Recension

: Gråt inte Cecilia
Gråt inte Cecilia Annika Frostell
2004
Albert Bonniers förlag
3/10

De bara bråkar och bråkar

Utgiven 2004
ISBN 9100102466
Sidor 214

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Annika Frostell är verksam som bokformgivare och kulturjournalist. Tidigare har hon tidigare givit ut en diktsamling samt romanen ”Och hon skall vara röd”.

Sök efter boken

Jag har läst en dålig bok. Den handlar om ett par, Peter och Cecilia, vars relation skildras från romantisk början till frustrerat slut under två semestrar i venedig. Boken är uppdelad i två halvor, där första delen utspelar sig när de nyss träffats, är hyfsat unga och ännu mer nykära. Detta med orosmolnet att Peter gjort Cecilia gravid. Han vet inte om det, och hon förtiger det i väntan på hans svar enligt "avtalet": att de efter sex månaders förhållande ska bestämma sig för att fortsätta med varandra eller bryta upp.

I bokens andra halva är de äldre och har hus och två barn tillsammans. Och är på nytt på semester i sitt Venedig. Här har förälskelsen och nyfikenheten bleknat och gett vika för en ändlös leda av irritation, osäkerhet och bristande kommunikation – allt det som är lika trist att uppleva som det är att läsa om i en berättelse som bara väntar och väntar på att ta fart men aldrig sätter igång på riktigt. Cecilia och Peter besöker en restaurang och börjar bråka, besöker en fin ö och börjar bråka, promenerar i gränderna och börjar bråka, eller håller sig i den hotellrumsmiljö där majoriteten av romanen äger rum, och börjar så småningom bråka.

Därmed inte sagt att det utförs på ett enformigt sätt. Tvärtom är Frostell skicklig med att nyansera situationer, till exempel kompliceras de båda parternas utfall mot varandra alltid tillräckligt mycket för att de ska slippa delas upp i ond och god. Detsamma med miljöbeskrivningarna, alla stillsamma gondoler och rofyllda vågskvalp blir rakryggat kontrasterade mot fräna stanker från sophögar och gatumusikanter som pissar i kanalerna. Och även om språket är på gränsen till att kännas för konstruerat i sin färgstarkhet och sina eviga liknelser, så finns där faktiskt en ren och skär ordrikedom.

Men i ärlighetens namn blir man rätt less på att det enbart rör sig om två personer. Man börjar sakna andra karaktärer, till exempel blir barnen som bara förekommer i korta telefonsamtal ett slags höjdpunkter, eftersom de skapar en variation i persongalleriet. Och trots att berättelsen tar sin början i ett lyckligt rus av nyförälskelse lär man egentligen aldrig känna varken Cecilia eller Peter bakom deras bråk-personligheter. Kanske hade man känt mer för dem om man fått se dem agera tillsammans med fler än bara med varandra.

Så, vad handlar den här romanen om? Om oförmågan att kommunicera? Om att älska men att hållas isär av skillnader? Jag vet inte. Deras bråk verkar handla om en slags växande distans. I berättelsen finns också en sexuell röd tråd som övergår till bondage och senare innehåller en säkert symbolisk krigsmask, men detta känns mest som en misslyckad kryddning som inte alls friskar upp som den borde. Således: jag har läst en dålig bok. Men efter regn kommer solsken, efter Peter och Cecilia kommer karaktärer som är intressanta.

Textutdrag (Visa/göm)

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2005-04-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-31 20:46

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1581

9 kommentarer

varför tror alla unga författare att alla äktenskap slutar i bråk och leda?

P Oregistrerad 2005-04-07 06:57
 

jag tycker inte författaren verkar så ung?

s Oregistrerad 2005-04-07 11:37
 

Hon är född -46.

Helen Oregistrerad 2005-04-07 11:56
 

Se där – vilken miss! Hon får ta det som en komplimang! men jag tycker i alla fall det är för mycket böcker om äktenskapliga bråk och, framför allt, leda. Det går utmärkt att vara såväl kär som tänd tills man skraltar mot dödsriket.

P Oregistrerad 2005-04-07 12:04
 

jo fast, hur intressant att läsa om blir det egentligen? det är ju fiktion det handlar om, inte verklighet.

s Oregistrerad 2005-04-07 12:33
 

Hur mycket skojigare är det att läsa om kval och plåga? Har aldrig riktigt trott på det där att lycka skulle vara svårt eller trist att skildra och läsa om.

P Oregistrerad 2005-04-07 18:17
 

Man skulle säcka av ren leda. Konflikt är ett måste i varje drama.

Fräknis Oregistrerad 2005-04-17 10:20
 

Jag har inte det minsta emot att läsa om folk som är glada och kära och upphetsade och tråcklar sig genom händelser som dyker upp, landar på fötterna och lyckas hålla ihop. Det skulle kännas riktigt skönt.

P Oregistrerad 2005-04-17 11:01
 

PS -
förutsatt att det handlade om riktiga människor och inte om någon sorts idealfigurer.

P Oregistrerad 2005-04-17 11:02
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?