<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>dagensbok.com &#187; Missbruk</title>
	<atom:link href="http://dagensbok.com/etiketter/missbruk/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://dagensbok.com</link>
	<description>En ny bokrecension varje dag</description>
	<lastBuildDate>Sat, 14 Nov 2026 23:00:06 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.6</generator>
		<item>
		<title>Édouard Louis &quot;Kollapsen&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2026/03/08/min-bror-ar-dod/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2026/03/08/min-bror-ar-dod/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 08 Mar 2026 09:10:07 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Barbara Strand-Blomström</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[2000-talet]]></category>
		<category><![CDATA[Albert Camus]]></category>
		<category><![CDATA[Autofiktion]]></category>
		<category><![CDATA[Döden]]></category>
		<category><![CDATA[Familj]]></category>
		<category><![CDATA[Frankrike]]></category>
		<category><![CDATA[Franska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Joan Didion]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Relationer]]></category>
		<category><![CDATA[Socialrealism]]></category>
		<category><![CDATA[Sorg]]></category>
		<category><![CDATA[Syskon]]></category>
		<category><![CDATA[Utanförskap]]></category>
		<category><![CDATA[Våld]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=115256</guid>
		<description><![CDATA[Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. </p>
<p>Broderns hjärta har slutat att slå, levern och njurarna slutat att fungera, buken full av framskriden cancer. Hjärnan skadad av syrebrist. Modern får ta det slutgiltiga beslutet att låta sjukhuset koppla bort livsuppehållande funktioner. </p>
<p>Boken han har med sig <strong>Joan Didions</strong> <cite>Ett år av magiskt tänkande</cite> (2006). Han läser Didions tankar om den franska historikerns Philippe Ariès forskning om medeltida dödsmedvetande; om tecken på ens förestående försvinnande. Samtidigt liknar scenen inledningskapitlet i <cite>Främlingen</cite> (1942) av <strong>Albert Camus</strong>. Resan till den döda, känslor av alienation. Det praktiska tar överhanden.</p>
<p>I hans inre går som på repeat: &#8221;Min bror är död.&#8221; Han förenas med modern och syskonen. Scenen som utspelas blir en metascen. Allt vad de gör, blir klichéer ur filmer, andras upplevelser. En trop på förhand regisserad. </p>
<p>Osorterade minnesbilder kommer för honom, han måste skriva för att få ordning på dem. Liksom i livet är i nuet att &#8221;lära känna min bror var detsamma som att lära mig hata honom&#8221;. Han avskydde honom men vill förstå hans liv. I sexton episoder går han genom egna minnen och andras av brodern. Moderns ord om sin äldsta som den &#8221;snällaste av alla mina ungar.&#8221; Kvinnor som brodern levt med vittnar om värme, generositet, passion men också värsta stök med våld och misshandel. En paradox omöjlig att förstå.</p>
<p>Ofta uttrycker författaren tvivel: &#8221;Jag vet inte, jag vet inte.&#8221; Alla har fel och alla har rätt.</p>
<p>Brodern ansåg sig lida av sår från tidig barndom. En far som övergivit honom, en okänslig och våldsam styvfar, en mor som gick undan för sin makes skull, fattigdomen, grusade förhoppningar och drömmar. Var hela broderns liv ett &#8221;verktyg i sårets tjänst&#8221;? Louis nämner den tyske psykiatern Hubertus Tellenbach som skrivit om att &#8221;samla vilket <em>bränsle</em> som helst för att hålla sitt lidandes eld brinnande&#8221;. </p>
<p>Trots broderns ständiga missmod kunde han också visa grandios självsäkerhet. Han var i sitt esse i berusningens början, en populär festprisse. För att sluta i en storm. Med tiden nedgången. Halvkriminell i tunga, tillfälliga byggarbeten. </p>
<p>En annan psykiater som Louis lyfter upp är Ludwig Binsvanger och hans teorier om depressioner som får tiden att upphöra i och med att den sårade alltid lever i ett nu fyllt av det förflutnas vålnader. Att ständigt bära runt på oförrätter i ett ältande förtär tiden. Förtär framtiden.</p>
<p>Författaren ställer frågor i <cite>Kollapsen</cite>: varför lyckas vissa leva någorlunda hederliga, kanske till och med harmoniska liv? Trots sår. Eller tack vare? De tar sig upp, vidare. Andra går under. När börjar undergången? Vad är arv, miljö, gener? Socialt och ekonomiskt kapital? Anhöriga tvingas uppleva gränslöshet gång på gång &#8211; som på inga andra ställen än just inom familjen förekommer. De som levt nära missbruk vet. De som inte gjort det kan (och kommer) aldrig förstå.  Naturligtvis möter Louis ständig kritik för att han skriver om sina närmaste. Får de här orden finnas? </p>
<p>Louis skriver i en fransk, sociologisk tradition: från Zola via Camus till Foucault, Bourdieu med flera. Han är brutalt ärlig. Han tar ett ämne, en person i gången och skärskådar tragisk manlighet och våldstradition. Början med sig själv i debuten som 22-åring. Idag tolv år senare sju autofiktiva verk som haft genomslag världen över och översatta till trettio språk. Omformade till pjäser. År 2023 gästade Louis Helsinki Lit och tog upp hur maskulinitet förstör män. I Helsingfors spelas för tillfället pjäsen <cite>Våldets historia</cite> på Lilla Teatern. </p>
<p>Édouard Louis är en viktig samtida röst.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/09/05/mannen-det-otacka-konet/" rel="bookmark" title="september 5, 2020">Mannen, det otäcka könet</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/06/19/celeste-ng-everything-i-never-told-you/" rel="bookmark" title="juni 19, 2021">Familj i kras</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/01/05/med-omhet-infor-varandet/" rel="bookmark" title="januari 5, 2021">Med ömhet inför varandet</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2024/07/24/att-avsluta-en-barndom/" rel="bookmark" title="juli 24, 2024">Den sista tiden</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/11/05/storebror/" rel="bookmark" title="november 5, 2015">Vem är inte ätstörd?</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 233.211 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2026/03/08/min-bror-ar-dod/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>1</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Mats Fors &quot;Peter Bergfeldt - Under min hud&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2026/02/25/under-huden/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2026/02/25/under-huden/#comments</comments>
		<pubDate>Tue, 24 Feb 2026 23:00:32 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Barbara Strand-Blomström</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Arbetsliv]]></category>
		<category><![CDATA[Biografi]]></category>
		<category><![CDATA[Djur]]></category>
		<category><![CDATA[Finland]]></category>
