Samantha Ellis är i mitten av de trettio och en aning vilsen – den stora kärleken vill inte infinna sig och livet bara pågår. Under en resa till Haworth, där systrarna Brontë växte upp, hamnar hon i ett gräl med sin bästa vän om Catherine (i Svindlande höjder) kontra Jane (Jane Eyre). Den vilda Cathy […][...]

1970-talet. Traditionellt har det framställts som en sönderpolitiserad, stillös litteratur – närmast ett förlorat decennium. Det är den föreställningen Ebba Witt-Brattström vill göra upp med i Stå i bredd: 70-talets kvinnor, män och litteratur och här framstår istället det postmoderna 80-talet som en fullständig backlash av grabbiga pretentioner och navelskåderi. Det är en bitskt, skarp […][...]

Bokindustrin gör aldrig stopp, har ni tänkt på det? Det spelar liksom ingen roll hur mycket mina högar vid sängen svämmar över på alla bredder redan, med böcker som ska läsas och recenseras, eller böcker jag spontanköpt för att de var vackra, eller böcker jag tänkt länge att jag skulle läsa och nu ska det […][...]

Feministiska klassiker ligger uppenbarligen i tiden. Kanske inte lika mycket i tiden som mycket annat, men invid ett hav av högljudd, plottrig antifeminism porlar ändå en tapper liten fåra av kvinnor som slagits för rätten att få räknas in i mänskligheten. Min relation till Marilyn French sträckte sig egentligen tills helt nyligen till raden i […][...]

Kanske är det Sisela Lindbloms förra roman, omdebatterade De skamlösa, som gör att jag har svårt att förstå mig på The Agency. De båda romanerna är lika. Och ändå inte. Återigen står en grupp välbärgade storstadsmänniskor med glassiga, medierelaterade jobb i centrum, men den här gången förlägger Lindblom handlingen till London och framför allt Paris. […][...]

Dagarna blir fortfarande mörkare och mörkare, ett säkert tecken på att året börjar gå mot sitt slut. Det gör också bokåret. Ett år som självklart har bjudit oss på många fantastiska läsupplevelser. Det har varit ett år då vi tycker att förväntningarna på både debutanter och etablerade författare har levt upp till det vi på […][...]

När Erica Jong romandebuterade med Rädd att flyga 1973 slog hon inte bara igenom. Hon gjorde skandal. För en nutida läsare – och uppenbarligen fortfarande för författaren själv – är det svårt att smälta hur mycket skit hon faktiskt fått och ibland fortfarande får. Till oförätter som funnit sin väg in i nya boken Förföra […][...]

Allt roligt har ett slut, så även bokmässan. Som jag skrev om igår är dagen efter bokmässan någon sorts sorg, men två dagar efter bokmässan har i alla fall jag hämtat mig så mycket att jag kan njuta av både fina upplevelser och alla böcker som fick följa med hem. Så här följer det bästa […][...]

Finns det en kärlek helt obunden av plikt och konvention? Kan man helt enkelt bara vägra att stänga in sin lust till en annan människa i samhällsmoralens färdiga små förpackningar och hävda den egna känslan som enda giltiga rättsnöre? Det utforskar Anne Charlotte Leffler i Kvinnlighet och erotik, en 1800-talsutflykt till en förvånansvärt fräsch sedlighetsdebatt. […][...]

En fras återkommer så fort jag pratar med någon om Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga, som jag antikvariatsfyndat för några veckor sedan: ”Jag skulle väl inte direkt säga att det är en bra bok, men …” Men. Jag fortsätter att prata om den, fundera på den. Till saken hör förstås att Rädd att flyga […][...]