Det var en gång en gubbe som hette Marx och en gubbe som hette Engels. Och sen kom det en gubbe som hette Stalin och han var riktigt elak. Och innan dess fanns det en gubbe som hette Lenin och han var nog inte så elak, åtminstone inte lika elak som Stalin. Och i vilket […][...]

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, heter det ju enligt den lika förlegade som sexistiska devisen. Boken Diktatorernas kvinnor tar avstamp i just den devisen och undersöker relationen mellan en utvald samling diktatorer och kvinnorna i deras liv. En samling män vars politiska hållning finns i den högra respektive vänstra ytterligheten av den politiska […][...]

Pål Steigan skulle egentligen ha vad som helst utom ett ganska bra betyg. Det finns liksom inte så mycket ”ganska” över det här. Nu hör jag inte på något sätt till dem som anser att alla som tror att någon form av gemensamt ägande som lösningen på gemensamma problem är medskyldiga till all världens diktaturer […][...]

Rollen som farbror Melker förstörde Torsten Lilliecronas karriär. På fester brukade Stalin knacka ur sin pipa mot Chrusjtjovs flint och förolämpa honom. Arne Weise återkommer i sina memoarer ständigt till ett bristfälligt sexliv. Den romerske folktribunen Helvius Cinna blev sliten i stycken av en folkmassa som förväxlade honom med en man med samma namn. Med […][...]

Under en tid arbetade den tjeckiske författaren Jáchym Topol som journalist i Mongoliet. Det var efter det att Tjeckoslovakien blivit fritt. Mongoliet har liksom Tjeckien en historia av kommunistisk totalitarism. Berättelsen eller novellen Det gyllene huvudet, handlar om en tjeckisk man, Ilja, som befinner sig i Ulaanbaatar (Ulan Bator) i Mongoliet. Där vid Gandan, det […][...]

Det bästa seminariet jag besökte under bokmässan i Göteborg förra året var det med Simon Sebag Montefiore. Inte för att det som avhandlades var så mycket intressantare än det som diskuterades på andra seminarier, utan för att Montefiore är ett proffs. Så trevligt att lyssna på någon som kan uttrycka sig, som kan dra de […][...]

Andrej Platonovs Grundgropen skrevs, och utspelar sig, i Sovjetunionen under åren 1929-30. Det var då Stalin inledde sin första femårsplan och den stora kollektiviseringen av det sovjetiska jordbrukat påbörjades. Platonov själv var delaktig i detta, dels som övertygad socialist, om än inte Stalin-sympatisör, dels som elektroingenjör utsänd för att arbeta med elektrifieringen av landsbygden. Platonov […][...]

När jag växte upp (läs 70/80-tal) var det kalla kriget något befintligt. Det var en självklar del av vardagen genom nyhetsrapporteringar, politiska debatter och inte minst verkningslösa u-båtsjakter. Bilder av vattenkaskader orsakade av sjunkbomber har på nått sätt etsat sig fast på hornhinnan. Att det i hög grad var historia som utspelade sig var emellertid […][...]

I november 1939 attackerade Sovjetunionen det neutrala grannlandet Finland. Andra länder lät det passivt ske – under vinterkriget kom ingen Finland till stöd. Trots det lyckades det dem länge att hålla stånd mot vad som borde ha varit en övermäktig fiende. Det är som gjort för en dramatisk historieskrivning: det onda imperiet mot den lilla […][...]

När Slavomir Rawicz greps av den sovjetiska säkerhetstjänsten hyste han tankar om att det faktum att han hade slagits mot tyskarna skulle vara honom till hjälp. Enligt den logiken fungerade emellertid inte det sovjetiska maskineriet. Istället ansågs det självklart att han var spion, hans mor var ju ryska!!! Efter fruktansvärda förhör där tortyr var regel […][...]