		<category><![CDATA[Finlandssvenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Föräldraskap]]></category>
		<category><![CDATA[Hiv/aids]]></category>
		<category><![CDATA[Homosexualitet]]></category>
		<category><![CDATA[Hundar]]></category>
		<category><![CDATA[Mats Fors]]></category>
		<category><![CDATA[Memoarer]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Resor]]></category>
		<category><![CDATA[Samkönade relationer]]></category>
		<category><![CDATA[Scenkonst]]></category>
		<category><![CDATA[Småstad]]></category>
		<category><![CDATA[Sverige]]></category>
		<category><![CDATA[Uppväxtskildring]]></category>
		<category><![CDATA[Vänskap]]></category>
		<category><![CDATA[Växter]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=115159</guid>
		<description><![CDATA[Så glad jag blev över denna vackra bok. På omslaget möts läsaren av ett halvporträtt av Peter Bergfeldt med armarna tatuerade med blommor mest i röda och gröna färger. Bakgrunden är svart liksom hans linne, basker, halsband och glasögonbågar med detaljer i grönt. Hans namn och författaren Mats Fors namn är skrivna i grönt. I [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Så glad jag blev över denna vackra bok. På omslaget möts läsaren av ett halvporträtt av Peter Bergfeldt med armarna tatuerade med <em>blommor</em> mest i röda och <em>gröna</em> färger. Bakgrunden är svart liksom hans linne, basker, halsband och glasögonbågar med detaljer i <em>grönt</em>. Hans namn och författaren Mats Fors namn är skrivna i <em>grönt</em>. I samma nyans är bokens sidors yttre kanter. Även bokens försättsblad. Likaså kapitlens nummer inne i boken. <em>Grönt</em> är skönt.</p>
<p>Boken är något större till formatet. Först reagerar jag på storleken men inser strax att på så vis kommer de många fotografierna till sin rätt. Bilderna är ofta stora, täcker sidor och uppslag. Äldre bilder i svartvitt och nyare i färg. Bara för de många bilderna är boken värd beröm. En tidsresa i bilder. Också för den läsare som inte från förr känner till miljöer och människor.</p>
<p>Inledningsvis en QR-kod ovanför bokens kapitelförteckning. Bakom koden en spellista på Spotify. Låtarna anges också inne i kapitlen &#8211; på så vis förstärks texten och även lyssnaren, läsarens upplevelse av kapitlets innehåll. Låtarna är &#8211; förutom att ligga nära bokens huvudperson &#8211; igen en tidsresa. Här finns Barbro Hörbergs 1970-tals klassiker &#8221;Med ögon känsliga för grönt&#8221; (!). Men också Frank Sinatras &#8221;My way&#8221;, Queen-låtar och Pet Shop Boys &#8221;It&#8217;s a sin&#8221; samt svenska visor av Mikael Wiehe, Ebba Forsberg, Benny Andersson och svenska dansbandslåtar. Klassiska pärlor och kända religiösa sånger såsom mammans favorit &#8221;Jag har hört om en stad ovan molnen&#8221;.</p>
<p>Boken inleds med att Peter i dag vandrar i arla morgonstund med sina hundar vid älven och kyrkan i barndomskvartens Nykarleby. Inledningen knyter ihop bokens livsberättelse med sista kapitlet där han besöker sina föräldrar på gravgården. Där han själv en gång ska vila. Tillsammans med sina älskade hundar. De tillhörande stora fotografierna visar Peter bland lummiga, <em>gröna</em> gamla träd och vid vattnet som flyter i älven. </p>
<p>Boken handlar om Peter Bergfeldts hela liv, från att han föds vintern 1964 och fram till bokens utgivning år 2025. Barndomen är lycklig med mycket kärlek. Speciellt av mamma Elvi. Föräldrarna äger en matvaruaffär i Nykarleby och får det ekonomiskt välbeställt med hus vid älven, minkpäls och mercedes. Lille Peter trivs bäst i stadens frisörssalonger. I Inga Dambergs damfrisering och Saga Österlunds herrfrisering studerarar han tuperande, läggningar och rullande. Tillsammans med vännen Desirée (Desi) &#8221;i <em>gröna</em> huset&#8221; lekar han och börjar skolan. De vanliga pojksakerna är inget för honom. Hår, kläder, teater, melodifestivalen fångar honom och i tonåren han spelar teater i fria teatergrupper. Hans elva år äldre syster är i teatervärlden och själv söker han in till teaterhögskolan i Helsingfors. Senare inser han att hans plats ändå är bakom scenen: frisyrer, sminkning, kostymer, scenografi. </p>
<p>Så blir det. Frisörutbildning i Vasa, samarbeten med Wasa Teater och otaliga konstnärliga projekt. Egna frisörssalonger. År på Björn Axén i Stockholm. Kändisar och kungligheter. Galamiddagar, modemässor, resor. Karriären på topp och tempot högt. Hårsalongen är som ett miniuniversum. Alla speciella önskningar, personligheter och situationer. Det som sägs i salongen stannar där. En tvärvändning när Peter flyttar tillbaka till Vasa och återupptar frisörsarbetet där. Och det som han aldrig trott sig om; att återvända till barndomens Nykarleby där han numera bor och arbetar växlande med livet i Vasa. </p>
<p>Tidigt visste Peter att han var homosexuell. Tidiga förälskelser. Möten på arbetsresor i världsstäder. Senare längre förhållanden. Men också uppbrott. Svårt att komma ut i hemstaden. Skammen. Efter mammans bortgång lever pappan i tio år och då lär Peter känna en far som stått i skuggan av modern. Han gör själv sådant (som syns) som han inte kunde så länge mamma Elvi levde. Han närmar sig på nytt människorna i sin barndomsstad där han numera stolt är med om att arrangera Pride-festivaler.</p>
<p>Peter skildrar öppet sina livs tillkortakommanden. En frisör som blir tunnhårig i 20-års åldern, senare skallig. Den psykiska illamåendet under lång tid. Självmedicinering med alkohol och psykmediciner. Terapier. Förhållanden som gett och tagit. Mardrömslik skräck för att bära på hivsmitta. Ensamhet och förluster, död. Men också mognaden. Att leva ett gott liv i det som blev ens liv. Med hundarna, med de goda vännerna, med blommorna. Och arbetet. Här hålls yrkesetiken högt. Varje kund unik. </p>
<p>Boken bygger på samtal och skribenten Mats Fors fångar människan Peters väsen i ord. Språket är alldeles utomordentligt. Kanske förekommer en del upprepningar &#8211; å andra sidan får det viktiga upprepas. Titeln är symbolisk. Ibland även namnen på kapitlen. </p>
<p>Ofta nickar jag långsamt. Det är som att höra Peter berätta. Med den alldeles personliga humorn. Snärten. Jag träffade Peter några gånger för länge sedan hos Desi i en studiestad. Jag minns än första gången. Lugnt satt han på en stol mot ett fönster. Klädd i svart från topp till tå. Stor integritet. Men verbal, vänlig, konstnärlig. Vi skrattade djupt tillsammans. Det samma gäller om denna bok. Mats Fors förmår i ord, bilder teckna porträttet av en unik, begåvad människa. Som en speciell, svart blomma i sammet. Boken om Peter Bergfeldt ger läsaren glädje.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2024/06/15/rosa-liksom-alven/" rel="bookmark" title="juni 15, 2024">Att vara tretton vårar och det är krig</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2018/12/30/christel-sundqvist-nu-spranger-vi-taket/" rel="bookmark" title="december 30, 2018">Att mista sin bästa vän</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2004/12/20/tony-kushner-angels-in-america/" rel="bookmark" title="december 20, 2004">Fantastiskt i flera bemärkelser</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2017/09/10/89377/" rel="bookmark" title="september 10, 2017">Djurens känsloliv</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/12/14/satanskaftarna/" rel="bookmark" title="december 14, 2020">En slags käftsmäll</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 227.179 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2026/02/25/under-huden/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Thomas Korsgaard &quot;Om någon skulle komma förbi&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2022/07/22/lukt-av-ladugard-depression-och-dod/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2022/07/22/lukt-av-ladugard-depression-och-dod/#comments</comments>
