Recension

: Anne Franks dagbok
Anne Franks dagbok Anne Frank David Polonsky (illustratör)
2020
Norstedts
10/10

Krigsdagbok i ny, lysande förpackning

Utgiven 2020
ISBN 9789113105857
Sidor 154
Orginaltitel Anne Frank's Diary
Översättare Per Holmer
Först utgiven 2017
Medförfattare Ari Folman och David Polonsky

Om författaren

Anne Frank (1929-1945) flydde med sin familj från Tyskland till Nederländerna när Hitler kom till makten. År 1942 gick de under jorden, men gömstället upptäcktes två år senare. Hon dog i Bergen-Belsen i mars 1945.

Sök efter boken

Få berättelser har nog haft lika stor betydelse för minnet av nazisternas förföljelser och mord – inte minst för unga människor – som Anne Franks dagbok. Bara 13 år gammal skildrade Anne Frank hur det var att behöva hålla sig gömd, klara av en helt avskärmad vardag, och veta att det fanns människor där ute, mäktiga människor, många människor, som utan att ens ha träffat en vill se en död.

Anne Franks dagbok publicerades första gången 1947, på initiativ av Annes far. Han var då den enda i familjen som överlevt Förintelsen. Själv hade den unga författaren dött i koncentrationslägret Bergen-Belsen två år tidigare.

I början av året kom Anne Franks dagbok ut i en ny serieversion, mästerligt gestaltad av Ari Folman och David Polonsky. Det kan förhoppningsvis göra Annes berättelse tillgänglig för ännu fler, men är också klart värd att läsa i sig, oavsett om man känner den tidigare versioner eller inte.

Folman och Polonskys blandar ordagrant återgivna dagboksutdrag och detaljrika, realistiska teckningar med mer lekfulla sammanfattningar, fantasier och drömmar. Det är långt ifrån självklart att få den blandningen att fungera, men det gör de verkligen. Vardagen i ”gårdshuset”, den dolda lägenhet där Anne, hennes familj och några ytterligare personer gömmer sig under två års tid, är konkret men ibland enahanda. Tankarna och känslorna för världen utanför är betydligt mer abstrakta, men samtidigt så grundläggande. På det här sättet går de som ett hotfullt stråk genom berättelsen, utan att för den skull skyla över att de mellanmänskliga relationerna ofta är det som främst upptar tonåringens tankar och känslor.

Känslorna för familjemedlemmarna, mamman, pappan och den perfekta systern Margot, är komplicerade och tonårsstarka. Här finns ju heller ingenstans att fly när det blir jobbigt. Ingen ytterdörr att smälla igen för att gå av sig ilskan eller sorgen utomhus. Det är förstås en fånig jämförelse, men säkert finns en och annan läsare som kan identifiera sig lite extra med detta nu i coronatider, när familjer kommit ovanligt nära inpå varandra.

Här finns som sagt också andra människor, fast de är få. Också den andra kärnfamiljen som gömmer sig i gårdshuset har ett tonårsbarn, en son, och bandet mellan Peter och Anne växer sig så småningom starkt. Inte precis okomplicerat, det heller.

Det här är, trots historiens svärta, en ljuvlig berättelse, full av humor, drastiska beskrivningar och skarp iakttagelseförmåga. Det är svårt att tänka sig att Anne Frank inte hade fortsatt att skriva, om hon hade fått leva. Alla hennes nyanser bereds plats på ett förträffligt sätt i den här serieromanen. Den ska helt enkelt läsas.

Ella Andrén

Publicerad: 2020-05-30 00:00 / Uppdaterad: 2020-05-29 22:13

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8122

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?