Recension

: Helgas dagbok: flickan som överlevde förintelsen
Helgas dagbok: flickan som överlevde förintelsen Helga Weiss
2013
Historiska Media
10/10

Ett barns vittnesmål

Utgiven 2013
ISBN 978987031236
Sidor 222
Orginaltitel Deník Helgy
Översättare Sophie Sköld
Illustratör Helga Weiss

Om författaren

Helga Weiss
Foto: utan copyright

Helga Weiss (i dag: Weissova-Hoskova) föddes i Prag 1929. Hennes far Otto var anställd i en statlig bank i Prag och hennes mor Irena var sömmerska. Helga var en av de 100 överlevande av de totalt 15 000 barn som deporterades till Theresienstadt och till Auschwitz. Efter kriget studerade hon vid Academy of Fine Arts i Prag och blev konstnär. 1954 gifte hon sig med musikern Jiri Hosek. Hon har två barn och tre barnbarn och bor i dag i den lägenhet i Prag där hon en gång föddes.

Sök efter boken

Det jag läst, hört och sett om andra världskriget och om förintelsen, med dess fasansfulla koncentrationsläger, blir till något som skulle kunna hänt i nutid och mer hudnära när jag tar del av berättelser från någon som själv upplevt detta helvete. I dagboksform blir det mycket tydligt: att i detalj få höra ett enskilt individuellt öde, berättat i jagform – blir som att vara där, med en bit av sig själv. Det går nästan att placera in sig själv i detta ”jag”. Kanske blir det också än mer smärtsamt att läsa när det handlar om ett barns eller en mycket ung människas upplevelser, som i den nyutkomna Helgas dagbok: flickan som överlevde förintelsen. Ondska riktad mot barn framstår som ännu mer vansinnig och obegriplig, än den som är riktad mot vuxna. Varifrån får människan kraft att utöva så mycket ondska och förödelse? När får vi någonsin ett svar på varför makt och konflikter är de allra största drivkrafterna i denna mardrömslika värld?

Helga Weiss, vars dagbok jag läst, är en tjeckisk och judisk konstnär från Prag, som överlevde andra världskriget, trots att hon vistades i tre olika koncentrationsläger. Hon var 10 år gammal när tyska trupper gick över gränsen till dåvarande Tjeckoslovakien. Antisemitism präglade samhället, fler och fler restriktioner och lagar utestängde judar. I den dagbok Helga Weiss började skriva 1938 beskriver hon den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien, levnadsvillkoren och hur hon tillsammans med sin familj 1941 tvingades lämna hemmet i Prag och transporteras till det judiska gettot Theresienstadt. Därifrån deporterades hon 1944 till Auschwitz. Men innan hon åkte till detta koncentrationsläger i Polen, gav hon dagboken till sin morbror, som murade in den i en vägg – vilket gjorde att den bevarades. I maj 1945 kunde hon efter befrielsen av koncentrationslägret Mauthausen återvända till Prag, då var Weiss 15 år gammal. Efter en tid återvände hon till den lägenhet där hon föddes, från vilken hon tvingades bort som barn. I den bor hon fortfarande kvar.

Efter kriget kompletterade Helga Weiss sin dagbok med vad hon upplevt i koncentrationslägren. Förutom i Auschwitz var hon även i Freiberg och slutligen i Mauthausen. Efter kriget skrev hon ned allt, så som hon mindes händelserna. Det blev därför inte nedtecknat i exakt kronologisk följd. Hon har flera gånger bearbetat texterna och fått hjälp av översättare och redaktörer att ordna dem tidsmässigt. Den dagbok hon skrev som barn har hon alltså som vuxen bearbetat stilistiskt och kompletterat för att texten ska bli mer begriplig och fullständig.

I boken finns fotnoter med förklaringar av ord, uttryck och geografiska namn. Det finns också en karta över hennes resa med tåg och en karta över Theresienstadt.

Helgas dagbok är en mycket viktig och omskakande bok. Vi kan aldrig få för mycket av sådana vittnesmål. Jag hoppas också att fler vittnesmål från kommunismens diktaturer och utrotningsläger blir tillgängliga. Helga Weiss tvingades efter andra världskriget att leva under kommunismens förtryck.

Boken är illustrerad med fotografier, men också med Helgas egna bilder, både i färg och svartvitt, teckningar som hon gjorde under tiden i Theresienstadt. I slutet av boken finns en intervju med Helga Weiss. Den är mycket läsvärd och intressant och kompletterar boken ytterligare. (Se även länk till Youtube här intill.)

I slutet av intervjun som finns i boken, förklarar Helga Weiss själv varför vi bör läsa hennes bok:

Först och främst för att det som står i den är sant. Jag har naturligtvis blandat in mina känslor också, men jag tycker att känslorna också gör den emotionellt laddad, verkningsfull och framför allt sann. Och kanske för att händelserna skildras på ett halvbarnsligt sätt, så den är tillgänglig och uttrycksfull. Jag tror att den kommer att hjälpa människor att förstå hur det var då.

Textutdrag (Visa/göm)

Eva Björnberg

Publicerad: 2013-05-09 00:00 / Uppdaterad: 2013-05-12 09:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5218

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?