Recension

: Av oss blev det aldrig några riktiga damer
Av oss blev det aldrig några riktiga damer Charlotte Signell (red.)
2014
Sjösala förlag
10/10

Nej, feminismen har inte ”gått för långt”

Utgiven 2014
ISBN 9789187193057
Sidor 190
Medförfattare Jessica Karlén, Carin Karlsson, Klara Force, Sara-Märta Höglund, Lisa Bünger, Cecilia Martinez, Angelica Heikkinen, Åsa Hjalmarsson, Martina Högberg, Helena Berggren, Kajsa Söderström, Malin Forsberg, Bilan Osman, Linda Skugge, Christoffer Röstlund Jonsson, Kakan Hermansson, Andy Candy,

Sök efter boken

2014 verkar bli de feministiska antologiernas år. Kanske beror det på det politiska klimatet, kanske är det ett svar på dokumentärserien Fittstim – Min Kamp av Belinda Olsson som har diskuterats livligt i sociala medier. Säkerligen är det en motaktion till det citat som antifeminismen proklamerar: att ”feminismen har gått för långt”.

Antologin är en perfekt förpackning för att göra kvalitativa nedslag i människors erfarenheter. Sjösala förlag, med redaktör Charlotte Signell, har lyckats samla ett antal röster som skiljer sig från varandra i det konkreta, men alla talar om samma sak: feminismen behövs fortfarande i allra högsta grad. Sverige har inte ens hunnit vara ett demokratiskt samhälle i 100 år, om man ser till allmän rösträtt. Kvinnor fick rösträtt först 1919 i Sverige, röstade för första gången 1921. P-pillret som har inneburit att kvinnor kan få kontroll över när de vill skaffa barn blev legalt för 50 år sedan. Fortfarande idag når feminismen nya framsteg – sådana framsteg vi senare kommer att se tillbaka på och undra: ”Hur kunde det vara möjligt att en kvinna fick skulden för en våldtäkt, hur kunde kvinnorna leva i ett så förtryckande samhälle? Hur kunde männen gå med på att vara ifrån sina barn, att arbeta ihjäl sig och att ses som mindre intelligenta varelser oförmögna att förstå ordet ’nej’, vilket ju ger dem sämre intellekt än hundar? Hur kunde männen leva i ett samhälle som tillät ett sådant förminskande av mannen?” Vi kan inte vara så historielösa att vi inte inser att vi har långt kvar att gå.

Antologin Av oss blev det aldrig några riktiga damer består av 18 olika författares berättelser, hur de ser på samhället idag. Jessica Karlén skriver ett fiktivt brev till en herrtidning i Hej, porrblaskan där brevskrivaren på ett ironiskt vis skriver en ansökan om att få bli en av de lättklädda tjejerna i tidningen, men med ett antal restriktioner och önskemål. Novellen belyser den verkliga kvinnan bakom nakenbilden, och för mina tankar direkt till ett citat av Edith Södergran: ”Du sökte en kvinna och fann en själ – du är besviken.”. Christoffer Röstlund Jonsson beskriver hur det är när du som man ser andra män göra sexuella närmanden på kvinnor i ens närhet, i novellen Du ska ge fan i Min kvinna. Som en vanlig schysst man vill du inte att människor – kvinnor – som du tycker om ska bli illa behandlade, men i den första reaktionen när någon förgriper sig på din flickvän blir:

Men jag vill slåss. Om inte för henne, så för min manlighet som tagit stryk när jag inte kunnat hindra skändandet av min kvinna.

Det är en öppen och ärlig text om hur du som man vill beskydda den kvinna som är i ditt sällskap. Ärligt eftersom författaren inser att det inte ens handlar om kvinnan, utan om en själv, att det är en förolämpning för en man när andra män tror att de kan gå förbi honom och tafsa på hans kvinna, utan vedergällning. Samtidigt förstår läsaren den hjälplöshet som patriarkatet lämnar män i: de ska kunna försvara en kvinna, det är vad samhället kräver av dem.

