Recension

: Djuröga
Djuröga: Att se - och bli sedd - av vilda djur Olle Holmlöv
2017
Carlsson Bokförlag
7/10

Essäer om mötena mellan oss och de andra djuren

Utgiven 2017
ISBN 9789173318143
Sidor 305

Om författaren

Olle Holmlöv föddes 1944 i Stockholm men bor numera i Värmland. Han har gett ut flera diktsamlingar och romaner och är en uppmärksammad naturskildrare.

Sök efter boken

Filmen Bestiaire av Denis Côté från 2012 skildrar blickar mellan djur och människor. Det är, trots sin totala avsaknad av repliker, en drabbande dokumentär med långa, ibland meditativa tagningar av scener som framförallt filmats i en djurpark i Kanada. Tittaren hinner reflektera många gånger över mänsklighetens förhållande till de andra djuren. När Djuröga hamnar i min hand tänker jag tillbaka på filmen och visst berör Olle Holmlövs drygt trehundrasidiga bok vid flera av de teman som dokumentären outtalat rymmer.

Det är ganska länge en vindlande samling essäer och dikter, vars minsta gemensamma nämnare är detaljrikedomen med vilken naturen skildras. Konstnären Bruno Liljefors och författaren och målaren Björn von Rosen dyker upp flera gånger. Tranor dansar förbi, tjädrar spelar och så landar boken i värmländska Åsdalen, där författaren har sitt bo. Och trots att djuren inte vet några landskaps- eller nationsgränser, som skildringen av de virvlande moln av amiralfjärilar som flyger in från medelhavsområdet visar, är det till dessa omgivningar som läsaren framförallt får följa med. Även om det när berättandet för första gången verkligen griper tag om mig handlar om en rad fina möten med sälar i östersjöskärgård.

Det finns alltjämt ett engagerat, uppfinningsrikt och nyfiket flöde i språket, vilket är bokens främsta styrka. Holmlöv använder sig till viss del av dialektala benämningar eller plockar in gammaldags uttryck och många lokalt geografiska namn, ett grepp som skulle kunna vara exkluderande men som oftast i stället fungerar som kuggar i berättandets särprägel.

Så småningom kommer varje kapitel att kretsa kring ett djur, om när skogens konung älgen får lite väl mycket smak för örterna inpå husknuten, vargarnas samspel med korparna, lodjurens smygande livsstil som för dessa katter närmare människan än vi själva anar, utterns fiskande under vinterisar. Här finns mycket att lära, även om mindre ikoniska varelser, som rådjur eller nötväckor.

Boken hade nog tjänat på gallras ur och inriktningen stramats upp en aning, vissa spår är inte lika spännande att följa och känns inte lika viktiga i sammanhanget. Det tar liksom en bit in längs boksidorna innan linjen känns mer klar.

Blicken, seendet i titeln återkommer ständigt genom texten. Hur ser djuren på oss men även på andra skogsinvånare? Hur möter vi och förhåller oss till dem? Här finns plats för reflektioner, lärdomar och anekdoter. Nästa gång jag går drar på mig stövlarna, går in bland träden och ser mig omkring kommer jag se saker lite annorlunda.

Björn Schagerström

Publicerad: 2017-05-05 00:00 / Uppdaterad: 2017-05-03 20:44

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6937

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?