Recension

: Terra nullius - en resa genom ingens land
Terra nullius - en resa genom ingens land Sven Lindqvist
2005
Albert Bonniers förlag
7/10

Flytande men skarpt

Utgiven 2005
ISBN 9100105996
Sidor 205

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Sven Lindqvist föddes 1932 i Stockholm. Debuterade gjorde han 1955 med essän ”Ett förslag”. Till hans senaste och mest uppmärksammade produktion hör ”Utrota varenda jävel” (1993), ”Nu dog du” (2000) och ”Terra nullius – en resa genom ingens land” (2005).

Sven Lindqvist – Författarens hemsida.

Sök efter boken

Sven Lindqvist har en förmåga att skildra viktiga ämnen i sin egen speciella ton. I Terra nullius diskuterar han Australiens historia och kolonialtidens betydelse för nuet. Lever skulden för de brott som begåtts i historien kvar fastän de som begått dem är döda? Och kan en sådan skuld någonsin betalas tillbaka?

Det är förstås otroligt viktiga och intressanta frågor han ställer. Långt ifrån enbart historia- och debattbok är Terra nullius emellertid också naturlyrisk reseskildring med idéhistoriska avstickare och drömscenerier. Exakt vad författarens personliga drömmar och frossandet i geologiska fenomen har med kolonialismens problem att göra har jag svårt att se, och även om den essäistiska formfriheten gör boken lättläst kan jag känna att den ibland riskerar att blanda bort korten.

Då och då stör det mig också att det europeiska perspektivet får så stor plats. När det gäller kolonialhistorien är det i sanning segraren som skrivit historien. Urbefolkningen framstår ofta – kanske oftare än vad som är nödvändigt på grund av bristande källmaterial – som anonyma offerkollektiv.

Samtidigt är det i skildringen av aboriginernas utsatthet som Lindqvists text är som starkast. Traditioner, släkter och kulturer smulas sönder under europeisk girighet och godtycke. Människor dödas, interneras och utnyttjas, skiljs från sina familjer, sitt land och sitt kulturella sammanhang. Aboriginiska människoliv och identiteter offras lättvindigt inte bara på grymma kolonisatörers altare utan också på nonchalanta europeiska vetenskapsmäns.

Bland de viktigaste poängerna i boken hör det faktum att en svensk sällar sig till de allra mest osympatiska av de citerade kolonisatörerna. Zoologen Eric Mjöberg stal från aboriginerna de skelett som Sverige bara helt nyligen erbjudit sig att lämna tillbaka och förde också hem reseskildringar drypande av orimliga rasistiska uttalanden.

Att Sverige haft kolonier behandlas ofta i vår historieskrivning som kuriösa anekdoter. Helt i skymundan bakom vår förmenta neutralitet kommer det faktum att det knappast var moraliska skäl som gjorde att vi aldrig blev någon större kolonialmakt. Men om deltagandet i faktisk kolonisation varit förhållandevis blygsam för svenskarnas del har vi varit desto mer framträdande på det ideologiska planet. Rasbiologiska institutet och liknande instanser byggde ”vetenskapliga” ursäkter för europeisk skövlande och översitteri. För övrigt kan man ju också tala om kolonialiseringen av Norrland och en kolonial skuld gentemot samerna.

Detta sammantaget gör mina mestadels formella invändningar mot boken ganska försumbara. Terra nullius är en viktig bok, flytande trivsam med skarpa ställningstaganden.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2005-04-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 19:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1587

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?