I början av min läsning plockade jag fram papper och penna för att anteckna speciellt intressanta saker att kolla upp och att dryfta med min sambo vid tillfälle. Jag fick sluta med det eftersom jag insåg att jag höll på att skriva en kopia av hela boken. Det är inte utan orsak som den här boken blivit en dundersuccé över hela världen. Den är nämligen helt lysande! Kahneman har forskat kring människans rationalitet sedan 1950-talet och tilldelades Ekonomipriset till Alfred Nobels minne år 2002 för forskningen om ekonomisk psykologi. Storsäljande böcker som Freakonomics, Blink och Den svarta svanen emanerar alla från Kahnemans förklaringsmodeller, och mycket av det som står i boken känns bekant.

Du kanske är en av de som sett Youtubeklippet med basketmatchen och gorillan. Nu kan du sluta känna dig dum för att du inte såg gorillan. Du borde snarare känna dig lite dum om du såg den! Gorillan i basketmatchen är ett typexempel på forskningen kring människans två olika sätt att tänka. Snabbt och långsamt. Eller System 1 och System 2 som Kahneman kallar dem, där System 1 är intuitivt och System 2 är resonerande.
Det är alltså intuition kontra intellekt det här handlar om, och det avhandlas grundligt i bokens fem kapitel.

Boken handlar om mycket, men framför allt handlar den om val och beslut. När han pratar om de två arterna, den rationella Ekonen och den intuitiva Människan, kommer jag osökt att tänka på Mr. Spock i Star Trek. Vad Mr. Spock tänker, säger och gör är fullkomligt logiskt och rationellt. Men han är vulcan, inte människa. Han förstår helt enkelt inte varför Kapten Kirk väger in till synes helt irrelevanta faktorer i sitt beslutsfattande.

Människan är förvisso kapabel till att tänka logiskt och rationellt, men det som gör en människa till just Människa är att hon automatiskt bortser från logik om det samtidigt är något annat som talar till henne intuitivt. Experiment efter experiment visar på ett rörande sätt att människans hjärna väljer helt efter sina märkliga automatiska metoder. Försökspersonerna ignorerar relevanta fakta och statistik på ett sätt som till exempel en vulcan aldrig skulle göra. Inte ens högintelligenta försökspersoner, personer med utbildning i statistik och logik eller Kahneman själv kan sätta System 1 ur spel.

Den här forskningen har väl högst relevans vad gäller ekonomi, juridik och samhällsbyggnad, men eftersom jag inte sysslar med någotdera läser jag boken i egenskap av människa. Kahneman tar mig i handen och lotsar mig genom prospektteorin och begrepp som affektheuristik och orsaksstereotyper, och jag förstår vad det är han pratar om, och varför det är viktigt. Hela tiden kan jag relatera till situationer i mitt eget liv, och jag kan uppriktigt säga att Kahneman förser mig med verktyg som ökar min potential att bli en bättre människa.

Det hela har ju en svindlande filosofisk dimension också. Tanken om människan som rationell varelse, vad gör vi nu med den? Kan man kalla det för fria val när människans beslut är styrda av automatiska processer?

Språket är mjukt och tilltalande, översättaren Pär Svensson har gjort ett fint arbete, och han är också nominerad till årets översättare med den här boken. Dock har det smugit sig in ett litet korrekturfel som gör att jag hajar till lite i min läsning, eftersom texten annars flyter fritt.

Det finns några underbara formuleringar, en del är oerhört roliga och en del är bara väldigt fina.

Antal samlag minus antal gräl

Algoritmen för ett lyckat äktenskap, apropå att man kan räkna ut det mesta med en enkel formel. Inklusive ånger, bitterhet och besvikelse.

De som vet mer gör något bättre prognoser än de som vet mindre. Men de som har störst kunskap utvecklar en uppblåst illusion om sin kompetens och får en överdriven tilltro till sin förmåga.

Apropå att tro sig kunna förutse det oförutsägbara.

Jag hävdade att det var rimligt att säga att ”Helen var lycklig i mars månad” om:

Hon ägnade den mesta tiden åt aktiviteter som hon hellre fortsatte med än avbröt, sällan hamnade i situationer som hon ville fly ifrån och – detta är viktigt med tanke på att livet är så kort – inte befann sig alltför länge i tillstånd som hon varken ville fly från eller stanna kvar i.

Apropå upplevt välbefinnande.

Boken är dedikerad till Kahnemans vän och forskarkollega Amos Tversky som gick bort 1996. De har utvecklat teorierna tillsammans, och skulle ha fått ekonomipriset tillsammans. Det märks att dessa briljanta hjärnor hade roligt i sitt arbete. Deras samtal förde dem hela tiden ut på nya obekanta marker som de var tvungna att undersöka närmare, och det är vi mycket tacksamma för. Hela boken känns kärleksfull och ödmjuk, och trots att vi är lite dumma och lättmanipulerade så är det ändå underbart att vara människa.