Peter Wohllebens förra bok Trädens hemliga liv blev en hit som översattes till många språk. Nu återvänder den tyska skogvaktaren med en volym, vars innehåll troligtvis är en omarbetning av en skrift som tidigare getts ut under namnet Die Gefühle der Tiere, Djurens känslor på svenska. En titel som är mer tydligt talande om vad som ryms mellan pärmarna än det mer tillbakablinkande namn som boken fick.

Här spanar Wohlleben ut över sin gård, skogen runtom och upp i skyarna. Men vänder också blicken ner i haven och in i de tätbefolkade städernas kilar av växter och djur. Han riktar sig till alla de som någon gång reflekterat över en hunds skamsna uppsyn, en skatas retsamma lek eller en fisks förmåga att uppleva obehag. Bokens resonemang tar ofta spjärn mot vetenskapliga studier av korpars kommunikation, vampyrfladdermöss altruistiska sidor, hundars känsla för orättvisa eller duvors goda minne. Men minst lika ofta blandas det upp med egna iakttagelser från möten med ickemänskliga djur. Det gör förstås texten mer personlig och känslosam på ett ofta balanserat eller rörande sätt även om det inte alltid är lika spännande och ögonöppnande.

Boken tar sin utgångspunkt från tanken om hur de djur som inte tillhör vår art ofta betraktas som instinktsstyrda, närmast känslobefriade robotar, just för att vi inte förmår tolka och relatera till deras uttryck, läten och beteenden. Det är just det som ligger bakom att det på många håll är tillåtet att kastrera smågrisar utan bedövning eller att man vid räkodlingar klipper bort ena ögat på skaldjuren för att ingreppet ökar deras förökningstakt. Peter Wohlleben är inte rädd för att prata klarspråk i sina reflektioner kring vår syn på de andra varelserna, som kravlar, flyger och simmar omkring på den här planeten tillsammans med oss och vad vi gör mot dem.

Bokens största styrka är just hans engagerade, raka men samtidigt stillsamt vändande och vridande på dessa utvidgade existentiella frågor. Och det väger upp när det stilistiska inte helt övertygar. I tematiska och korta kapitel berättar han bland annat om hur hjortar upplever kalla vintrar, diskuterar förekomsten av ondska och osjälviskhet i djurvärlden och funderar över vad fruktflugor kan tänkas drömma om. Det är lärorik och tankeväckande läsning, lättsamt och mörkt omvartannat. Alla bokens resonemang är inte lika insiktsfulla och inte heller alldeles konsekventa men däremellan önskar undertecknad att alla borde få ta del av tankarna som lyfts fram på dess sidor.