Krönika

Angels and mormons and gays, oh my!

Jag vet inte när jag senast såg fram emot en teaterhöst så mycket. Det har att göra med Tony Kushners Änglar i Amerika som har premiär på Östgötateatern i början av oktober – en pjäs som inte liknar något. Skruvad, brutal, hjärtskärande, galet rolig och fantastisk.

Fantastisk i flera bemärkelser eftersom rollistan innehåller figurer som änglar och den fiktiva reseguiden Mr Lies. Det är New York i mitten av 1980-talet, hiv/aids griper omkring sig, det officiella USA försöker lägga locket på, Gud har stuckit och änglarna är förbannade. Bokstavligen.

80-talets aids-epidemi – och ja, jag är medveten om att epidemin i stora delar av världen på inget sätt är över, men för oss i väst med pengar till bromsmediciner har trots allt brutaliteten mildrats – tycks på något sätt ligga i tiden.

Nu i slutet av sommaren kom förstås även första delen i Jonas Gardells romantrilogi, Torka aldrig tårar utan handskar. Den har undertiteln ”Kärleken” och lyckas på något underbart sätt vara på en gång drabbande roman och historieskrivning. Här möts så småningom Rasmus, småstadskillen som aldrig passat in och äntligen flyttat till Stockholm för att bli den han är, och Benjamin, mönstergosse i Jehovas vittnen som plötsligt inser att han måste vara något mer än det. Mitt i alltsammans fogar Gardell in den större historien, gayrörelsens kamp och sjukdomens fruktansvärda bakslag.

Gardell har för övrigt också alltid haft en förkärlek för änglar, i synnerhet de fallna. Kanske för att människor inte är änglar, för att vi ”faller för” snarare än ”från” något. Kanske för att det kräver mod, att våga falla.

När Prior, i Angels in America, insjuknar klarar hans pojkvän inte av det, utan inleder ett förhållande med en gift mormon och republikan, Joe. En packad Joe ringer sin mamma Hannah i Salt Lake City mitt i natten och berättar att han är bög. Hon flyttar resolut efter för att reda upp allting, men trots Hannahs barska yttre är hon en av dem som faktiskt vågar tänka om. Med sina bibelkunskaper och sin osentimentala inställning blir hon dessutom till oväntat stöd för Prior, som hemsöks av en envis ängel med egen agenda.

Det är rätt omöjligt att redogöra för den där handlingen utan att trassla in sig. Se den! Det finns en briljant tevefilmatisering på dvd och jag är galet nyfiken på hur den kan te sig på scen. Finns det en gemensam nämnare här så handlar det nog om att våga. Om vem som också inför mystiska sjukdomar och otympliga änglar är beredd att stå vid ens sida.

Ella Andrén

Publicerad: 2012-08-29 00:00 / Uppdaterad: 2014-06-01 15:59

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?