Recension

: Snart är jag borta
Snart är jag borta Hanna Jedvik
2010
Rabén & Sjögren
6/10

Ljuspunkter i mörkret

Utgiven 2010
ISBN 9789129673739
Sidor 283

Om författaren

Hanna Jedvik är född 1975, journalist och jobbar som producent på Sveriges Radio P3. Hon bor på en ö utanför Göteborg. Snart är jag borta är hennes debutroman.

Sök efter boken

Snart är jag borta börjar i efterdyningarna av en gruppvåldtäkt. Lina släpar sig hem genom staden, på alla fyra, eftersom det gör så ont i hennes underliv att hon inte kan gå. Hon klandrar sig själv, för att hon var så obetänksam och klantig att hon följde med fyra killar på efterfest. Så gör man inte, det är att be om att bli våldtagen, och allt är hennes eget fel, tänker Lina. Hennes bästa vän Maja skulle aldrig göra så, och Lina bestämmer sig för att inte berätta för någon om vad som hänt.

Maja är poptjejen som dyrkar Broder Daniel och Håkan Hellström, skriver bandrecensioner, är jättesöt och omtyckt. Men när ingen ser gråter hon och kämpar mot längtan att skära sönder sig (igen). Maja vill inget hellre än att flytta från stan (till Göteborg), Lina vet knappt om hon vill något alls.

Maja och Lina är lite som Spara och Slösa; de är karaktärer skapade för att vara motsatta varandra. Det är inåtagerande vs utåtagerande: Maja är den som utåt sett är perfekt, alltid trevlig, duktig i skolan, stabilt föräldrahem, men vänder sina ångest inåt, med sönderskurna armar och sömnlösa nätter. Lina har det utåt sett struliga bakgrunden: försupen pappa, dåligt med pengar, brutalt våldtagen. Men till skillnad mot Maja vänder hon aggressionerna utåt och blir sur och skäller ut människor utan anledning istället; stöter bort Maja som annars skulle ha förstått att något var fel och luskat ut vad.

Jag tycker att Snart är jag borta är lite väl psykologiserande på sina ställen, som en liten skolbok i olika sätt att hantera smärta. Å andra sidan är det en bra historia, välskrivet och med bra beskrivna skildringar av Lina och Maja – utan att gå över gränsen till förhärligande av ångest och destruktivitet. Snart är jag borta är ingen misärroman, trots våldtäktsinledningen och trots titeln, som fick åtminstone mig att tro att det var nån slags självmordshistoria. Snart är jag borta handlar om mörker och ångest och hur vi hanterar det, men också om att vara sjutton år och kär, och att längta bort, och om att hitta ett sammanhang där man kan lära sig att tycka om sig själv, vara som man är.

Stina Sigurdsson

Publicerad: 2010-10-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-04 21:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3900

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?