Utgiven | 2005 |
---|---|
ISBN | 9151844214 |
Sidor | 331 |
Orginaltitel | The Bride Stripped Bare |
Översättare | Katarina Jansson |
En kvinna lever i ett lyckligt, men torftigt äktenskap (hur det nu går ihop). Hennes man verkar vara en riktig träbock, och hon har aldrig fått orgasm tillsammans med honom. Det kan verka chockerande eftersom det handlar om en kvinna i trettioårsåldern, men är tydligen inte så ovanligt. Inte heller är det ovanligt med kvinnor i den åldern, eller ännu äldre för den delen, som aldrig fått orgasm överhuvudtaget.
Den förment lyckliga kvinnan börjar misstänka att hennes man har en affär med bästa väninnan, och bums vill hon hämnas och samtidigt förlösas sexuellt eller vad man nu ska kalla det. Hon tar en oskuld till älskare och har en orgie med en taxichaufför, hans kompis och en slumpvis utvald kvinna. Egentligen kanske inte för att hämnas utan för att hon är frustrerad (inte att undra på). Det är meningen att den här boken ska ha samma verkan som Germaine Greers Den kvinnliga eunucken eller Erica Jong och hennes knapplösa knull i Rädd att flyga. En andra sexuell revolution för kvinnorna, en lektion i att ha förlösande sex som kvinna. En frigörelse från stereotyperna och det förväntade beteendet.
Hur kommer det då sig att hon till slut ändå väljer den träige mannen som inte gillar att kyssas och glatt hoppar in i mamma-pappa-barnspelet utan att ha nått fram till mannen, utan att etablera ett jämlikt förhållande, utan att någon av dem lärt sig att kommunicera? Hon är tacksam för att han byter blöjor och blir mjuk i hjärtat när han tar på lillen mössan. Löjligt. Den revolutionen tog plats innan jag föddes. Velourpapporna har både kommit och gått och ingen tycker längre att det är en gärning värd ett bragdguld när spermiereserven torkar barnspya eller fäller ihop paraplyvagnen.
Till och med svenska Elle, vanligtvis inte en plats för djuplodande litterär analys, anser att det rör sig om intellektuellt tantsnusk. För mycket snusk är det. På den positiva planhalvan finns det faktum att huvudpersonen lär sig att ha sex på sina villkor, vilket är på tiden när man är över trettio. Hög tid att lära sig att tala om vad man gillar.
Jag har surfat lite på utländska tidningars respons, och där är reaktionen bitvis en annan. Vogue, till exempel, kallar detta
…en hypnotiserande och oroande roman som kräver att bli läst flera gånger
Men med svenska mått mätt är det här inget märkvärdigt. Det här är ingen revolution, snarare ytterligare en glättig Sex and the city-historia som till syvende och sist handlar om att skaffa en karl, hur träig och ojämställd han än må vara. Detta trots att författaren bestämt tar avstånd från den syn på sex och relationer som förs fram av bl.a. Sex and tha city. Märkligt.
Tantsnusk kan vara oerhört underhållande, men i det här fallet tycker jag att det handlar om falsk marknadsföring. Författaren hävdar att det handlar om kvinnors sexuella frigörelse, jag menar att sexet i den här boken inte skiljer sig nämnvärt från det som skildras av tantsnuskets drottning Jackie Collins. Inte när det gäller mekanismerna runtomkring heller. Boken är skriven i dagboksform, vilket ger ett sken av autenticitet samtidigt som det är ganska uppenbart att det handlar om skönlitteratur. Den anonyma författarinnan har höga ambitioner och har använt sig av diverse vetenskapligt material i arbetet. Hon säger själv att hon ville skriva en pendang till en bok från sextonhundratalet kallad Kvinnans överlägsenhet.
Det bästa med boken är den trots allt höga igenkänningsfaktorn. Skildringen av förhållandet och gamla pojkvänner och beteende och tankebanor är oerhört skickligt fångat och ger en nästan kusligt exakt bild av de mekanismer som styr konflikter i ett förhållande. Jag tror att för alla dem som lever eller har levt i hopplösa förhållanden, alla som varit olyckligt kära eller varit föremål för olycklig kärlek (det vill säga hela befolkningen) finns det något att ta till sig i den här boken. Att relationerna är så lyhört fångade gör att jag djupt beklagar de andra, mindre genomtänkta delarna. Också förhållandet mellan barnet och hans föräldrar är vackert, ömsint beskrivet även om jag, efter att ha läst skildringarna av kroppens tillstånd post-förlossning, kommer att kräva kejsarsnitt om det någon gång skulle bli aktuellt. Hu! Alltför realistiskt!
Det börjar också oerhört bra och spänningen är konstant en bra bit in i boken, men där spårar det ur i extremt porriga men tråkiga skildringar av otrohetssex, skuldkänslor och brist på kommunikation. Mot slutet tar det sig igen, men då har läsaren tyvärr tappat intresset för huvudpersonens öden och äventyr. Vår andra sexuella revolution får vi fortsätta att vänta på, om vi nu tycker att vi behöver någon…
Publicerad: 2005-03-08 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-22 16:53
3 kommentarer
Är inte tantsnusk en ganska fördomsfull och förlegad term? Helt bortsett från hur bra/dålig den här boken är?
#
Det skulle vara intressant ifall Anna Larsson hade läst med 1600-tals boken "Kvinnans överlägsenhet" och förklarat på vilket sätt den fungerar/inte fungerar som pendang.
#
[...] Konceptet som sådant är bra och jag tyckte den var ganska underhållande. Men jag hade nog inte jagat reda på den direkt. Det är lite väl mycket tantsnusk gränsande till porr och det tilltalar mig inte särskilt mycket. Läs en längre och mer utvecklad recension här! [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).