Recension

: Barnen
Barnen Tove Mörkberg
2013
Brombergs
6/10

Otryggheten i tryggheten

Utgiven 2013
ISBN 9789173374446
Sidor 118

Om författaren

Tove Mörkberg är född 1982. Hon kommer ursprungligen från Umeå men bor sedan många år i Malmö. Hon är kulturvetare och museivaktmästare och har läst vid Lunds universitets författarskola.

[caption id="attachment_58849" align="aligncenter" width="179" caption="Foto: Svante Sundgren"]Foto: Svante Sundgren[/caption]

Sök efter boken

Barndomen är debutanternas tema. I Tove Mörkbergs debut är det 80-talisterna som växer upp, jag tänker mig tidigt 90-tal med skilsmässor, husdjur och ryggsäckar. Trots att vi som är uppvuxna på 80-talet knappt är fyllda 30 än finns det många skildringar av hur det var när vi växte upp. Ida Säll, Matilda Roos, Viktor Johansson och valfri annan debutant på bokförlaget Modernista har redan berättat om det. Och det är svårt att skriva om något som redan är skrivet.

Tove Mörkbergs dikter är korta och luftigt uppställda. Jag tycker om att läsa dikt så, det inbjuder till överblick. Men det höjer också tempot på min läsning. Jag försöker därför lägga ifrån mig dikten, vila och ta upp den igen, men jag driver hela tiden framåt i texten. Det är såklart positivt och Barnen är en diktsamling som det går att läsa snabbt. Inte för att den är okomplicerad utan för att den är nära.

Vi följer Erik, Anna, Stefan, Tove, Sandra, en lillebror, en lillasyster och en storasyster. De går till och från och i skolan, delar sin vardag i mammaveckor och pappaveckor, tar hand om kaninen, hästen och kattungen och får hjälp att göra sina läxor. Det är en trygg uppväxt som skildras i Tove Mörkbergs debut, men i tryggheten ligger en otrygghet som bara finns när man är barn. Den att man själv inte är beslutsfattande i sitt eget liv. Det finns alltid vuxna som vet mer och vet bäst, vuxna som inte delar med sig av hela sanningen och som undanhåller, skyddar, förnekar. Det finns barn som är bra på att vara barn, som skiljer sitt eget universum från de vuxnas, som blir trygga av att inte riktigt veta. Och så finns det barn som kämpar för att förstå sin vardag, som kanske inte är sämre på att vara barn, men som blir mer olyckliga av att vara just barn.

Barnen i Barnen är på samma gång individer som en kollektiv massa.

Fröken frågar deras namn
svaren är ja som i jag
som i vi som är barnen

De ställer sig de existentiella frågor som alla barn ställer sig; vem tar hand om mig om det händer något med mamma och pappa? Men framförallt är de en grupp som jobbar mot ett gemensamt mål, att växa upp och inte behöva ha någon som fattar beslut åt, eller tar hand om en.

En dag
ska du se
blir det bra

en dag blir det bra

Emelie Novotny

Publicerad: 2013-05-10 00:00 / Uppdaterad: 2013-05-15 23:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5214

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?