		<pubDate>Thu, 21 Jul 2022 22:00:06 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Eva Wissting</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Danmark]]></category>
		<category><![CDATA[Danska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Depression]]></category>
		<category><![CDATA[Djur]]></category>
		<category><![CDATA[Döden]]></category>
		<category><![CDATA[Faderskap]]></category>
		<category><![CDATA[Familj]]></category>
		<category><![CDATA[Fattigdom]]></category>
		<category><![CDATA[Föräldraskap]]></category>
		<category><![CDATA[Hbtq]]></category>
		<category><![CDATA[Landsbygd]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Moderskap]]></category>
		<category><![CDATA[Psykisk ohälsa]]></category>
		<category><![CDATA[Roman]]></category>
		<category><![CDATA[Självskadebeteende]]></category>
		<category><![CDATA[Skönlitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Thomas Korsgaard]]></category>
		<category><![CDATA[Uppväxt]]></category>
		<category><![CDATA[Uppväxtskildring]]></category>
		<category><![CDATA[Våld]]></category>
		<category><![CDATA[Vänskap]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=109494</guid>
		<description><![CDATA[Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<blockquote><p>Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde deras klor när de kilade fram över träet. De åt allt de fick tag på.</p></blockquote>
<p>Tue växer upp på en bondgård med mamma, pappa, två mindre syskon, kor och ett helt gäng hundar på den danska landsbygden. Det skulle såklart kunna låta idylliskt, men bokens inledning – ”Det var som om jag hade döden i mig fast jag inte var särskilt gammal.” – sätter en helt annan inramning.</p>
<p>Korsgaards prosa är rak och rättfram, utan krusiduller, och fångar perfekt tolvåringens självklara livslogik. Om något var en olyckshändelse, varför ska man då be om förlåtelse?</p>
<p>Tue hjälper gärna pappa när han kan och min känsla är att det inte bara är för de utlovade, om än eftertraktade sedlarna. Den fåordiga patriarken slösar inte direkt med bekräftelse till den äldste sonen (eller till någon annan heller för den delen). När de halvvilda hundarna smiter iväg eller gårdsplanen är stökig är det alltid någon annans fel – någon mindre, någon som befinner sig längre ner i hackordningen.</p>
<p>Sonen försöker också hjälpa mamma, trots att hon bara vill vara ifred framför datorn. Tolvåringar ska inte behöva förstå depression bättre än sina föräldrar, eller plåstra ihop en mamma som skurit sig, men det är sånt som en del tolvåringar måste göra ibland.</p>
<p>Det är med andra ord tufft hemma på många sätt och i skolan är det inte mycket bättre. De andra barnen märker att Tue luktar och kanske är det inte bara otvättade strumpor och ladugård de känner utan allt det andra också. När en klasskompis för en gångs skull följer med Tue hem slutar det nästan i fullständig katastrof.</p>
<p>Romanen följer Tue under ett par år, fram till nians skolavslutning. Varje kapitel fokuserar på någon specifik händelse och de kan nästan läsas som fristående kortnoveller. Tillsammans bygger de berättelsen som en mosaik snarare än med en dramaturgisk kurva – och ändå lyckas jag inte lägga ifrån mig boken förrän jag läst ut den.</p>
<p>Det här är Korsgaards debutroman som kom ut på danska 2017 och är den första delen i en trilogi, som nu även ska bli film. Visst fångas jag av Tue och de andra karaktärerna på den danska landsbygden och ser gärna en filmatisering, men framför allt hoppas jag att även uppföljarna översätts till svenska, för det är Korsgaards prosa – i Helena Hanssons svenska översättning – som gör det hela så levande och oemotståndligt. Det går rakt in och det går inte att värja sig.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/11/08/ingen-skriver-som-khemiri/" rel="bookmark" title="november 8, 2020">Ingen skriver som Khemiri</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/11/06/i-granslandet-mellan-barn-och-ungdom/" rel="bookmark" title="november 6, 2021">I gränslandet mellan barn och ungdom</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/10/03/leonora-christina-skov-den-som-lever-stilla/" rel="bookmark" title="oktober 3, 2019">Att välja och skriva sitt liv</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/10/26/varsamt-portratt-av-forfader/" rel="bookmark" title="oktober 26, 2021">Varsamt porträtt av förfäder</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/09/14/hakan-nesser-the-summer-of-kim-novak/" rel="bookmark" title="september 14, 2020">Ingen sommar utan nordic noir?</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 390.274 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2022/07/22/lukt-av-ladugard-depression-och-dod/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Kristoffer Triumf &quot;Törst&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2021/11/29/kristoffer-triumf-torst/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2021/11/29/kristoffer-triumf-torst/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 28 Nov 2021 23:00:20 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Fredrika Carlsén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Alkoholism]]></category>
		<category><![CDATA[Debut]]></category>
		<category><![CDATA[Kristoffer Triumf]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Självbiografi]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=107469</guid>
		<description><![CDATA[Kristoffer Triumfs debutbok är skriven i dagboksform där inlägg från nutid blandas med dåtid. Tidsmässigt rör sig inläggen mot varandra för att slutligen sammanstråla i nutid. Det börjar med Strängnäs 1985 och elvaåriga Kristoffers första möte med alkohol. Vi får följa med under skolåren, på fritidsgården, praktiken och jobbet på Nöjesguiden. Frilansjobben, relationerna och festandet. [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Kristoffer Triumfs debutbok är skriven i dagboksform där inlägg från nutid blandas med dåtid. Tidsmässigt rör sig inläggen mot varandra för att slutligen sammanstråla i nutid. Det börjar med Strängnäs 1985 och elvaåriga Kristoffers första möte med alkohol. Vi får följa med under skolåren, på fritidsgården, praktiken och jobbet på Nöjesguiden. Frilansjobben, relationerna och festandet. Alkoholen, drogerna och 13 års total nykterhet.</p>
