Recension

: Bord för en
Bord för en Johannes Torstensson
2020
Kartago Förlag
6/10

Enkelt och svårt

Utgiven 2020
ISBN 9789175153247
Sidor 158

Om författaren

Johannes Torstensson, född 1984, kommer från Landvetter utanför Göteborg. Bord för en är hans debutbok men han har redan varit verksam som serietecknare i över tio år och har en rad hyllade fanzines i bagaget. Torstensson är även bildkonstnär och programledare samt rappar under namnet Aggro.

Sök efter boken

Johannes Torstenssons bokdebut är en självbiografi som handlar om mat, om ensamhet och om att (inte) trivas med sig själv.

Berättelsens första sida är en presentation som vid första anblicken kan tyckas fokusera på mat och Johannes relation till mat. Sidans fyra hörn består av textrutor som talar om att han älskar mat, att det är hans största glädjeämne i livet samt att han aldrig ifrågasatt ifall hans relation till mat är bra.

Allt det där klingar skevt – på ett bra sätt. Mellan textrutorna är närbilder på Johannes ätande mun. Ett sådant fullständigt fokus på mat har såklart inget med varken ”kärlek” eller ”glädje” att göra, utan snarare med ”besatthet” och kanske ”förträngning”.

Nyckeln till skevheten finns såklart i mitten av förstasidan – centrerad i en ram av påståenden om Johannes fantastiska känslor kring maten och närbilderna på den ätande munnen. Mittenrutan är helt tom – en blind fläck.

Det är väl sökandet efter vad som finns där, eller vad som ligger bakom den blinda fläcken, eller vad den skulle kunna fyllas med, som resten av boken ägnar sig åt.

På den följande sidan börjar perspektivet zooma ut och vi får gradvis se mer av Johannes och hans omgivning samt mer tankar om mat och känslorna kring ätande. Sedan får vi följa Johannes i återblickar till en uppväxt med mobbning och rasism, utan vänner, och hur det sedan börjar förändras när han flyttar från den lilla orten. Trots nyfunna kompisar och intressen fortsätter han att kämpa med andra former av ensamhet, med en komplicerad relation till alkohol samt biverkningarna av medicinering.

Hela boken är i svartvitt och blandar kortare scener med interaktioner med vänner, misslyckade relationer, besök på vårdcentralen samt Johannes när han är själv i sin lägenhet. Berättandet följer inte alltid en strikt tidslinje utan ibland kommer sekvenser med rader av samlarfigurer eller matrelaterade logotyper.

Det är framför allt i bildspråket som bokens styrka ligger. Bilderna kan verka enkla, vilket är ett genialiskt sätt att gestalta relationen både till mat och till andra människor. Sådant där som kan verka enkelt, sådant som vi har lärt oss att tro att det borde vara enkelt, men som ändå är så svårt. Det skenbart enkla, men som i verkligheten är svårt.

Eva Wissting

Publicerad: 2020-07-02 00:00 / Uppdaterad: 2020-06-29 06:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8154

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?