"Debuterade som poet" står det här bredvid. No shit. Varelser av glas är en roman, men en roman skriven av en poet och utklädd till filosofilektion. Formellt handlar den om fyra personer som möts, först på en konsert och sedan i en sjukhussal där de alla hamnat med komplicerade benbrott och får veta att deras […][...]

Jag har läst en dålig bok. Den handlar om ett par, Peter och Cecilia, vars relation skildras från romantisk början till frustrerat slut under två semestrar i venedig. Boken är uppdelad i två halvor, där första delen utspelar sig när de nyss träffats, är hyfsat unga och ännu mer nykära. Detta med orosmolnet att Peter […][...]

Jag tror det var i tidskriften Illustrerad vetenskap jag läste att en idé för att möjliggöra för människan att bege sig ut på längre resor i rymden är att på något sätt låta oss spendera resan i sovandes, i någon form av dvala. En möjlighet skulle vara att låta framtida astronauter läsa Ove Allanssons nya […][...]

Don DeLillo (*1936, föräldrarna invandrade italienare, uppvuxen i Bronx, NY) fick idén till Under jord när han på 1990-talet läste New York Times av den 4.10.1951 med nyheten att Sovjetunionen smällt sin första atombomb. Originalets titel Underworld borde det svenska förlaget behållit; Under jord leder tanken till begravningsbyrå, men DeLillo sysslar inte med jordfästningsritualer. Sedan […][...]

Mr Kim är Sydkoreas vanligaste namn. Att leta efter Mr Kim i mångmiljonstaden Seoul är en koreansk motsvarighet till att, som det heter på svenska, leta efter en nål i en höstack. Adopterade Sofia Lindström (numera French) från Nyköping, har för övrigt inte ens ett namn att gå efter om hon skulle vilja hitta sina […][...]

Jerusalem, långfredagen år 33, runt tedags. Tre män spikas upp på varsitt kors. Ingen av dem heter Bar-Abba; han har släppts fri på en tredjes bekostnad. Moskva, maj år 193x, solnedgång. Tre män träffas vid en parkbänk. Ingen av dem heter Lucifer, men det betyder inte att han inte är i krokarna. London, juni år […][...]

Insydda i ett gammalt lapptäckte finner man anteckningar från mitten av 1600-talet. De utgör en dagbok skriven av en ung kvinna i ett puritanskt nybyggarsamhälle. Såhär börjar de: ”Jag heter Mary och jag är en häxa.” Mary har levt tillsammans med sin mormor i en liten engelsk by. När mormodern bränns på bål får Mary […][...]

Våren 1675 satte Satan i gång ett jävla liv i staden Stockholm. Speciell förkärlek visade han Katarina församling på Södermalm. Överallt bland dessa fattiga kvinnor värvade han häxor, med vilka han sedan hade de grövsta orgier natt efter natt i sitt högkvarter på Blåkulla. Så börjar Lars Widdings När häxbålen brann, en mustig ”dokumentär berättelse” […][...]

The Day After Tomorrow men med verklighetsförankring. Det är en rätt bra beskrivning av Forty Signs of Rain. Vädret blir allt sämre och man fortsätter ifrågasätta om växthuseffekten är det avgörande eller om det är en naturlig vädercykel vi upplever. Försök att bryta den negativa spiralen ignoreras. Isberg stora som halva Frankrike bryts loss från […][...]

Vi brukar säga, att verkligheten överträffar dikten. Men inte när det gäller en av nittonhundratalets legendariska böcker och den verklighet författaren sade sig skildra. Det var precis tvärtom. Det är dikten som sätter standarden. Alla trodde att Mario Puzo – uppvuxen i en italiensk invandrarfamilj i stadsdelen Hells Kitchen på Manhattan, New York – satt […][...]