<p>Parallellt pågår sommaren 2020. En pandemi, en relation i kris och en intensiv självrannsakan.</p>
<p>Det genomgående temat är alkoholen och relationen till den. Triumf bjuder in oss till ett personligt utforskande av gränsen mellan bruk och missbruk. Var går den egentligen? Är man alkoholist fast man kan sluta närsomhelst? Om man lyckats vara nykter i tretton år? Om man har en karriär, en fin lägenhet, barn och en partner? Om det “bara” handlar om att man kanske dricker lite för snabbt eller tar ett glas för mycket ibland. Om man kanske blir lite för socialt intensiv efter några öl. Har man problem då?</p>
<p>Men det handlar inte bara om alkohol. Det är också en beskrivning av hur det är att pendla mellan ytterligheter. Dekadens eller asketism &#8211; det är allt eller inget. Den konstanta ansträngningen i att försöka hitta balansen när livet genomsyras av känslan av att man när som helst kan tappa fotfästet. Att det egentligen inte finns några riktiga ramar, bara tillfälligheter som staplas på varandra. Samtidigt formas en insikt kring att det finns mycket som är värt att kämpa för.</p>
<p>Mitt första intryck av Törst är ångest. Jävlar vad mycket ångest. Social ångest, relationsångest, livsångest; en hel palett av ångest. Det är bitvis så intimt och självutlämnande att jag måste lägga ifrån mig boken och varva med lite fiktion för att kunna andas ut ordentligt. Det finns ett visst mått av obehag i att bli insläppt så nära inpå. Genant på något vis. Måhända säger det mer om mig än om boken.</p>
<p>Språket flyter obehindrat över sidorna, ett associativt skrivande som är behagligt och drar en framåt med ett inslag av oförutsägbarhet. Jag vet att det är en självbiografi, att jag skulle kunna googla vad som hänt i Triumfs liv, ändå drabbas jag av den där känslan av att jag måste få veta hur det slutar. När sista sidan abrupt tar slut blir jag förvånad. Var det allt? Såklart det var. Livet tar ju inte slut där.</p>
<p>Jag hade en del prestationsångest över att skriva den här recensionen. Dels på grund av att den är skriven av en kändis*, och dels på grund av formatet. Hur bedömer man en dagbok utan att bedöma personen som skrivit den? Jag hoppas att jag gjort den rättvisa.</p>
<p>* Nej, jag är inte fjorton år, men jag kom inte på ett bättre ord. Jag har lyssnat på Värvet i flera år och tycker att det är den bästa intervjupodd vi har.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2017/06/19/amy-liptrot-utvagen/" rel="bookmark" title="juni 19, 2017">Ett land att leva av</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/02/26/tva-vita-dvargar/" rel="bookmark" title="februari 26, 2021">Att använda sin röst för andra</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/11/30/johan-croneman-jag-ar-olyckligt-har/" rel="bookmark" title="november 30, 2020">Värmen från en toasits</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/10/17/lisa-broberg-allt-mod-jag-har/" rel="bookmark" title="oktober 17, 2021">Världens bästa mamma (nykter)</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/12/12/en-stjostjarna-som-drar-i-olika-riktningar/" rel="bookmark" title="december 12, 2019">En sjöstjärna som drar i olika riktningar</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 297.000 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2021/11/29/kristoffer-triumf-torst/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Lisa Broberg &quot;Allt mod jag har&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2021/10/17/lisa-broberg-allt-mod-jag-har/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2021/10/17/lisa-broberg-allt-mod-jag-har/#comments</comments>
		<pubDate>Sat, 16 Oct 2021 22:00:59 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ella Andrén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Alkoholism]]></category>
		<category><![CDATA[Barnbok]]></category>
		<category><![CDATA[Debut]]></category>
		<category><![CDATA[Föräldraskap]]></category>
		<category><![CDATA[Hbtq]]></category>
		<category><![CDATA[Kapitelbok för barn]]></category>
		<category><![CDATA[Lisa Broberg]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Stockholm]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Vänskap]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=107054</guid>
		<description><![CDATA[Rakel har en hemlighet. Den är så stor och svår att hon inte ens känner att hon kan prata med sina kompisar om den. Inte med Nour, mamman hon inte längre kallar för mamma heller. Nour har en ny familj nu, på en ny ort. Och mamma Tove, ja, det är ju mamma Tove hemligheten [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Rakel har en hemlighet. Den är så stor och svår att hon inte ens känner att hon kan prata med sina kompisar om den. Inte med Nour, mamman hon inte längre kallar för mamma heller. Nour har en ny familj nu, på en ny ort.</p>
<p>Och mamma Tove, ja, det är ju mamma Tove hemligheten handlar om.</p>
<p>Att Rakel har två mammor är ingenting som direkt diskuteras i Lisa Brobergs debutroman för mellanåldern. Det är liksom inget särskilt med det. Inte heller med att Rakel blir tillsammans med Amina. Det är inte könet som spelar roll, utan relationerna i sig.</p>
<p>Som att mamma Tove dricker för mycket. Inte jämt. Men tillräckligt ofta för att rädslan alltid ska finnas där: Var är hon nu? Varför är hon sen? Tänk om hon gör sig illa? Tänk om någon får veta? Och inte minst: Vad kan Rakel göra för att mamma ska dricka mindre? Vara snällare? Inte bråka om kalaset mamma glömmer förbereda eller filmkvällen hon sover bort?</p>
<p>Rakel bor på Söder i Stockholm, och ofta passerar hon och hennes kompisar missbrukarna som hänger på bänkarna i allén.</p>
<blockquote><p>”Tror du att de kommer sitta där tills vi blir vuxna?” frågar Tanja mig och kastar bollen åt mitt håll.<br />
Jag fångar den.<br />
”Tänk om de har barn”, säger jag medan jag känner med fingrarna över den skrovliga ytan.<br />
”Klart de inte har”, säger Sabine och ser på mig som om jag vore konstigast i världen.<br />
”Nej, såklart inte”, håller Tanja med. ”Sådär mycket skulle de inte dricka om de hade barn att ta hand om, fattar du väl.”<br />
”Nej, det förstås”, svarar jag och känner att jag inte alls är sugen på att spela någon basket längre.</p></blockquote>
<p>Det verkar så enkelt för kompisarna, men för Rakel är det ju inte det. Inte alls så där svartvitt som när man bara ser alkoholister på håll på en bänk. Kan man vara både alkoholist och världens bästa mamma? Åtminstone så länge man är nykter?</p>
