Emilie Flygare-Carléns roman Kamrer Lassman, såsom gammal ungkarl och äkta man – teckning ur stockholmslifvet låg på bokhandelsdiskarna i oktober 1842. Under våren samma år hade hennes succéroman Rosen på Tistelön utkommit, som snabbt hade översatts till flera språk. Även Kamrer Lassman översattes och utgavs redan 1843 i Tyskland. Alf Kjellén skrev 1932 i sin […][...]

Huvudpersonerna i Emilie Flygare-Carléns femtonde roman Ett år från 1846, är ryttmästare Ludvig C:sköld och Lavinia von B. De båda gifter sig redan i andra kapitlet. När de på natten efter bröllopet befinner sig tillsammans i brudkammaren, får man veta att de inte ingått äktenskap av kärlek till varandra, utan för att det var passande […][...]

Hur ofta sträcker sig inte tanken mot ett mål i fjärran, något som man drömmer om att realisera? För Rike handlar det om den stora musikfestivalen som kompisgänget ska dra till så snart de har klarat av sin studentexamen. Problemet är bara att planen är lite diffus. Hur ska de ta sig dit? Ingen vill […][...]

Året är 1975 och i Lissabon samlas en skara personer, som alla har någonting gemensamt. De har alla på något sätt påverkat Portugals historia, vissa genom sina upptäckter, vissa genom det de har berättat för folk i utlandet om Portugal. Bland dem återfinns t.ex. Francisco Xavier och Pedro Alvaro, upptäckare av Brasilien respektive missionär i […][...]

Simon är en lång och smal tönt. Utan särskilt många vänner håller han sig mest hemma och spelar Counterstrike och gör läxorna. Sophie är snyggaste tjejen i skolan – populär och elak. Särskilt elak är hon mot Simon som varje dag får stå ut med hennes elaka kommentarer, som han tar emot och matar sitt […][...]

Sai har aldrig haft någon familj som älskat henne. Hennes farfar, den gamle domaren, har aldrig velat vara som sina indiska landsmän. Kocken har alltid levt för sin son. Hans son, Biju, har lyckats komma till USA men inte hittat hem. Gyan saknar ett hemland. Kiran Desais roman The inheritance of loss handlar mycket om […][...]

Isabel och Paola är systrar. När deras föräldrar separerar delar de upp barnen och Isabel får bo med sin pappa. Han är en charmerande slarver som bor med henne hos tillfälliga flickvänner, glömmer att ta henne till skolan och till slut dör i en brand. Men för Isabel är allt detta suddigt, det finns luckor […][...]

Dimman sprider sig, dimman som ger sämre sikt, dimman som ger tillvaron lite otydligare konturer. Dimman är en roman, skriven på 1940-talet, som har något tidlöst över sig. Den är indelad i tre delar som följer Bitte via barndom och ungdom till det vuxna livet. Det finns en underliggande oro i texten, vad är verkligt […][...]

När jag var liten tänkte jag skriva en novell om hur alla mina klasskamrater dog på de hemskaste vis. När jag skulle övergå från idé till disposition kunde jag inte förmå mig fortsätta, och idag känns det som ett av mina mer morbida kreativa infall. Min mördarroman blev aldrig klar. CJ Håkansson skrev klart sin. […][...]

Jag ser Abraham framför mig, beredd att offra sin son Isak på altaret. Han står där med svärdet höjt, redo att klyva sonen mitt itu eftersom Gud har bett honom om det. Johanna Nilssons sjätte roman tar sin utgångspunkt i brev, berättelser, fotografier och andras minnen från tiden när hennes farmor och farfar kom som […][...]