Recension

: One! Hundred! Demons!
One! Hundred! Demons! Lynda Barry
2017
Drawn & Quarterly
8/10

Att rita demoner

Utgiven 2017
ISBN 9781770462779
Sidor 224
Först utgiven 2002
Språk engelska

Om författaren

Lynda Barry är en amerikansk serietecknare från Wisconsin. Hon är mest känd för serien Ernie Pook’s Comeek och hennes The Good Times are Killing Me har spelats som teater. Den delvis självbiografiska One! Hundred! Demons! har vunnit Eisner Award for Best Reality-Based Work. Sedan 2016 ingår hon i Eisner Hall of Fame och hon är idag professor i Interdisciplinary Creativity vid University of Wisconsin-Madison.

Sök efter boken

Är det autobiografiskt om delar inte är sanna? Är det fiktion om delar av det är sant? Det inleder Lynda Barry den här boken med att fråga sig.

Läsaren får inget svar utan boken går raskt vidare till att beskriva ett tillfälle på biblioteket då serietecknaren / huvudpersonen läser om en ritövning som heter ett hundra demoner.

She checked out some books, followed the instructions, and the demons began to come. They were not the demons she expected.

Det som sedan följer är en rad olika episoder ur huvudpersonens liv. Och det är alltså delvis självbiografiskt men boken är också en inspirationsbok som vill uppmana läsaren att prova ritövningen och utforska sina egna demoner.

I Barrys fall tar demonerna henne tillbaka till barndomen och det är lätt att relatera till de olika berättelserna som handlar om alla obekväma faser en ska igenom under uppväxten: Om att inte passa in (med fel hårfärg eller fel ålder eller fel doft) och om att inte bli förstådd (i sitt intresse för olikfärgade löss). Om hur olika hem doftar (och problemet med doftspridare).

Om knäppa, nedlåtande pojkvänner och om ännu knäppare första jobb. Och om precis det där tillfället då hon slutade att dansa som hon ville för att hon insåg att det var töntigt – en insikt som det inte går att backa från. Om minnen och fragment som aldrig släpper.

Och om värdet av att växa upp med att läsa annonser.

After I learned to read, I loved getting home from school and waiting for the afternoon paper. […] I always read the ”lost and found” ads, trying to memorize the descriptions of dogs and cats who were out there alone and scared.
[…]
I’d imagine the whole story: the freaked-out people, the freaked-out animals, and me, always coming to the rescue and never accepting the reward. […] Mostly I died in my classified stories. Even then I loved tragic endings.

Om att komma till gymnasiet och upptäcka att det finns en kurs i kreativt skrivande, som bara är öppen för de ”avancerade” eleverna (nej, du är självklart inte tillräckligt bra). Om att komma till högskolan och försöka analysera litteratur och misslyckas (du duger fortfarande inte).

Om att till slut börja skapa serier och märka att förväntan på att vara ”avancerad” försvinner, i alla fall från de litterära typerna.

Om att upptäcka att det finns en berättelse som börjar med

Lost. Somewhere around puberty. Ability to make up stories. Happiness depends on it. Please write.

och som har ett lyckligt slut.

Eva Wissting

Publicerad: 2019-10-12 00:00 / Uppdaterad: 2019-10-11 18:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7884

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?