New York 1985. Människor försöker leva – och överleva – sina olika existenser. Hiv/aids griper omkring sig medan det officiella Amerika försöker lägga locket på. Gud har stuckit och änglarna är förbannade.

Roy Cohn är döende i aids, men officiellt inskriven för levercancer. Samtidigt som han kämpar med insikten att inga telefonsamtal och högt uppsatta kontakter kan rädda honom från döden hemsöks han av Ethel Rosenberg, en kvinna han, efter visst mygel, fått avrättad som kommunistisk spion på 50-talet.

Prior Walter insjuknar i aids och uppsöks av en ängel med egen dagordning. Han pojkvän Louis klarar inte av hans sjukdom utan lämnar honom och inleder ett förhållande med Joe, en gift mormon med karriär utstakad inom republikanska partiet. Joes fru Harper överdoserar valium och flyr in i ett fantasilandskap med den fiktiva reseguiden Mr Lies.

Angels in America är ett virrvarr av olika identiteter, hoptrasslade hallucinationer, änglar och profeter, döda förfäder, politik, religion och sexualitet. Jag tror faktiskt inte någon text kortare än pjäsen själv kan beskriva dess fantastiska komplexitet och humor, men sättet att väva samman olika berättelser för tankarna till filmer som Magnolia.

Min favoritkaraktär är nog trots allt Hannah, Joes mor, en medelålders mormon från Salt Lake City som mitt i natten blir uppringd av sin packade son som från en telefonkiosk i Central Park vill tala om att han är bög. Mormoner får varken dricka eller vara bögar och Hannah reagerar med irritation. ”You’re old enough to understand that your father didn’t love you without being ridiculous about it.” Hennes rigida barskhet är både underhållande och djupt mänsklig, och trots denna är hon den som klarar av att öppna sig för hur verkligheten ser ut och utvecklas. Faktiskt till den grad att Prior suckar ”I wish you would be more true to your demographic profile. Life is confusing enough.”

Med sina bibelkunskaper och sin osentimentala inställning blir Hannah emellertid till nytta för Prior, som behöver en del rådgivning i fråga om den påträngande ängeln.

Prior: The prophets in the Bible, do they … ever refuse their vision?
Hannah: There’s scriptural precedent, yes.
Prior: And what does God do to them? When they do that?
Hannah: He … Well, he feeds them to whales.

Dialogen är skoningslös, handlingen oväntad, svart humoristisk och helt fantastiskt. Jag har själv inte sett pjäsen på scen, däremot den mycket lyckade TV-filmatiseringen med Al Pacino, Maryl Streep, Emma Thompson och Justin Kirk, som nyligen slog alla rekord i att kamma hem Emmy-statyetter. Det finns emellertid inget i hela teatervärlden jag är mer nyfiken på att se iscensatt, det var länge sedan jag stötte på något så fantasirikt och krävande. För scentekniker måste den vara en underbar utmaning, för skådespelare en dröm med sina otroligt välskrivna och intressanta karaktärer och vansinniga scenerier.

Förutom huvudkaraktärerna får varje skådespelare också tilldelat sig ett antal mindre roller, helt utan hänsyn till kön och ålder. På så sätt får exempelvis den som spelar Hannah även spela en gammal judisk rabbin, läkaren Henry, Ethel Rosenbergs spöke, världens äldsta bolsjevik samt ängeln Asiatica.

Den här upplagan innehåller pjäsens båda delar, ”Millennium Approaches” och ”Perestroika”. Dessutom finns en del information om de första uppsättningarna, författarens instruktioner och hans ganska ointressanta efterord. Instruktionerna är bitvis kul, om teatermagi och hur änglar bör hosta, men i andra delen har han uppenbart sett ett par uppsättningar han var missnöjd med och hackar på dem, något jag tycker är onödigt att ta med i bokform.

Pjäsen har undertiteln ”A Gay Fantasia on National Themes”, vilket på något sätt känns begränsande. Det handlar inte bara om 1980-talets USA och aids utan om stora mänskliga frågor om hur man ska förhålla sig till världen, människorna och vad som eventuellt finns bortom dem. Det är så fantastiskt allvarligt och så fantastiskt roligt och som all bra och viktig litteratur är den både otroligt tidstypisk och allmänmänsklig. Tillvaron är bisarr, och Kushners karaktärer och repliker fångar det på pricken.