I novellen Den feministiska supporten skriver Kajsa Söderström hur det är att vara kvinna och fotbollssupporter. Supportervärlden som kanske är en av de mest mansdominerade och manschauvinistiska grupper som vi har kvar i samhället. Vidare skriver Andy Candy i Jag är inte kille om hur det är att vara född i fel kropp, och hur gamla klibbiga fördomar om manligt och kvinnligt smetar sig kvar i våra medvetanden på ett oacceptabelt vis. Carin Karlssonskriver om att arbeta i modeindustrin som feminist i Ett, två, tre – allihop – DET ÄR ETT INTRESSE!. Bilan Osman skriver i sin novell En rasifierad feminist om hur det är att vara kvinna, svart och muslim och hur den svenska feminismen tidigare och fortfarande idag inte har innefattat andra ursprung, religioner eller erfarenheter än de som vi har mitt framför näsan, de dominerande i vårt lilla Sverige – något som går helt stick i stäv med vad feminismen vill vara.

Sammantaget är detta en antologi med fantastiskt intressanta berättelser om hur det är att vara ung och feminist idag. Eller endast av hur det är att vara ung idag. Eller endast hur det är att leva i vårt svenska samhälle idag. Alla texterna tar upp olika typer av orättvisor vi utsätts för utifrån kön, ursprung, religion eller sexuell läggning. Fördomar vi trodde att vi skakat av oss, men som i allra högsta grad gör sig påminda bland våra medmänniskor, sådant som vi själva möter varje dag. Vad ska jag göra åt all denna orättvisa? Vad kan jag, du, vi göra? Redaktör Charlotte Signell beskriver det tydligt och klart i förordet:

Fråga dig [själv] om du tycker att kvinnor ska få bestämma över sina kön och sin kropp själva. Svarar du ja? Grattis, du är feminist!

Vi måste fortsätta ifrågasätta och belysa dessa problem för att komma vidare, och det är precis vad denna antologi gör.

Tack Andy, Angelica, Anonym, Bilan, Carin, Cecilia, Charlotte, Christoffer, Helena, Jessica, Kajsa, Kakan, Klara, Linda, Lisa, Malin, Martina, Sara-Märta och Åsa för insikterna!

VIKTIGA ÅRTAL

1919 – Kvinnor får allmän rösträtt och blir valbara till riksdag

1921 – Första valet hålls där kvinnor får rösta.

1964 – P-piller godkänns i Sverige

1975 – Ny abortlag införs. Kvinnan bestämmer själv om abort t.o.m. 18:e havandeskapsveckan.

1980 – Äktamakeprövning för studiemedel avskaffas.

1982 – Förbud mot pornografiska föreställningar på offentlig plats.

1982 – Kvinnomisshandel faller under allmänt åtal.

1982 – Fem lagar om kvinnors och barns rättsställning vid brott som incest och andra sexuella övergrepp skärps.

1982 – Kvinnor får vid giftermål välja sitt eget eller mannens efternamn.

1989 – Alla yrken öppna för kvinnor – även inom försvaret.

1994 – Lag om registrerat partnerskap mellan två personer av samma kön.

1995 – Den så kallade pappamånaden införs i föräldraförsäkringen.

1998 – Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster.

1998 – Lagen om kvinnofrid träder i kraft.

1999 – HomO – Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, inrättas av regeringen.

2001 – Lag om likabehandling av studenter i högskolan.

2009 – Genom ändringar i äktenskapsbalken blir det möjligt för två personer av samma kön att ingå äktenskap.

2010 – En ändring i lagen om totalförsvarsplikt gör värnplikten könsneutral.

Källa: Göteborgs universitetsbibliotek:

http://www.ub.gu.se/kvinn/artal/

Sara Starkström

Publicerad: 2014-05-19 00:00 / Uppdaterad: 2014-05-28 08:40

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5676

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?