För ett tag sedan recenserade jag Octavia E Butlers Liknelsen om sådden här. Den var det första att ges ut på svenska av den här ändå väldigt välrenommerade – och fantastiskt coola – författaren, men den behövde alltså inte vara ensam särskilt länge. Den här gången är det serieversionen av en av Butlers romaner som […][...]

Urmodern är Åsa Schagerströms elfte bok, ”men samtidigt hennes första”, står det på baksidan till den här boken. Det går att förstå på flera sätt. Rent praktiskt är förstås Urmodern den första bok som ges ut under namnet Åsa Schagerström. Hennes tidigare, Åsa Grennvall, är betydligt mer väletablerat. På ett mindre bokstavligt plan handlar Urmodern […][...]

Den äldre släktingen eller den äldre grannen har du säkert träffat. Yrkeslivet är avklarat. Livet pågår i den egna bostaden och i de egna kvarteren. Barn och barnbarn kommer på besök ibland. Vi önskar nog alla att vi får en trygg ålderdom. Att några vänner från förr finns kvar som vi kan umgås med. Kanske […][...]

En ung kvinna, Zabo, reser norrut på Mississippifloden från New Orleans. Året är 1863 och hon ska söka reda på sin gammelfarmor. Det amerikanska inbördeskriget rasar och Konfederationen håller på att tappa kontrollen över Louisiana. Resan är livsfarlig: skogarna och träskmarkerna kryllar av gerillasoldater, spillror av Syds armé. Nordstatarna avrättar vem som helst på minsta […][...]

Henrik Bromanders nya serieroman Shahid/Skärvor slutar i mitten. Från ena hållet är det en berättelse om Håkan som blir Hakim, en konverterad IS-terrorist. Från det andra handlar den om Lovisa, konstnär och klassresenär. På mitten, det vill säga i slutet, stöter deras öden samman. Det finns många riktigt bra serietecknare i Sverige, men frågan är […][...]

Att som skådespelare förknippas väldigt starkt med en särskild, ikonisk och älskad roll kan vara problematiskt. Svårt att någonsin komma utanför den och få vara någon annan – vilket ju trots allt är vad yrket kan sägas gå ut på. Film- och tv-historien är fylld av skådespelare som mer eller mindre desperat försökt skaka av […][...]

Margaret Atwoods dystopiska roman Tjänarinnans berättelse har knappast minskat i aktualitet sedan den först gavs ut 1985. I höstas kom den efterlängtade uppföljaren Gileads döttrar, och inte minst tv-serien med Elizabeth Moss i huvudrollen har lockat nya generationer av läsare. Inte nog med det, förresten, runt om i världen syns tjänarinnornas karaktäristiskt röda kläder och […][...]

[li`te les`sen] – stavat just så, på fonetiskt vis, är en samling bilder med korta textkommentarer. Författaren/konstnären är Victor Ville Johansson, bättre känd på Instagram som Depressiva Döden. Och titeln får nog anses vara försiktigt tilltagen, för det är inte bara lite ledsamhet som bilderna ger uttryck för. Boken utgörs av stora helsidesillustrationer i svart, vitt […][...]

Är det autobiografiskt om delar inte är sanna? Är det fiktion om delar av det är sant? Det inleder Lynda Barry den här boken med att fråga sig. Läsaren får inget svar utan boken går raskt vidare till att beskriva ett tillfälle på biblioteket då serietecknaren / huvudpersonen läser om en ritövning som heter ett […][...]

Nausicaä är en prinsessa som blir indragen i världspolitiken och en stundande naturkatastrof. Hon kommer från Vindarnas dal, en randstat – bara femhundra invånare stark – som upprätthåller självbestämmande gentemot det Torumekiska imperiet. Som motprestation måste Vindarnas dal ha ett flygande kanonskepp i beredskap åt kejsaren. Hövdingen Jhil kan inte längre agera pilot. Han ligger […][...]