<p>Det här är en viktig och inkännande bok om hur det är att ha en anhörig som missbrukar, men också om vänskap och om lättnaden i att inte vara ensam om problemen. Den bör läsas både av den som själv har missbruk i sin närhet, och av den som inte har det – så att vi kan komma bort från föreställningarna att det går vattentäta skott mellan de där människorna på bänken och oss andra. För fullt så enkelt är det ju inte.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/10/20/kajsa-gordan-hon-vet-allt-om-oss/" rel="bookmark" title="oktober 20, 2020">Högstadievänner på terapisoffan</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/08/12/katarina-von-bredow-viktor/" rel="bookmark" title="augusti 12, 2019">Att vakta en hemlighet</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2022/07/22/lukt-av-ladugard-depression-och-dod/" rel="bookmark" title="juli 22, 2022">Lukt av ladugård, depression och död</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/10/28/humlan-hanssons-hemligheter/" rel="bookmark" title="oktober 28, 2020">Humlan Hansson</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2016/07/21/hanna-ricksten-apollyon/" rel="bookmark" title="juli 21, 2016">Mystiskt skimmer över tänkbar framtid</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 315.797 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2021/10/17/lisa-broberg-allt-mod-jag-har/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Siri Pettersen &quot;Järnulven&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2021/06/24/siri-pettersen-jarnulven/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2021/06/24/siri-pettersen-jarnulven/#comments</comments>
		<pubDate>Wed, 23 Jun 2021 22:00:36 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ella Andrén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Crossover]]></category>
		<category><![CDATA[Fantasy]]></category>
		<category><![CDATA[Makt]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Norska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Roman]]></category>
		<category><![CDATA[Siri Pettersen]]></category>
		<category><![CDATA[Skönlitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ungdomsbok]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=105984</guid>
		<description><![CDATA[Att Siri Pettersen väljer att bygga vidare på sitt universum från Korpringarna – ja, ”värld” är faktiskt för lite sagt, eftersom den trilogin utspelade sig i tre olika, sammanlänkade världar – är inte konstigt. Det här är ett fantasybygge helt i klass med de riktigt stora, väl värt att vrida och vända på igen. Järnulven [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Att Siri Pettersen väljer att bygga vidare på sitt universum från <cite>Korpringarna</cite> – ja, ”värld” är faktiskt för lite sagt, eftersom den trilogin utspelade sig i tre olika, sammanlänkade världar – är inte konstigt. Det här är ett fantasybygge helt i klass med de riktigt stora, väl värt att vrida och vända på igen.</p>
<p><cite>Järnulven</cite> inleder en ny trilogi, <cite>Vardari</cite>, och utspelar sig i en fjärde värld i Pettersens universum. Vardari är en sorts varelse som lever där, inte som ”vanlig folk”, utan som en mytomspunnen minoritet som verkar i kulisserna. Lite som en fantasyvärldens konspirationsteori, kan man säga.</p>
<p>Pettersen skriver en skitig, vuxen sorts fantasy. ”Socialrealistisk fantasy” kallar <a href=https://www.dn.se/kultur/socialrealistisk-fantasy-tippar-over-i-for-mycket-prat/><strong>Steven Ekholm</strong> den i DN</a>, och den är en mycket träffande självmotsägelse. Pettersen berör teman som missbruk och psykisk ohälsa. Det är mörkt och blodigt, bitvis även med erotiska undertoner.</p>
<p>Blod är centralt i berättelsen. Huvudpersonen, nittonåriga Juva, har brutit med sin familj för att istället jaga varg. Vargblodet används för att driva handelstaden Náklavs stenring, genom vilken människor reser, och Juvas familj hör till stadens styrande blodläsarsläkter. Hennes mor är bland de ledande i blodläsarnas skrå Sejdalag, och hennes lillasyster Solde bereder sig på att axla den rollen. Blodläsarna har stort inflytande och tjänar grova pengar på att spå människors framtid, i synnerhet hur länge de ska leva, och Juva vill ingenting ha att göra med det här cyniska utnyttjandet av människors rädsla.</p>
<p>Samtidigt sprider sig en otäck sjukdom i staden. Vargblod tycks hela tiden komma på avvägar, och ”blodpärlor” används som en drog. Nackdelen är att den som missbrukar blodet kan drabbas av ”ulvsjukan”, utveckla huggtänder och bli blodtörstande galen.</p>
<p>Eftersom Juva som jägare känner sig ansvarig för att blodet över huvud taget kommer in i staden bestämmer hon sig för att ta reda på hur det kommer på avvägar och vem som är ansvarig. Samtidigt kallas hon hem till Sannsägarhuset, där modern säger sig vara sjuk och vill reda ut arvet. Det är ett hem som alltid gett Juva ångest. Hon vill bara skriva över allt på systern och komma därifrån. Ödet vill annorlunda.</p>
<p>Jag är kanske inte alldeles lika begeistrad över <cite>Järnulven</cite> som jag var över Pettersens tidigare trilogi. Det finns element i den här berättelsen som gör att jag håller den lite mer på armlängds avstånd. Samtidigt är det här, precis som tidigare böcker, verkligen högklassig fantasy i modern tolkning – en värld väl värd att göra sin bekantskap.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/09/26/fantasy-mitt-ibland-oss/" rel="bookmark" title="september 26, 2015">Fantasy mitt ibland oss</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/08/03/siri-pettersen-odinsbarn/" rel="bookmark" title="augusti 3, 2015">Död mans svans</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/12/01/siri-pettersen-evna/" rel="bookmark" title="december 1, 2015">Slutet på en trilogi – och en världsordning?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2009/01/20/marten-sanden-den-femte-systern/" rel="bookmark" title="januari 20, 2009">Bland tomtar och troll</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2016/07/03/ondska-och-orgier-i-gastriklands-skogar/" rel="bookmark" title="juli 3, 2016">Ondska och orgier i Gästriklands skogar</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 376.565 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2021/06/24/siri-pettersen-jarnulven/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Douglas Stuart &quot;Shuggie Bain&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2021/05/13/douglas-stuart-shuggie-bain/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2021/05/13/douglas-stuart-shuggie-bain/#comments</comments>
		<pubDate>Wed, 12 May 2021 22:00:49 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ingrid Löfgren</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[1980-talet]]></category>
		<category><![CDATA[Alkoholism]]></category>
		<category><![CDATA[Brittiska författare]]></category>
		<category><![CDATA[D H Lawrence]]></category>
		<category><![CDATA[Douglas Stuart]]></category>
		<category><![CDATA[Familj]]></category>
		<category><![CDATA[Frank McCourt]]></category>
