Recension

: Forty Signs of Rain
Forty Signs of Rain Kim Stanley Robinson
2004
HarperCollins Publishers
7/10

Ett inlägg i miljödebatten

Utgiven 2004
ISBN 0007148887
Sidor 356
Språk Engelska

Om författaren

Kim Stanley Robinson har gett sig på en mängd genrer under sin karriär och är mest känd för sin trilogi om koloniseringen av mars. Delarna är ”Red Mars”, Green Mars” och ”Blue Mars”.

KimStanleyRobinson.net – En fansite.

Sök efter boken

The Day After Tomorrow men med verklighetsförankring. Det är en rätt bra beskrivning av Forty Signs of Rain. Vädret blir allt sämre och man fortsätter ifrågasätta om växthuseffekten är det avgörande eller om det är en naturlig vädercykel vi upplever. Försök att bryta den negativa spiralen ignoreras. Isberg stora som halva Frankrike bryts loss från en av polerna. Man ser bara fler och fler tecken på att det kommer regna mer och mer och mer.

Robinson har fått till en bra skildring av problematiken i arbetet för en bättre miljö. Han visar hur politikernas vilja att bli återvalda ställs mot behovet av åtgärder för allas vår miljö. Allt för ofta får det allmännas goda stå tillbaka. Det är ett inbyggt problem i ett system där man på regelbunden basis måste säkra sin egen ställning genom omval. Fördelarna överväger nackdelarna men långsiktigheten blir ofta lidande. Klassiskt.

It's easier to destroy the world than to change capitalism even one little bit,

Vi får följa både de som kämpar för en bättre miljö från forskningshåll och från den politiska sidan. Båda har sina olika problem att brottas med men kampen mot starka kapitalistiska intressen har de gemensamt. Frågan är om någon av dem har det som krävs för att komma tillrätta med problemen? Robinson verkar vara skeptisk över framtiden men boken slutar ändå i en positiv anda. Man måste jobba vidare. Det är det enda man kan göra. Det går framåt om än för långsamt. Men det går i alla fall framåt.

I senator Chase som är en av de få som bryr sig om miljöfrågorna ser jag mycket av president Bartlet från Vita huset. Samma glada ansikte som kämpar vidare mot målet avsätt motgångarna han ställs inför. Måste man kompromissa gäller det att se till att man får igenom så stora delar av det egna programmet som möjligt. En av huvudpersonerna, Charlie, personaliserar också staben. Insatt och brinnande för sin sak. Persongalleriet är imponerande i sin bredd och inkluderar till exempel tibetanska munkar.

Miljö och väderfrågorna står absolut i centrum här men det handlar om så mycket mer än det. Relationer och band till familjen är också centrala delar. Problem löses inte bara på det logiska och professionella planet. Det privata och personliga påverkar utvecklingen av det professionella på ett intressant och verklighetstroget sätt. Hur skapar man balans med två små barn, två heltidsjobb och en värld att rädda från katastrof?

Så gott som alla frågor lämnas obesvarade i slutet men det är ok. Känslan av hopp finns där och det viktiga är att man ser problemen och gör sitt bästa för att åtgärda dem. Det är det enda man kan göra och det enda som någon kan begära av en. Men det är viktigt att man i alla fall gör den ansträngningen och inte ljuger för sig själv. Om du inte själv vet vem du är så kommer du aldrig hitta rätt väg framåt vare sig privat eller professionellt.

Björn Hagström

Publicerad: 2005-03-21 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-05 10:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1564

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?