Simon är en lång och smal tönt. Utan särskilt många vänner håller han sig mest hemma och spelar Counterstrike och gör läxorna. Sophie är snyggaste tjejen i skolan – populär och elak. Särskilt elak är hon mot Simon som varje dag får stå ut med hennes elaka kommentarer, som han tar emot och matar sitt eget självförakt med. Men sedan blir det påsklov och alla Sophies kompisar åker bort och då finns plötsligt Simon där och de upptäcker andra sidor hos varandra än vad de sett i skolan.

Simon påminner mig om Elias i Katarina Kieris Dansar Elias? Nej!. Lite skygg, lite undandragande och väldigt sympatisk. Han drar sig hellre undan än gör sådant han inte står för. Sophie har självförtroende och vet att hon är populär, men tror inte att hon är något mer än sitt utseende. Hon har lärt sig att spela på det, och blir förundrad när någon, Simon, verkar uppskatta henne för något annat.

Bokens upplägg är klassiskt, på senare år har vi framför allt sett det i Sandor/Ida av Sara Kadefors: snygg populär tjej blir kär i töntig kille. Och temat är lockande, ta sådana filmer som Grease eller Dirty Dancing: den mesiga får den populära, och tonåringar världen över kan fortsätta hoppas. Samtidigt har ju vi som växt upp lärt oss att de populära på högstadiet hade sin storhetstid då och inte alltid klarar av att hålla uppe skimret tio-tjugo år senare. I skenet av det kan jag tycka att Simon kunde fått någon bättre än populära, snygga Sophie. Fast det är helt irrelevant, "jag är hellre glad nu än om tjugofem år" sa Agnes i Fucking Åmål och så är det ju. Så njut, Simon. Du fick tjejen!

Simon och Sophie är ingen tungviktare, ingen särskilt originell bok. Men det är en fin liten pärla som det är svårt att släppa. Och det räcker fint så.