		<category><![CDATA[Klass]]></category>
		<category><![CDATA[Margaret Thatcher]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Moderskap]]></category>
		<category><![CDATA[Roman]]></category>
		<category><![CDATA[Skönlitteratur]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=105597</guid>
		<description><![CDATA[Elizabeth Taylor-look-aliken Agnes Bain är den snyggaste och mest glamorösa mamman i Glasgow, åtminstone enligt sonen Shuggie, även om pälsen och klackskorna är införskaffade på postorder på kredit. Hårsvallet är hårdsprejat och läppstiftet på plats också till vardags. Som pricken över i har hon låtit dra ut alla sina tänder och fått ett bländande (om [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p><strong>Elizabeth Taylor</strong>-look-aliken Agnes Bain är den snyggaste och mest glamorösa mamman i Glasgow, åtminstone enligt sonen Shuggie, även om pälsen och klackskorna är införskaffade på postorder på kredit. Hårsvallet är hårdsprejat och läppstiftet på plats också till vardags. Som pricken över i har hon låtit dra ut alla sina tänder och fått ett bländande (om än obekvämt) filmstjärneleende på kuppen.</p>
<p>Alla vidlyftiga drömmar till trots har livet inte blivit som Agnes hoppats och hon dövar sin smärta med öl och vodka i rikliga mängder.</p>
<p>Med romanen <cite>Shuggie Bain</cite> sällar sig skotten Douglas Stuart till den stolta anglosaxiska traditionen av självbiografiska uppväxtskildringar i arbetarklassmiljö med förebilder som <cite>Söner och älskande</cite> (1913) av <strong>D.H. Lawrence</strong>, <cite>Jag minns min gröna dal</cite> (1939) av walesaren <strong>Richard Llewellyn</strong> och irländaren <strong>Frank McCourt</strong>s underbart tragikomiska <cite>Ängeln på sjunde trappsteget</cite> (1996). Min egen favorit <strong>Harry Bernstein</strong> närmade sig hundra när han debuterade med sin oförglömliga galghumoristiska barndomsskildring <cite>Den osynliga väggen</cite> (2007) om sin stora och mycket fattiga polsk-judiska familj i Manchester på 1910-talet.</p>
<p>Till skillnad från ovanstående sällskap har Shuggie inte en självuppoffrande ängel till mor. Det är Agnes och inte någon råbarkad far som super upp matpengarna.</p>
<p>I <strong>Margaret Thatcher</strong>s England på 1980-talet läggs gruvor ned på löpande band och i den gudsförgätna gruvbyn Pithead, strax utanför Glasgow, yr ohälsosamt koldamm från kvarlämnade slagghögar runt. Bostäderna är trånga och dragiga. Trots att de flesta är släkt med varandra existerar knappast någon grannsämja. Det är jantelagen som härskar. Om Agnes lyckas hålla sig nykter en tid är det alltid någon illasinnad granne som kommer förbi med en frestande, klirrande spritkasse.</p>
<p>Sladdbarnet Shuggie har huvudet på skaft, men är annorlunda och därför grymt mobbad i skolan. Han är vek, sneglar längtansfullt på flickornas lekar och väljs sist till fotbollslaget. Shuggies gryende insikt om sin egen homosexualitet får en framträdande plats i romanen.</p>
<p>När syskonen flyr hemmet blir lillbrorsan ensam kvar med det tunga ansvaret för Agnes. Shuggie spejar efter illavarslande tecken och skolkar gång på gång för att kunna hålla ett vakande öga på sin mamma. Han går ständigt runt med magknip, eftersom han aldrig vet vad som väntar honom när han kliver över tröskeln därhemma. Vid ett tillfälle påträffas Agnes med huvudet instoppat i ugnen, en annan gång har hon skurit upp sina handleder.</p>
<p>Stunder av närhet och ömhet existerar också, som när Shuggie instruerar sin mamma i de senaste danserna eller då de delar på choklad, som inköpts med slantar som fingerfärdigt pillats ur gas- alternativt tv-mätaren. Detta avspeglas i det ena av de två engelskspråkiga bokomslagen, medan omslaget till den svenska utgåvan föreställer en ensam pojke uppflugen på en närmast korsliknande ställning. Personligen föredrar jag det förra, eftersom Shuggie aldrig ger upp hoppet om Agnes.</p>
<p>Jag grubblar också över valet av titel. Kanske skulle “Agnes Bain” varit mer på kornet? Shuggie själv kommer alltid i andra rummet.</p>
<p>Romanen innehåller en rad fina kvinnoporträtt, som är så målande och humoristiska att man måste le under läsningen, allt elände till trots. Männen däremot är som regel fula fiskar, ute efter att utnyttja kvinnorna.</p>
<p>Romanen utgör ett storslaget och gripande porträtt av en okuvlig och stolt kvinna, en sons ovillkorliga kärleksförklaring samt ger en övertygande bild av alkoholismens förbannelse.</p>
<p>Summa summarum den bästa bok jag läst på väldigt länge!<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2022/08/22/gratt-och-grat-i-glasgow/" rel="bookmark" title="augusti 22, 2022">Grått och gråt i Glasgow</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/02/26/anna-sundstrom-lindmark-vi-skulle-segla-runt-jorden/" rel="bookmark" title="februari 26, 2019">Sorg ur barnperspektiv</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2018/02/28/ester-roxberg-barnvagnsblues/" rel="bookmark" title="februari 28, 2018">Att bli en &#8221;mamma&#8221;</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2022/09/04/nina-de-geer-sommarsorger/" rel="bookmark" title="september 4, 2022">Dolt under ytan</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/12/17/riikka-pulkkinen-den-basta-av-varldar/" rel="bookmark" title="december 17, 2019">Varning för teaterregissören</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 353.967 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2021/05/13/douglas-stuart-shuggie-bain/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>2</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Lo Kauppi &quot;Två vita dvärgar&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2021/02/26/tva-vita-dvargar/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2021/02/26/tva-vita-dvargar/#comments</comments>
		<pubDate>Thu, 25 Feb 2021 23:00:16 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Saga Nordwall</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Alkoholism]]></category>
		<category><![CDATA[Lo Kauppi]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Psykisk ohälsa]]></category>
		<category><![CDATA[Roman]]></category>
		<category><![CDATA[Självbiografi]]></category>
		<category><![CDATA[Skönlitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Teater]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=104917</guid>
		<description><![CDATA[I början av 2000-talet turnerade Lo Kauppi med en pjäs om sitt liv, om ätstörningarna, den alkoholiserade fadern, det egna drogmissbruket och om vägen mot något annat. Den hette Bergsprängardottern som exploderade och blev också en bok. Jag såg pjäsen och blev helt golvad, läste boken och tyckte inte alls att den var lika bra [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>I början av 2000-talet turnerade Lo Kauppi med en pjäs om sitt liv, om ätstörningarna, den alkoholiserade fadern, det egna drogmissbruket och om vägen mot något annat. Den hette <cite>Bergsprängardottern som exploderade</cite> och blev också en bok. Jag såg pjäsen och blev helt golvad, läste boken och tyckte inte alls att den var lika bra men när jag fick syn på en ny till största delen självbiografisk bok av henne var det självklart att läsa den.</p>
