte det enda Klan-mannen i telefonen inte vet om Ron Stallworth, som besvarat en annons från […][...]

Maggie O’Farrell har skrivit en rad böcker vid det här laget, men mitt första möte med hennes skrivande blir i hennes senaste bok, en slags memoar berättad genom nära-döden-upplevelser: Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden. Titeln, framför allt på engelska: I am, I am, I am, låter som stadiga hjärtslag. […][...]

Kronos, titanen som förkroppsligade tidens gång, har givit namn åt ord som kronologi och kronometer. Kronos är också namnet som den polske exilförfattaren Witold Gombrowicz använde på sin dagbok, en samling lösa pappersark, ett för varje år. Witold Gombrowicz började skriva sina dagboksanteckningar i lönndom på arbetstid 1952 eller 1953. Han hade en tjänst på […][...]