Hej och välkommen till dagensbok.com. Igår var det Åsa som recenserade en bok av Ola Klippvik, och idag har det blivit Johans tur. Recensionen gäller Marianne Fredrikssons bok Skilda verkligheter från 2004, som får en fyra i betyg. Boken handlar om Jan och Angelika, två människor mellan tjugo och trettio som kärat ner sig i […][...]

Lär känna Jonas Eckel. Eckel med ett E. Jonas var som pojke väluppfostrad, ordentlig och prydlig. Som vuxen är Jonas väluppfostrad, ordentlig och prydlig och dessutom lagerchef. Jonas har ett viktigt jobb med ett omfattande ansvar för varulagret. Jonas gillar kontinuitet och trygghet. Jonas petar naglarna med en nagelfil. Jonas är den sortens man som […][...]

Vi ger bort en tjänst och någon måste ge en tjänst tillbaka. Vi bjuder på fika och någon måste bjuda igen. Någon säger tack så mycket, men tänker hur ska jag kunna ge tillbaks. Uppenbart finns outtalade regler här. Det går att göra fel. Man kan göra bort sig. Att ge är att ta något. […][...]

Bönder och judar är gjorda av samma skrot och korn. Du blir aldrig accepterad om du går runt och erkänner att du tvivlar på Guds existens. Är du snart trettio och väntar på att bli gift? Sluta hoppas, det är redan för sent. Så var det i alla fall för hundra år sedan. Ibland är […][...]

En kvinna lever i ett lyckligt, men torftigt äktenskap (hur det nu går ihop). Hennes man verkar vara en riktig träbock, och hon har aldrig fått orgasm tillsammans med honom. Det kan verka chockerande eftersom det handlar om en kvinna i trettioårsåldern, men är tydligen inte så ovanligt. Inte heller är det ovanligt med kvinnor […][...]

Hon dör i slutet. Det gör vi allesammans, förstås. Vi vet det. Vi vet det bara inte förrän vi ser det. Döden rycker alltid undan mattan under fötterna på oss, och plötsligt fungerar ingenting längre som vi fått lära oss att det gör. Conny Palmkvists mor dör i cancer. Hastigt, utan mycket till förvarning. Conny […][...]

Min första tanke är att det finns en underliggande känsla av vanmakt i den här boken. Huvudpersonens relationer till andra människor är komplexa och fyllda av självförebråelse och det sociala stigmat överskuggar allt. Man kan enkelt dra paralleller till klassisk mörk litteratur såsom Dantes Inferno och skildringen av det moderna samhället gör understundom nästan ont. […][...]

En sak ska klarläggas: Jag hatar flickor. Speciellt hatar jag att se dem i grupp. Att kliva in på ett café och se dem sitta tätt ihop, en med svartfärgat hår, en annan med palestinasjal och alla med vänsterpatos är vämjeligt. De sitter där förenade i fnitter, kärlekssorg, förståelse, ätstörningar och Zoloft men jag vill […][...]

Alastair Reynolds är en av mina favoritförfattare med serien om "the inhibitors". Fyra fantastiska delar löst sammanbunden rymdopera. Underbart. Han är nu författare på heltid och Century Rain är hans första stora försök att skriva något som utspelar sig i en ny värld. Det är alltid spännande att se hur en författare klarar av den […][...]

Enkelt genial. Tunn men djup. En liten stor bok.[...]