<p>Lena ligger på golvet på Arlanda och kvider. Hon har magen full av kondomer fyllda med amfetamin och nu har de spruckit, eller? Döden är nära och hon ber om en ny chans, ett nytt liv, och det får hon – eller två. För sedan är hon kluven i Lena och Lo. Lo gör klassresan som verklighetens Lo, får behandling, kommer in på Teaterhögskolan och blir skådespelerska som hon drömt om medan Lena stannar i skuggan, kämpar mot drogerna, samhället och sina odds.</p>
<p>Jag får en känsla av att ha läst mycket av det tidigare, i <cite>Bergsprängardottern som exploderade</cite>, men de dubbla vägarna tillför fler dimensioner. Hur det kunde ha varit och hur det blev. Men hur ”kunde ha varit” också är hur det blir för väldigt många. Hur valen man gör inte är så fria som man kan tro och hur de kan påverka en för resten av livet. </p>
<p>För Lena är allt en kamp, alltid. Hon reser sig upp gång på gång, försöker och är så nära men misslyckas. Hon hoppas och tror och vill men – Som läsare tvingas jag om och om igen känna ett ”men gör inte så” samtidigt som det är så tydligt varför hon gör, måste göra, som hon gör. Därmed inte sagt att Lo har det lätt – hon får också kämpa, banden till det förflutna är hårda, såväl fysiskt som psykiskt, men för hennes del väger det över åt rätt håll.</p>
<p>De finaste passagerna är de där Lo inser vart hon varit på väg hela tiden; först mot att berätta sin egen historia, sedan de ordlösas, de föraktade missbrukarnas historia. Hon har kommit ut på andra sidan och har orden, rösten och positionen. Hon ger dem liv och upprättelse och även i de djupaste svackorna skildras de med respekt och ömhet, medan det absurda i vissa system och regelverk framstår som just så absurt som det är.</p>
<p>Och det är då det blir större, när det får handla mer om det många av oss andra vet ganska lite om, det vi helst vill slippa tänka på. Kanske för att det är skrämmande hur nära en avgrund man kan hamna mycket fort, kanske för att det som förenar ändå är mer än det som skiljer. Lena och Lo, hon och jag.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2007/06/27/lo-kauppi-bergsprangardottern-som-exploderade/" rel="bookmark" title="juni 27, 2007">Om att överleva</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/09/23/sofia-rapp-johansson-kyss-mej-lycklig/" rel="bookmark" title="september 23, 2012">På besök i helvetets nionde krets</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/01/21/gra-bok-mellan-den-svarta-och-den-vita/" rel="bookmark" title="januari 21, 2020">Grå bok mellan den svarta och den vita</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2020/11/30/johan-croneman-jag-ar-olyckligt-har/" rel="bookmark" title="november 30, 2020">Värmen från en toasits</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/11/29/kristoffer-triumf-torst/" rel="bookmark" title="november 29, 2021">Att vara eller inte vara (alkoholist)</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 455.466 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2021/02/26/tva-vita-dvargar/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Mons Kallentoft &quot;Satanskäftarna &quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2020/12/14/satanskaftarna/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2020/12/14/satanskaftarna/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 13 Dec 2020 23:00:11 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Anna Liv Lidström</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Deckare]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Mons Kallentoft]]></category>
		<category><![CDATA[Roman]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Skönlitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=104131</guid>
		<description><![CDATA[Jag har haft ynnesten att följa kriminalinspektör Malin Fors sedan hon för allra första gången dök upp i Midvinterblod 2007. Sedan dess har vi dejtat ungefär en gång om året, och det kan anses som ofta när det gäller en välskriven bokserie. Malin Fors har blivit som en vän över åren. Den där jobbiga vännen [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Jag har haft ynnesten att följa kriminalinspektör Malin Fors sedan hon för allra första gången dök upp i <cite>Midvinterblod</cite> 2007. Sedan dess har vi dejtat ungefär en gång om året, och det kan anses som ofta när det gäller en välskriven bokserie. Malin Fors har blivit som en vän över åren. Den där jobbiga vännen som en älskar och inte kan vara utan, men som suger energi. Den en oroar sig för, månar om och inte kan vara utan. Men Malin Fors har nog inte många vänner. Hon är en ensling som lever för sin dotter och för sitt jobb. Möjligtvis kan vissa kollegor hon har tas för någon slags umgänge.</p>
<p>I <cite>Satanskäftarna</cite> hittas en ung man död och skändad på ett gammalt slagfält. Dessutom har någon tagit tuggor av kroppen. Den mördade var homosexuell, är det månne motivet? Eller handlar det om hans jobb som kemist där cancermedicin prövas och spåren leder till andra världsdelar? Så sker ytterligare ett mord på en bög i Malins hemstad Linköping. Har vi med en seriemördare att göra?</p>
<p>Malin Fors har sedan starten kämpat mot alkoholen. Nu är hon nykter, men suget finns ständigt närvarande. Spriten frestar såsom en svalkande, lenande kram. Men hon har hittat en annan lindring för sina demoner: sex. Dessutom har hon för första gången på länge kanske hittat kärleken. Någon som vill vara kvar och som hon faktiskt kan tänka sig att vara nära.</p>
<p>Dock rids nästintill alla karaktärer i den här historien av demoner. Det är mycket ångest och oro som spökar. Flykt är en röd tråd och satans käftar gläfser och nafsar i hasor. Inga relationer är självklara eller trygga utan det mesta drivs av något slags febrigt begär. Ibland blir det för mycket, jag måste ta ett djupt andetag och lägga bort boken. Men samtidigt finns det en kraft och en nerv som för historien framåt.</p>
<p>Jag tycker att det blir för spretigt. Berättelsen försöker omfamna mycket och då blir det bitvis glapp och förvirring i min läsning. Det känns inte riktigt som att jag tror på alla turer. Men det gäller endast mordhistorien och dess förflyttningar. När det handlar om huvudkaraktärerna såsom min &#8221;vän&#8221; Malin och de som finns omkring henne känns det såriga och destruktivt utsatta äkta. Där är jag hela tiden på tå och vill omfamna och ta omhand.</p>
