Recension

: Satanskäftarna
Satanskäftarna Mons Kallentoft
2020
Bokförlaget Forum
6/10

En slags käftsmäll

Utgiven 2020
ISBN 9789137153407
Sidor 332

Om författaren

Mons Kallentoft är uppvuxen utanför Linköping och bosatt på Mallorca. Satanskäftarna är den trettonde boken om Malin Fors.

Sök efter boken

Jag har haft ynnesten att följa kriminalinspektör Malin Fors sedan hon för allra första gången dök upp i Midvinterblod 2007. Sedan dess har vi dejtat ungefär en gång om året, och det kan anses som ofta när det gäller en välskriven bokserie. Malin Fors har blivit som en vän över åren. Den där jobbiga vännen som en älskar och inte kan vara utan, men som suger energi. Den en oroar sig för, månar om och inte kan vara utan. Men Malin Fors har nog inte många vänner. Hon är en ensling som lever för sin dotter och för sitt jobb. Möjligtvis kan vissa kollegor hon har tas för någon slags umgänge.

I Satanskäftarna hittas en ung man död och skändad på ett gammalt slagfält. Dessutom har någon tagit tuggor av kroppen. Den mördade var homosexuell, är det månne motivet? Eller handlar det om hans jobb som kemist där cancermedicin prövas och spåren leder till andra världsdelar? Så sker ytterligare ett mord på en bög i Malins hemstad Linköping. Har vi med en seriemördare att göra?

Malin Fors har sedan starten kämpat mot alkoholen. Nu är hon nykter, men suget finns ständigt närvarande. Spriten frestar såsom en svalkande, lenande kram. Men hon har hittat en annan lindring för sina demoner: sex. Dessutom har hon för första gången på länge kanske hittat kärleken. Någon som vill vara kvar och som hon faktiskt kan tänka sig att vara nära.

Dock rids nästintill alla karaktärer i den här historien av demoner. Det är mycket ångest och oro som spökar. Flykt är en röd tråd och satans käftar gläfser och nafsar i hasor. Inga relationer är självklara eller trygga utan det mesta drivs av något slags febrigt begär. Ibland blir det för mycket, jag måste ta ett djupt andetag och lägga bort boken. Men samtidigt finns det en kraft och en nerv som för historien framåt.

Jag tycker att det blir för spretigt. Berättelsen försöker omfamna mycket och då blir det bitvis glapp och förvirring i min läsning. Det känns inte riktigt som att jag tror på alla turer. Men det gäller endast mordhistorien och dess förflyttningar. När det handlar om huvudkaraktärerna såsom min ”vän” Malin och de som finns omkring henne känns det såriga och destruktivt utsatta äkta. Där är jag hela tiden på tå och vill omfamna och ta omhand.

Som kronan på verket är det något som hela tiden gnager, och jag tampas med att någonting inte riktigt stämmer. Som ni säkert förstått är Satanskäftarna ingen lättsmält bok. Den har feber och tar sig an flera svåra, viktiga ämnen. Dessutom slutar den med en cliffhanger av rang.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2020-12-14 00:00 / Uppdaterad: 2020-12-12 22:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8311

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?