Nausicaä är en prinsessa som blir indragen i världspolitiken och en stundande naturkatastrof. Hon kommer från Vindarnas dal, en randstat – bara femhundra invånare stark – som upprätthåller självbestämmande gentemot det Torumekiska imperiet. Som motprestation måste Vindarnas dal ha ett flygande kanonskepp i beredskap åt kejsaren. Hövdingen Jhil kan inte längre agera pilot. Han ligger […][...]

Att kliva in i Emily Carrolls senaste bok When I Arrived at the Castle ger mig samma känsla som början av Huset Ushers undergång av gotik-skräckmästaren Edgar Alan Poe. Precis som i Poes klassiker kommer berättaren till ett ensligt beläget hus, som vid närmare inspektion visar sig vara minst sagt mystiskt – framför allt på grund av den känsla som […][...]

Ellen Ekman är tillbaka med det sjätte seriealbumet i Lilla Berlin-serien och hon fortsätter sätta huvudet på spiken med sina skildringar av livet för unga vuxna i storstadslivet. Det är hipsters i all sin storhet och sorglighet, unga vuxna som har svårt att acceptera vuxenheten samtidigt som de börjar inse att ”unga” kanske inte riktigt […][...]

”Färglägg inte. Organisera er!” står det högst upp i vänstra hörnet på omslaget till boken med titeln Galagos irriterande målarbok. Så vad är det här? Är det en målarbok, trots uppmaningen att låta bli färgläggning? Eller är det en bok med serieteckningar att inspireras av? Att uppröras till agerande, eller att skratta till av igenkänning […][...]

Nanna Johansson har de senaste åren etablerat sig i seriesverige med serierböcker som Fulheten och Hur man botar en feminist. Hennes drastiska teckningsstil och sätt att kombinera det fula och absurda med just lagom mycket samhällskritik gör att hennes serier sticker ut. På hemförlaget Galago finns flera andra serier som verkar vilja försöka slå mynt […][...]

När jag läser Freja Erixåns debut Över min döda kropp kan jag inte låta bli att tänka på Nina Hemmingsson. Hos båda serieskaparna möter vi ful-sympatiska karaktärer som med sådan självklarhet låter sina repliker skära igenom varenda social norm på ett sätt som gör att vi som läsare bara kan drömma om att ha en […][...]

Det är 35 år sedan Joakim Pirinens seriealbum Socker-Conny såg dagens ljus och slog världen med häpnad. Som sig bör firas detta med ett fint jubileumsalbum med hårda pärmar, guldetikett och en massa intressant extramaterial. Omläsningen sker för min del med både igenkänning och på samma gång nya friska ögon. Som 20-nånting såg jag mängder […][...]

Det finns två sorters bilder här. De som Louise Winblad tecknar och de som hon och hennes figurer ständigt förhåller sig till. Ofta finns de utanför bild hos Winblad, men liksom i ögonvrån. Och i telefonen, förstås. Som hos kvinnan som, med telefonen i hand, ligger ner över bordet i uppenbar frustration och kvider ”Alla […][...]

Saker vi skapar är en essä i åtta delar berättad i bild och pratbubblor på ett sätt som ligger nära den tecknade serien. Berättaren är en antropomorf figur som påminner om en tidig Musse Pigg eller Katten Felix. Det är en riktig essä i bemärkelsen ett försök. Axel Brechensbauer trevar sig fram inom frågekomplexet saker […][...]

Omslaget till Vi skulle segla runt jorden visar en pappa och en dotter som leker. Pappan svingar dottern runt så att hennes fötter lyfter från marken. Det ser härligt ut. Samtidigt går färgtonerna i grått, Elisabeth Widmarks blyertsteckningar håller sig i gråskala. Även om sorgen står i centrum i den här boken finns också utrymme […][...]