<p>Som kronan på verket är det något som hela tiden gnager, och jag tampas med att någonting inte riktigt stämmer. Som ni säkert förstått är <cite>Satanskäftarna</cite> ingen lättsmält bok. Den har feber och tar sig an flera svåra, viktiga ämnen. Dessutom slutar den med en cliffhanger av rang.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2024/08/12/mons-kallentoft-isgudarna/" rel="bookmark" title="augusti 12, 2024">Girighet och galenskap</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2016/03/07/eldjagarna-mons-kallentoft/" rel="bookmark" title="mars 7, 2016">Är godheten en illusion?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/12/30/mons-kallentoft-jordstorm/" rel="bookmark" title="december 30, 2014">Imploderande om hämnd och längtan efter sammanhang</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2018/11/27/mons-kallentoft-himmelskriket/" rel="bookmark" title="november 27, 2018">Skrik, svek och elakt förtal</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2017/02/05/mons-kallentoft-djavulsdoften/" rel="bookmark" title="februari 5, 2017">Brutalt i Bangkok</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 443.317 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2020/12/14/satanskaftarna/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Johan Croneman &quot;Jag är olyckligt här&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2020/11/30/johan-croneman-jag-ar-olyckligt-har/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2020/11/30/johan-croneman-jag-ar-olyckligt-har/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 29 Nov 2020 23:00:09 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Erik Stenkula</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Alkoholism]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Humor]]></category>
		<category><![CDATA[Johan Croneman]]></category>
		<category><![CDATA[Media]]></category>
		<category><![CDATA[Missbruk]]></category>
		<category><![CDATA[Östergötland]]></category>
		<category><![CDATA[Självbiografi]]></category>
		<category><![CDATA[Självskadebeteende]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=103710</guid>
		<description><![CDATA[Under en period hade man som läsare av Dagens Nyheters nätupplaga möjlighet att få chatta med nyhetsaktuella personer. En gång frågade jag till exempel Nationalmuseums dåvarande chef vilket som var det dyraste konstverk han hade hemma. &#8221;Sin son&#8221; svarade han lite slugt. På samma sätt passade jag en annan gång på att fråga DN-krönikören Johan [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Under en period hade man som läsare av Dagens Nyheters nätupplaga möjlighet att få chatta med nyhetsaktuella personer. En gång frågade jag till exempel Nationalmuseums dåvarande chef vilket som var det dyraste konstverk han hade hemma. &#8221;Sin son&#8221; svarade han lite slugt. På samma sätt passade jag en annan gång på att fråga DN-krönikören Johan Croneman hur han tyckte att hans barndom i Norrköping hade varit. &#8221;Hård&#8221; replikerade han kort.</p>
<p>Med ett sådant svar kan jag många år senare naturligtvis inte låta bli att läsa hans självbiografi <cite>Jag är olyckligt här</cite>. Och när det i den förekommer en scen hemifrån barndomens Norrköping, där lille Johan glad i hågen kommer hem med ett eget alster från slöjden i skolan som han med fasa senare upptäcker att hans pappa slängt in i öppna spisen, ja då kan jag förstå lite mer av Cronemans korthuggna svar i den där chatten.</p>
<p>Men med lite god vilja kan man naturligtvis också se – lite förenklat – varifrån Johan Croneman fått sin förmåga att såga saker i sina krönikor. In i den öppna elden med dem bara. Jag vet inte hur hans pappas talang för ord var, men Johan Cronemans verbala elegans kan man verkligen inte ta ifrån honom. Det är ju tack vare den, det nästan alltid är en njutning att läsa hans krönikor i DN, oavsett hur hemsk farsa han hade, oavsett hur många gånger hans far slog honom.</p>
<p>I en stor del av denna bok skriver han om sitt spel- och alkoholmissbruk, om han bara skulle släppa fram sin gråt skulle han gråta i flera dagar. Och boken börjar med en rörande och mycket dramatisk beskrivning där författaren och hans son flyger ner till Düsseldorf för att se en fotbollsmatch på plats. Johan kan för sitt liv inte förstå varför hans betalkort inte fungerar i Tyskland, och gör taxichauffören de får skjuts av in från flygplatsen till stan, alltmer förbannad. Chauffören stannar vid varenda bankomat de ser, men ingenstans på vägen löser det sig. Inte ens på hotellet. Efter många om och men då Croneman fått kontakt med sin bank hemma i Sverige, visar det sig att han spärrat sitt kort för utlandsköp. Den tankspriddheten blir nästan som en brinnande stubin ihop med det omfattande sprit- och spelmissbruk han redan är inne i. Han faller ihop och blir akut körd till närmaste sjukhus. Där konstateras det att han är ganska illa däran. Johan Croneman som inte ställt särskilt höga krav på sin son, blir nu plötsligt stenhård. &#8221;Du måste vara stark nu, Folke&#8221;. Och tack vare sin son överlever han.</p>
<p>Boken är lättläst, dråplig och rolig och väjer heller inte för helt charmanta sidor som att Croneman inte helt utan stolthet påstår att han nästan aldrig förlorat en fight. Att han förbereder sig minutiöst för varje tänkbar väg en kommande konflikt kan tänkas ta, och sedan nästan alltid går vinnande ur striden. Han kan inte vara helt lätt att leva med tänker jag.</p>
<p>Jag glömmer heller inte scenen där han smyger sig in på en krogtoalett, precis efter att ett av hans ex varit där, bara för att få känna hennes värme från toalettringen.</p>
<p>Det kan också ha sina sidor att vara en sådan slipad krönikör som Johan Croneman, att ha språket så i sin makt. Hans liv verkar visserligen varit en berg- och dalbana och verkligen inte en ointressant sådan, men jag vet inte om det riktigt bränner till någonstans.</p>
<p>Men road det blir jag, och skrattar flera gånger över det egentligen rätt kolsvarta.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2011/12/17/ulrika-karnborg-vad-ar-litteratur-och-100-andra-jatteviktiga-fragor/" rel="bookmark" title="december 17, 2011">&#8221;Är det här en pretentiös bok?&#8221; och 9 andra jätteviktiga frågor</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2008/09/15/berny-palsson-kann-pulsen-sla/" rel="bookmark" title="september 15, 2008">Hopplöshet och livskraft</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/10/23/tove-ditlevsen-gift/" rel="bookmark" title="oktober 23, 2019">Att skriva genom smärta</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/02/26/tva-vita-dvargar/" rel="bookmark" title="februari 26, 2021">Att använda sin röst för andra</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2007/06/27/lo-kauppi-bergsprangardottern-som-exploderade/" rel="bookmark" title="juni 27, 2007">Om att överleva</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 328.448 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2020/11/30/johan-croneman-jag-ar-olyckligt-har/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>1</slash:comments>
		</item>
	</channel>
</rss>
