Recension

: Varelser av glas
Varelser av glas Ulf Eriksson
2005
Albert Bonniers förlag
6/10

Halvfullt

Utgiven 2005
ISBN 9100104558
Sidor 324

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Ulf Eriksson debuterade som poet 1982 och har sedan dess gett ut både lyrik, prosa och essäer. Två novellsamlingar, ”Is” och ”Paradis” har kommit. 2002 fick han Gerard Bonniers lyrikpris för diktsamlingen ”Rymdens ljus”.

Ulf Eriksson – Presentation hos förlaget.

Sök efter boken

"Debuterade som poet" står det här bredvid.

No shit.

Varelser av glas är en roman, men en roman skriven av en poet och utklädd till filosofilektion. Formellt handlar den om fyra personer som möts, först på en konsert och sedan i en sjukhussal där de alla hamnat med komplicerade benbrott och får veta att deras skelett innehåller glasskärvor. Deras gemensamma (och kanske fysiska, kanske psykiska, kanske påhittade) tillstånd knyter dem till varandra, förändrar deras liv. Men under – och för all del över, bredvid, framför och bakom – den handlingen händer mycket mer.

Redan titeln är ju en dubbeltydighet; "værelser av glas" på danska, rum av glas. Både rollfigurerna och världen i sig är som gjorda av ett material som är hårt men bräckligt, genomlysbart men förvrängande, och framför allt så genomskinligt att man aldrig egentligen kan fästa blicken på det. Varje gång Eriksson försöker berätta om en sak ser han rakt igenom den och ser allt som ligger under. Tid, rum, verklighet, fantasi, perspektiv, människor, nu och då flyter hela tiden ihop.

Visste ni förresten att inte ens döden hindrar en stockholmare från att dricka caffe latte?

Någonstans där inne finns en berättelse om en uppväxt, en kärleksaffär, om samhället och historien… ett tema som påminner lite om det i Siri Hustvedts lysande Vad jag älskade, sjukdomen som alltid finns i samhället, som Hustvedts figurer kallar hysteri eller anorexia och Erikssons kallar glasillusion; den där eviga melankolin, ångesten eller vad man nu vill kalla det, som tar sig uttryck i olika neuroser och inbillningar beroende på vad som är socialt accepterat vid tillfället. Vissa svälter sig, andra tror sig bokstavligt talat kunna se rakt igenom sig själva. Det är mycket snack om översättningar och kartor, som för att understryka att det han säger inte är verkligt utan bara en uttolkning – ni vet, om verkligheten och kartan inte stämmer överens så gäller kartan. Kanske är det en tanke i det; att för att betrakta samtiden måste man nästan slå sönder den och se den reflekteras i bitar av sig själv.

Det är en originell bok, och jag vill verkligen gilla den, men bland alla metaforer och djupsinniga resonemang blir det knepigt att hitta något att ta tag i. Huvudpersonerna och handlingen blir så genomskinlig att de flyter ihop till en enda berättare – låt oss kalla honom Ulf – som ibland levererar helt perfekta små bilder av tidens anda, och ibland bara låter käften gå. Det är en sån där bok som bit för bit är en fröjd att läsa, men i efterhand är det lite svårt att sammanfatta vad man har läst. Det blir liksom mest enstaka skärvor som återstår. Men de glittrar åtminstone.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2005-04-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 14:42

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1586

6 kommentarer

Vilken elak recension:) Om jag var författaren skulle jag vrida mig som en mask.
Det låter trots allt som en intressant idé – jag har läst om boken tidigare och tänkt läsa den. Fast nu känner jag att jag kanske kan prioritera andra verk.

elisabeth Oregistrerad 2005-04-13 09:42
 

Inte var det här elakt! jag tyckte tonen var sansad ocg eftersinnande.

P Oregistrerad 2005-04-13 13:14
 

Jag tycker att den var roligt elak. Men jag håller med om att den var sansad och vettig, och den tog upp många aspekter.
Men: "en roman skriven av en poet och utklädd till filosofilektion" tycker jag visst är en smula, om inte elakt så i alla fall en mening som hade ringt i mitt huvud läänge. Om det riktats till mig.
Men absolut, recensionen är bra. Fast det sa jag oxå.

elisabeth Oregistrerad 2005-04-13 15:51
 

Ge prettona vad de tål!

Vega Oregistrerad 2005-04-13 16:06
 

Så elak menar jag inte heller att den är. Som jag hoppas framgår tycker jag absolut inte illa om boken; visst är den pretentiös, men pretentioner är något positivt – utan dem skulle vi tvingas leva på fiskbullar, Barbara Cartland och Tomas Ledin. Det är en intressant läsupplevelse om man inte har något emot att koncentrera sig rejält, och att den sen, enligt mig, inte lyckas helt innebär absolut inte att den är helt misslyckad.

Björn Waller Redaktionen 2005-04-13 18:31
 

Ulf Eriksson är en stor favorit för mig. Om man inte läst honom tidigare så kan jag rekommendera att börja med hans noveller. Köp Paradis – Is på pocket! Recensionen var helt ok, tycker jag, men det är synd om den avskräcker någon. Det är värt att ge Ulf Eriksson en chans! Try it, you might like it!

apm Oregistrerad 2005-08-26 17:22
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?