Recension

: Hon vet allt om oss
Hon vet allt om oss Kajsa Gordan
2020
Rabén & Sjögren
7/10

Högstadievänner på terapisoffan

Utgiven 2020
ISBN 9789129720280
Sidor 236

Om författaren

Kajsa Gordan är född 1958 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade 2008 med ungdomsboken Kärlek och dynamit, och har därefter gett ut ett flertal barn- och ungdomsböcker.

Kajsa Gordan – författarens hemsida.

Sök efter boken

Att någon vet allt om en, låter det som en bra sak? Tryggt och förtroendefullt? Eller som ett hot?

Jag blir fascinerad av frågan, för när jag plockar upp Kajsa Gordans barn- och ungdomsbok Hon vet allt om oss, så gör jag det uppenbarligen med en viss förförståelse.

När några sjundeklassare tar sig in i en del av skolan som är avstängd för renovering och hittar kuratorns rum, så får Corinne sina nya klasskamrater att en efter en lägga sig på terapisoffan. De berättar gradvis sina hemligheter för henne.

Jo, jag uppfattar det som ett hot. Något som ska utmynna i en läskig situation och någon sorts konfrontation. Det finns en sådan maktobalans i det, att Corinne får reda på så mycket om Tanja, Ella, Noah och Amir, medan de vet så lite om henne.

Själv är Corinne inte beredd att släppa in någon. Hon har bytt skola för att komma undan den hon var där, det som hänt henne. Hon vill skaka av sig det där, att vara tjejen vars mamma har dött.

Ja, det här är en sådan där recension som inte riktigt låter sig skrivas utan att avslöja en hel del om intrigen. Sluta alltså genast att läsa om du inte tycker att det är okej!

För grejen är att den där intrigen som jag förväntar mig, den där Corinne använder sina kunskaper om de nya klasskamraterna för sina egna syften – den finns inte riktigt. Hon har inga onda uppsåt. Inte ens särskilt missriktade goda uppsåt, för den delen. Hon vill bara ägna sig åt något annat än sina egna problem. Hon är lyhörd, och hon vill hjälpa.

Såklart uppstår en sorts maktobalans, och såklart leder det till en sorts konfrontation, men det läskiga maktspel som jag förväntade mig när jag plockade upp boken, det finns inte här. Den här boken handlar istället om kloka, inkännande tonåringar som hjälper varandra med sina problem. Som lär sig både att formulera och våga prata om det som är sårigt hos dem själva, och att förstå, lyssna på och stötta varandra.

Jo, jag har invändningar mot att huvudpersonerna är så hemskt förnuftiga och inte minst välartikulerade. Det ska ganska mycket till att kunna sätta ord på sina känslor och upplevelser som de gör. Jag är inte helt övertygad om att sjundeklassare verkligen är förmögna till det – de flesta vuxna kämpar sannerligen med det hela livet.

Ändå kan jag inte hjälpa att gilla det lite. Det här är kanske inte en bok med alldeles realistisk dialog och relationer mellan ungdomar. Kanske inte, jag vet inte. Men kanske är den istället lite exemplarisk, på så sätt att den faktiskt kan hjälpa ungdomar att själva sätta ord på sina erfarenheter och känslor. Även om man inte kan formulera det på egen hand, så skulle man kunna säga ”Sådär som Noah känner, det gör jag också ibland” eller ”Det där som hände Tanja, det har hänt mig med”. Jag vet inte.

Kanske säger det en hel del om att det där att någon vet saker om en, inte alls behöver vara ett hot. Kanske kan det vara, som det brukar heta, en fantastisk möjlighet.

Läskiga maktspel har vi väl trots allt nog av i andra sammanhang?

Ella Andrén

Publicerad: 2020-10-20 00:00 / Uppdaterad: 2020-10-19 21:48

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8263

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?