Recension

: Shahid/Skärvor
Shahid/Skärvor Henrik Bromander
2019
Galago
8/10

Två sidor av utsatthet

Utgiven 2019
ISBN 9789177750925
Sidor 418

Om författaren

Henrik Bromander (född 1982) är författare och serietecknare. Han har bland annat gjort seriealbumen Hur vi ser på varandra (2005), Allt jag rör vid försvinner (2009), Smålands mörker (2012), Kurs i självutplåning (2015) och Shahid/Skärvor (2019). Han har också gett ut novellsamlingarna Det händer här (2009) och Korrespondensteorin (2012), liksom romanerna Riv alla tempel (2014), Vän av ordning (2016), Bara en kram och Högspänning (2019).

Henrik Bromander – författarens blogg

Sök efter boken

Henrik Bromanders nya serieroman Shahid/Skärvor slutar i mitten. Från ena hållet är det en berättelse om Håkan som blir Hakim, en konverterad IS-terrorist. Från det andra handlar den om Lovisa, konstnär och klassresenär. På mitten, det vill säga i slutet, stöter deras öden samman.

Det finns många riktigt bra serietecknare i Sverige, men frågan är om inte Henrik Bromander hör till de allra bästa serieberättarna. Shahid/Skärvor är en roman, med romanens tydliga berättarstruktur. Samtidigt är det en bildberättelse som lämnar mycket outtalat.

Båda berättelserna, Lovisas och Håkans, har gemensamma nämnare. De berättas i två olika tidsplan med varsin bakgrundsfärg. De börjar med magont, och de berör, på olika sätt, fascinationen för så kallad våldsbejakande extremism. Lovisa kommer att som ung, lovande och vass konstnär att undersöka kidnappningarnas och våldets mekanismer och uttryck. Håkan dras till de enkla svaren på hur livet ska levas, till drömmen om att vara en del av något större.

Mer än så har de bakgrunden gemensamt, såriga uppväxter bland samhällets alltmer undanskuffade. Håkan växer upp i Göteborgs mer utsatta förorter. Lovisas föräldrar lever ett slitig och mentalt snålt arbetarliv, där pappans långtradarturer alltmer tas över av billigare europeiska förare. Här ska man sannerligen inte tro att man är något – i synnerhet inte om man föredrar att dra sig undan med teckningar och böcker istället för att hjälpa till och ta i.

Flykten till konstskolorna och det stockholmska kulturlivet är till en början en framgångssaga, men Lovisa har ändå svårt att finna sig till rätta. Hon har svårt att knäcka de kulturella koderna och framför allt svårt att njuta av framgången och se sig själv som någon som förtjänar den, som förtjänar kärlek. Istället dras hon till, eller nöjer sig med, det som kan bekräfta hennes i grunden usla självkänsla.

Håkan tar sig till Syrien för att slåss för IS. Det som slår mig med de brutala bilderna därifrån – fast där också finns vardagsliv där Håkan, eller Hakim, betraktas som en respekterad samhällsmedborgare, något han aldrig direkt varit i Sverige – är att våldet trots allt inte är något nytt i Håkans liv. Det är kanske en gradskillnad, men våld är han van vid, från fotbollshuliganerna han tidigare sökt sig till, från machouppväxten som ung kille i förorten. Håkan påminner inte så lite om Erik i Smålands mörker, som på en gång söker sig till våldet och verkar så illa anpassad för det, på en gång känslig och potentiellt livsfarlig.

Med de här båda karaktärerna, Håkan och Lovisa liksom tidigare Erik i Smålands mörker, fångar Bromander något väsentligt i vårt samhälle och tiden vi lever i. Det handlar om en mänsklig potential, om längtan eller kanske snarare behovet av att betyda något, vara någon, medverka i något. Att få komma till sin rätt i ett samhälle som verkar ha plats för allt färre. Det är en potential som hade kunnat användas till gott, men som såras och förvrids någonstans på vägen. På vägen till slutet som också är mitten.

Ella Andrén

Publicerad: 2020-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2020-02-22 20:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8020

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?