När Johan är liten gillar han mat. I tevens sken är han trygg, smaskande på ostmackor, korvar, det mesta i matväg finns hemma. Han är ett tjockt litet barn. Till en början är det inget problem, men snart blir Johan en av skolans hackkycklingar. Utan att ha utländsk härkomst blir han kallad Japanen, och utsätts för påtvingade sumobrottningsmatcher på rasterna. Hans cykel förstörs, hans kläder pissas på, han blir blåslagen och utfryst. Han blir äldre och får nog, och då börjar han träna. Eftersom målet är att se ut som wrestlarna han sett på teve, barndomens älskade He-man-figurer, börjar han snart använda steroider, som är lätt att få tag på via gymmet. Träningen ger nya kompisar, nytt sammanhang, nytt självförtroende. Men under ytan finns samme osäkre kille kvar…

Detta är en traditionell berättelse om killen som kommer från ingenstans och satsar på att snabbt nå allt. Foresti, som är Johans nye guru; en kroppsbyggare som kom från svåra förhållanden men lyckades ta sig upp till toppen, är full av positivism. Allt är möjligt, och på slutet av hans självskrivna bok, som är en bibel för kroppsbyggarna, poserar han med fotomodellsfrun, den dyra bilen och det rika livet.

Always do one more thing than you think you can manage. This way you will stay ahead of the rest of the pack.

Fast är allt verkligen möjligt?

Henrik Bromander skriver enkelt och lättläst med ett tydligt driv, och en tung mörk kärna inunder. På liknande sätt som i serieboken Tidigt på morgonen (2007) har Bromander full koll på sin psykologi och vilar sin berättelse på en bädd av gedigen kunskap. Han är något av en expert på att skildra den vanliga lilla människan inifrån. Det blir klaustrofobiskt som bara den att följa med in i Johans värld av besatthet, rädsla och bekräftelsebehov. Detta är mansrollens svar på ätstörningar. Eller snarare är även detta en form av ätstörning, eftersom ingenting kan vara viktigare för Johan än att hålla kroppen, som varit hans stora svaghet, i perfekt trim. Det blir en nitisk besatthet kring födointag, ständig upptrappning och hård träning, som tar över hela hans liv.

Bromander har tidigare skrivit novellsamlingar och serieböcker, och på sätt och vis märks det att detta är hans första roman. En hel del kunde kortats ner, snyggats till. Stilgreppet att skildra Johans tankar i korta fraser med ständig radbrytning när det ”hettar till” är effektfullt, men kan samtidigt kännas lite övertydligt. Simpelt. Å andra sidan gör det enkla språket kanske att boken får en större spännvidd bland läsarna, och det vore bra. För detta är ingen pekpinnebok om hur farligt det är med steroider. På sant gestaltande vis är det en djupdykning in i världen för en människa som blivit frälst. Som fått en ny religion. Det är övertygelser och konspirationskänslor som helt enkelt inte ryms i varningsfilmen de visade på högstadiet. ”Du kan bli aggressiv, få finnar på ryggen och pissa blod.” Jo, men du kan också få väldefinierade biceps, röna stor popularitet hos tjejerna och än större respekt hos de som en gång gjorde allt för att trycka ner dig. Och hur det än är, brukar anledningar som dessa vinna.

Imponerande är även det stora perspektivet, hur samhällets förändringar påverkar. Hur nära relationer påverkar. Klassamhällets osynliga men alltför tydliga bojor. Vaktbolag som anställer hårda narkomaner, fängelsevakter som får bete sig som svin. Och försäkringssystemet, som inte finns där för de som kanske behöver det som allra mest. Bromander satsar verkligen på att ta ett helhetsgrepp. Det går att förlåta viss stilistisk lättja då.

Detta är första boken i en utlovad trilogi, som kommer att handla om maskulinitet. Det känns verkligen som rätt person på rätt plats, jag ser fram emot nästa.