Jag har läst Suad Alis debutroman och den är så bra. Själva språket skulle kunna utvecklas för att inte bli så stolpigt. Men det är lättläst och bär snabbt med sig historien framåt. Och själva historien är otrolig. Bokens första del utspelar sig på 80-talet när Nora växer upp. Hon lever ett privilegierat liv i Somalia, hennes pappa är läkare, hennes mamma är hemmafru, de har en hushållerska. Ingenting saknas i Noras uppväxt.

Så får Noras pappa jobb i huvudstaden Mogadishu. Det är samma tid som Nora ska börja gymnasiet, så hon får nya vänner som visar henne verkligheten och gör henne medveten om sina privilegier. Främst är det Ahmed som hon möter. Ahmed som tillhör en annan klan, en som inte är lika mäktig som Noras. Ahmed är modig, han visar Nora flyktinglägrena utanför Mogadishu.  Visar henne svälten och misären hennes landsmän lever i. Ahmed och Nora gifter sig och får en dotter. Fast att en läkardotter inte borde gifta sig med någon från Ahmeds klan. Kanske hade Noras föräldrar varit ännu mer kritiska till giftemålet om de visste att Ahmed drev en regimkritisk tidning. En tidning där han uppmanade till revolution, till att avsätta regimen.

Så kommer plötsligt revolutionen. Eller inte revolutionen, men inbördeskriget. Kaoset kommer, inte freden. Ahmed har ett pris på sitt huvud och på gatorna i Mogadishu ligger döda kroppar. Mardrömmen är verklighet. Nora med sin läkarpappa, med sitt klanskydd och med den stora villan, plötsligt är inte ens hon säker och de måste fly.

Det är så många som dör men Nora och hennes dotter överlever. De klarar den livsfarliga flykten och de hamnar i Sverige. Och där någonstans så inser Nora hur allting som förut var hennes liv nu är borta. Hon är så ensam. Hon som förut var en respekterad lärare på ett av Somalias finaste gymnasium kan nu bara få arbete som städare. Det fina huset och de lyxiga möblerna är utbytt mot en trång lägenhet i Sandviken med de billigaste av secondhand möbler. Och mitt i allt detta förväntas Nora vara tacksam över sitt liv. Hon vet att hennes fattigdom i Sverige, inte är något mot fattigdomen i Somalia. Hon tvingas försöka hitta en balans och prioritera mellan att lägga sin lilla lön på täckbyxor till sin dotter eller skicka hem pengar till den familj som fortfarande lever i Somalia och som inte överlever utan de pengarna.

Suad Alis romandebut är tung men samtidigt otroligt spännande. Det händer så mycket hela tiden att det inte går att sluta läsa. Så helt plötsligt var boken slut och den där fantastiska känslan om att nu finns ännu en historia i mitt huvud som jag aldrig kommer glömma. Och känslan över tacksamhet, att jag lever tryggt. Att jag inte behövt kliva över lik på en flykt. Och ännu en påminnelse över hur trasig vår värld är och vi måste göra vad vi kan för att den ska bli rättvisare. Åh vad jag hoppas Ali kommer skriva mer böcker, jag tänker läsa dem alla!