Nudge kom ut 2008 och har väl i det närmaste blivit obligatorisk läsning för politiker och tjänstemän av olika slag. Författarna själva har båda ställt sina kunskaper till det offentligas förfogande. Richard H. Thaler åt David Cameron i Storbritannien och Cass R. Sunstein åt Barack Obama-administrationen i USA.

Det engelska ordet nudge betyder en mild knuff eller puff. Det är så författarna vill beskriva den libertarianska paternalism som de lanserade i och med den här boken. Ett ganska motsägelsefullt begrepp egentligen, men klart mer attraktivt än vad orden står för separat. Libertariansk paternalism handlar mycket om att konstruera val som faller så väl ut som möjligt för den enskilde individen. I boken kallas det choise-architecture och fokus ligger på stora val de flesta människor måste göra någon gång i livet och där myndigheterna på ett eller annat sätt är inblandade. Det handlar om bland annat pensionssparande, bostadslån, studielån, sjukförsäkring och utbildning.

Den libertarianska paternalismen bygger på ekonomisk-psykologisk forskning av främst Daniel Kahneman och Amos Tversky. I boken läser vi om hur människor fungerar när det gäller att fatta ekonomiska beslut. Här lär vi känna de två helt olika arterna Homo Sapiens (Människan) och Homo Economicus (Ekonen). Ekonen är den rationella varelsen som alltid fattar logiska och väl underbyggda beslut medan Människan ofta är irrationell och, tja, mänsklig helt enkelt. Livsavgörande beslut kan fattas på egendomliga grunder eftersom Ekonen inte har något att säga till om när Människans intuition tar över.

Det handlar alltså om hur myndigheter, institutioner och företag kan underlätta för individen att fatta ett beslut som är mest gynnsamt utifrån de individuella förutsättningarna. Att ge dem en knuff i rätt riktning. I Sverige som har en lång tradition av paternalism är vi ganska snabba på att vifta med lagförslag och andra regleringar, medan det i USA alltid har haft hög prioritet att låta individen styra sina egna livsval så långt som möjligt. För att kunna motivera användandet av ordet libertariansk i den här metoden krävs det att individen alltid har en möjlighet att inte välja någonting alls och gå sin egen väg. Ett opt-out-alternativ. Författarna poängterar också att det inte är en utökad stadsmakt det handlar om, utan ett bättre sätt att utöva denna makt.

Människor blir manipulerade hela tiden, och de psykologiska mekanismerna som nu är vetenskapligt belagda har slipade politiker, säljare, reklamfolk och andra haft intuitiv kunskap om väldigt länge. Manipulation är oundvikligt, även ett slumpmässigt sammansatt valscenario påverkar oss i någon riktning. Personligen tycker jag nog att det känns okej att de som manipulerar gör det för att förmå mig välja ett alternativ som är mest fördelaktigt för just mig. Men det är en balansgång som kräver att staten gör sig förtjänt av medborgarnas förtroende. I många dylika valsituationer finns det också en standardinställning som automatiskt börjar att gälla ifall individen underlåter att välja. Den skall då vara utformad så att den tillgodoser individens intressen på ett långsiktigt plan.

Thaler och Sunstein gillar båda den fria marknaden och individuell valfrihet. Men de är inte ortodoxa libertarianer, utan av den uppfattningen att den fria marknaden inte löser alla problem. Särskilt inte i en värd som är så komplex som den vi lever i idag. De anser att det är fullt motiverat och moraliskt riktigt att hjälpa individer i beslut som väldigt få har möjlighet att överblicka konsekvenserna av. Libertariansk paternalism skall inte placeras på den politiska höger-vänsterskalan, utan är ett icke-ideologiskt instrument som kan användas till att uppnå önskvärda samhälleliga mål. Det handlar inte bara om individuella ekonomiska frågor. De olika strategierna som beskrivs i boken kan med fördel användas för att nå såväl miljö som hälsovinster.

Boken är full med exempel på framgångsrika tillvägagångssätt och kommer också med intressanta förslag. Bland annat att avskaffa rätten att stämma den amerikanska sjukvården. Ja, boken berör nästan uteslutande fenomen i det amerikanska samhället. Några exempel från andra delar av världen finns dock med. Till exempel det svenska premiepensionsvalet. Författarna är inte imponerade av dess valarkitekter. Medborgaren tvingas välja mellan så ohyggligt många fonder att det blir en omöjlig uppgift. Systemet får dock plus för en väl sammansatt fond till de som inte gör ett aktivt val.

Trots att merparten av boken handlar om det amerikanska systemet och dess utmaningar är det högintressant läsning för alla som är intresserade av samhällsfrågor. Dessutom är den lätt att ta till sig och väl strukturerad till sin form. De många praktiska exemplen gör att poängerna med modellen blir tydliga och övertygande. Min förhoppning är nu bara att de som sitter och syr ihop det svenska premiepensionssystemet har läst den här boken och övrig forskning i ämnet. Då kanske det blir något vettigt av det där systemet någon gång.